2 åring somnar så sent

Självklart somnar ungen sent om hen har sin lunchvila så sent på em. Låt hen sova vid 12 och då ca 45 min-1 timme MAX. Eventuellt, hoppa över vilan helt. Sedan, som andra säger, gå en kvällspromenad till lekplats så att barnet rastas ordentligt så att hen blir trött på kvällen. Slutligen: ta fajten. Strunt i att hen blir arg och ledsen, du vet bäst och du vet att så små barn ska sova för natten kl 19 på kvällen.

Har själv inte testat sagan om Kaninen som inte ville sova (eller liknande titel) men den ska tydligen fungera bra och vara sövande.

Det är dagvilan som är problemet. Vår dotter slutade sova dagtid hemma när hon var precis 2 år. Och sov 30 min bara de dagar hon var på förskolan. Vid 2,5 år slutade hon sova dagtid helt. Snacka om att läggningarna blev magiskt mycket lättare på kvällarna när vi minskade och tog bort dagsömnen.

Hen sover middag alldeles för sent! Ha middagsvilan vid 12 senast och begränsa till 1,5 timme. Om hen sover länge på morgonen så börja väcka tidigare så hen kommer upp. Vet att det kan kännas trist att väcka ett sovande barn på morgonen men om hen ska somna tidigare på kvällen då behövs ju det.

Ta inte bort middagsvilan och börja inte väcka efter 15-20 minuter. Sömn är superviktig i den åldern för hjärnans utveckling. En sömncykel är på 90 minuter och för att tillgodogöra sig sömnen och vakna utvilad krävs att man sover en cykel. Dessutom om hen får vila middag ordentligt kommer hen att orka hålla sig aktivt under resten av dagen och bli trött på kvällen igen. Att få för lite sömn gör barnet trött, slött och grinigt och det blir helt fel till kvällen och det blir svårt att somna. Håll tydliga rutiner på mat och aktiviteter. Se till att varva ned barnet i god tid innan läggdags. Ca 1,5 timme innan så ge hen ett varmt bad, välling och läs saga en lång stund. Helst ingen tv/IPad innan sänggåendet. Lägg inte för tidigt. Sikta på 20:00.

Fast det är inte så enkelt alltid. Min kan vara helt slut och hen VILL inte somna. Dagsvila eller ej spelar inte så stor roll, ibland har hen sovit till 15.30 men somnar ändå på 5 min kl 20. Andra dagar är helt utan vila och hen håller ändå på att fibbla och fjanta och vrida och vända enda till 23,

Hur fajtar man någon så att den slappnar av?

Och jo vi har faktiskt testat den boken, fungerar på nån som inte KAN slappna av, fungerar inte alls på någon som inte VILL sova, hen blev bara rejält förbannad när hen insåg att boken höll på att göra hen sömnig och började skrika att jag skulle sluta och började slå på boken. De dagarna jag märker att det är humöret så försöker jag snarare vara sneaky än ta striden rakt på, tex vagga honom i famnen till sömns istället för att lägga i sängen. Pratade med förskolan och de sa att det ofta blir så att barnen försöker kontrollera sömn/mat/bajs/kiss när det är mycket i deras liv, och det blir inte bättre av att bråka om det

Med att ta fajten menar jag att vara tydlig med vilka rutiner som gäller och inte ge upp för att barnet protesterar, om man vet att hen både är mätt och trött och behöver sova. De flesta barn i tvåårsåldern vaknar vid 5-6, sover middag någon gång mellan 12-14, somnar för natten vid 19 om de haft en stimulerande dag. Att inte vara tydlig med att det är sovdags och försöka få barnet att somna i famnen och inte i sängen tror jag inte på, då känner ju barnet att skrik och bråk belönas med mammamys och att få fortsätta vara uppe. Däremot tror jag absolut att små barn behöver fysisk närhet för att somna, vi ligger alltid bredvid barnet i sängen så att hen slappnar av. Rutinen är: mätt och ren unge, en saga, släcka lampan, förälder kvar i sängen. Barnet somnar på fem minuter efter släckt lampa och sovstund är förknippat med närhet och trygghet. Trots detta protesterar 7-åringen ändå fortfarande när man säger att det är läggdags, det hör ju till barndomen att inte vilja missa någonting, men när man väl är i sängen så är det rätt mysigt ändå... men, självklart måste man lyssna på barnet, ibland beror ju oviljan att somna på att hen är extra hungrig, då är det självklart bättre att avbryta och ge lite gröt och sedan lägga sig igen. Men att belöna barnets protesterande och testande av gränser med att ge efter, tror jag inte alls på.

Jag ser det inte alls som att belöna utan jag ser det som att undvika konflikter som man ändå inte kan vinna. Det kommer i perioder och sen försvinner det igen, trots rutiner.

Om du ligger brevid ditt barn och det fortfarande aktivt ligger där och försöker hålla sig vaken efter 1.5 h

Försöker lämna sängen och leka tittut under täcket och klättra upp för väggen leka med sina fötter, kittlar en, slickar på en, leker med ens hår etc etc

Lämnar man rummet så lämnar hen omedelbart sängen, det enda som händer om man gång efter gång går tillbaka är att man skapat en leksituation

Så jo då avledar jag och ?lurar? den veckan problemet finns och sen är vi tillbaka på banan igen.

Om du har barn som somnar lätt så är det ju toppen för dig men alla barn funkar inte så

Min son är 2 år 4 mån och sedan en tid tillbaka har vi börjat begränsa dagvilan till 45 minuter och inte mer. Han sover också tidigt på dagen, vid 12-tiden. Vi har funderat på att ta bort dagvilan helt. TS det skulle jag absolut ha gjort i ditt fall. Hellre då stå ut med ett grinigt barn några timmar på em. Man går försöka hålla igång, kanske gå ut och leka den tiden så barnet glömmer lite att hen är trött. Som det är nu vaknar min son runt 6 på morgonen och somnar vid 20 på kvällen. Tänker om vi tar bort dagvilan så kanske vi får lägga honom redan kl 19 på kvällen.

Fast att sova 90 minuter på dagen kan vara för länge om man är 2 år. Min son sov så tidigare men då somnade han inte före 22 på kvällen och vaknade sedan 4-5 på morgonen. Allting blev helt fel. Det var därför vi minskade till 45 minuter. Jag har dock fått rådet av en förskolelärare med lång erfarenhet att man inte ska minska mer än till 45 minuter för det är en sömncykel för ett litet barn. Om 45 min är för mycket är det bättre att sluta med dagsömnen helt eller tex låta barnet sova vissa dagar bara.

Jag är övertygad om att om barnet går upp i tid, är aktivt och har goda rutiner så är 90 minuter inte mycket sömn om man sover innan kl. 14:00. I ts fall blir det stor skillnad då hennes barn sov flera timmar efter 14:00. Sen anser jag att nattningsrutinerna är avgörande så jag håller inte med dig att 1,5 timme är mycket för en 2-åring. Jag har arbetat som förskollärare i 20 år och mina erfarenheter är att middagsvilan har mycket liten effekt på nattsömnen i denna åldern. Det beror på många andra saker som tex utvecklingsperioder och annat. Vh vill gärna minska ned på middagsvilan mer och mer och tror ofta att allt hänger på det. Det visar sig gång på gång att det inte stämmer. Oftast är det så i en övergående period och med ändrade nattningsrutiner och tidigare middagsvila har det blivit bättre. Nyckeln är oftast att justera rutiner när barnet växer. Jag ogillar verkligen trenden att minska ned på så små barns sömn som är så viktig för hjärnans utveckling och inlärningsförmåga.

TS, hur nattar du nu?

Vi nattade genom att ligga bredvid och det tog eeeeeeevigheter att få ungen att somna där vid 2-2,5-årsåldern. Det var hopp och lek och dra i håret och knuffas och prata och alla trick i boken för att hålla sig vaken. Till slut fick vi nog och sa att "nu får du somna själv medan någon av oss grejar utanför, och kan du inte sova så får du leka men du stannar i sängen" (i ett mörkt rum med bara några nallar, så rätt tråkigt). Givetvis var det gråt och gnäll de första nätterna och vi fick leda tillbaks barnet till sängen ett antal gånger, men efter bara en vecka gick nattningen på ca 10 min istället för flera timmar. Det funkar fortfarande ca 1 år senare. Även om barnet inte somnar på 10 min så kan vi föräldrar göra annat, det är största vinsten. Även om man vissa kvällar får gå dit några gånger för en extra kram, ett extra toabesök eller vad barn hittar på för att vara vakna 5 min längre...