• Anonym (Ledse­n)
    Thu 11 Jul 2019 16:34
    1517 visningar
    53 svar
    -1
    53
    1517

    Känner mig som världens sämsta mamma

    Jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag känner mig slutkörd och ledsen. Min äldsta son suger så otroligt mkt energi och har sedan dagen han föddes varit extremt krävande. Jag har gjort allt och lite till för att vara en bra mamma men nu börjar han närma sig tre år och jag känner mig snart slutkörd.

    Han är inte som ?andra barn?, med det menar jag ständigt pipig, missnöjd, inget tålamod, extremt mycket känslor. Nu börjar han komma in i fasen att ifrågasätta allt också. (Dagis ansöker om resurs för dessa problem).

    Ngn som känner igen sig? :(

    Finns en pappa med i bilden men han orkar inte i kombo att han mått dåligt länge (depression/dödsfall etc). Jag har en fin närvarande familj men dom har fullt upp med sitt och orkar inte med min son i längden även om dom hjälper till).

  • Svar på tråden Känner mig som världens sämsta mamma
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 17:26
    #8

    [quote=79751386][quote-nick]Anonym (???) skrev 2019-07-11 16:39:03 följande:[/quote-nick]Ansöker dagis om resurs för att han frågar saker? Låter ju helt sjukt![/

    Förlåt uttryckte mig klumpigt. Jag syftade på treårstrots men jag tror inte barn trotsar så ville använda ett annat ord.

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 17:27
    #9
    Anonym (Jag) skrev 2019-07-11 16:46:33 följande:

    Jag tycker det är fantastiskt att de söker resurs om de känner att han behöver det. Är garanterat annat som spelar in, inte endast frågvisheten.

    Jag har tre barn med autism och adhd där åtminstone två behöver resurser, men inte tusan får de det inte :/


    Jag skrev klumpigt, ville bara inte skriva trots. Han har andra svårigheter.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 17:31
    #10
    Pierott skrev 2019-07-11 16:54:30 följande:

    Vad är oddsen att två olika föräldrar har exakt samma problem, startar en tråd samma dag och det bara är åldern på barnet som skiljer? Och dessutom där fadern i den andra tråden är deprimerad och har en förälder som dog. Känns mer som nån experimenterar för o se om man får olika svar beroende på om man är mamma eller pappa.

    www.familjeliv.se/forum/thread/79751132-orkar-inte-med-mitt-barn


    Jag läste lite snabbt och vurmar för björnpappa som startat andra tråden. Men det är inte min man som skrivit den. Dödsfallet i vårt fall var min sambos lillebror i 20 års åldern. Jag har startat andra trådar tidigare bland annat otröstlig 2.5åring tror jag den hette. Jag har skrivit andra trådar också.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 17:32
    #11
    Anonym (***) skrev 2019-07-11 16:56:12 följande:

    Men du orkade att skaffa ett barn till.


    Ja, det gjorde jag och barn nummer två har ett helt annat temperament.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 17:34
    #12
    Anonym (Häpp) skrev 2019-07-11 16:57:33 följande:

    Det står inte att han frågar saker utan att han ifrågasätter allt - typiskt trotsåldern. TS skriver att orsaker till resursen också är "ständigt pipig, missnöjd, inget tålamod, extremt mycket känslor".

    TS, hör med kommunen om du kan få en kontaktfamilj. Det är ju också bra för det yngre barnet och er relation.


    Du läste och förstod rätt, tack.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 19:33
    #17
    -2 +1
    Anonym (***) skrev 2019-07-11 18:28:07 följande:

    Men om du inte orkar med det första barnet, så varför skaffa en till?


    Vet du? Det har du INGENTING med att göra. Du är respektlös som skriver för att trycka ner mig i skorna.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 19:35
    #18
    Afam75snygg skrev 2019-07-11 18:31:48 följande:

    Din sambo får jobba på sina problem eftersom ni är två om att uppfostra era barn. Sen är det väl jättebra att förskolan agerar proaktivt, verkligen tumme upp.


    Min sambo är ett maskrosbarn och har haft det tufft i barndomen. Han går till psykolog och psykiatriker just nu och hjälper till minimalt. Jag är på gränser att bryta upp för jag klarar inte att ta hand om en till.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 19:44
    #19
    Anonym (Förstår) skrev 2019-07-11 18:54:30 följande:

    Så onödigt att ifrågasätta varför TS skaffade ett barn till, känner flera som har ett krävande barn innan som har skaffat ett syskon till men med tiden ändå klarat det.

    TS, det viktigaste att du inte bara hänger upp dig vid det negativa och att ständigt påverkas av att barnet piper/ trotsar hela tiden. Försök hämta positiv kraft från annat håll.


    Vi förstod inte att det skulle fortsätta och att det skulle eskalera. Började med kolik, reflux, gnäll etc. trodde hela tiden att det skulle lösa sig med tiden och på ett visst sätt gjorde det det, eller nej det bara ändrades till ngt annat. Ett halvår innan barn nr 2 föddes började vansinnesutbrotten och allt gallskrik. Min son kan inte prata i normal samtalston, hans normalläge är falsett.

    Jag har alltid funnit honom speciell men det är inte förens på utvecklingssamtalet när han var 2.5 år som jag fick gehör från ngn annan att han behövde stöd. Innan har jag bara trott att han är extra känslig.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Thu 11 Jul 2019 20:12
    #21
    Anonym (Jag) skrev 2019-07-11 19:59:33 följande:

    Han låter som mitt mellanbarn, har alltid vetat att det var något med henne, men var först i ettan jag efter mycket kämpande fick gehör och de startade en utredning.


    Tack för lite förståelse i allt. Vi har en fantastisk pedagog och fina barnskötare på sonens dagis som har varit till stor hjälp.

    Jag önskar inget annat än att barnens pappa hjälper till men han är helt oförmögen just nu. Jag har många gånger funderat på att bryta för att jag når inte fram. Men jag kan inte lämna honom i sticket just nu.

    Jag är väldigt närvarande som förälder, försöker att delta i lek och stoj. Jag mutar aldrig, hotar aldrig och jag är konsekvent. Gillar lågaffektivt bemötande och jag försöker såååååååå.

    Hur gick det mer er flicka, när lättade det?
Svar på tråden Känner mig som världens sämsta mamma