• Thu 11 Jul 2019 17:14
    4517 visningar
    48 svar
    48
    4517

    Båda föräldrarna vabba minsta barnet, vem tar hand om älsta? Prematur

    Hej! Har skrivit en liknande tråd men gör en ny.

    Inlagd för prematur vattengång och har förstått att när bebisen kommer kommer båda föräldrarna vabba?

    Saken är den att vi har ett barn till hemma som jag var mammaledig till innan detta.

    Hur gör man? Vem kommer kunna ta hand om henne? Just nu pusslas det med svärföräldrar och mina föräldrar men dom börjar jobba snart igen. Finns det nån typ av ersättning dom kan söka om från försäkringskassan?

    Äldsta barnet är ju inte sjukt men både föräldrarna blir ju på sjukhus dygnet runt ett tag.

    Får inget svar nånstans, Tänkte om nån hade erfarenhet.

  • Svar på tråden Båda föräldrarna vabba minsta barnet, vem tar hand om älsta? Prematur
  • Fri 12 Jul 2019 07:52
    #21

    TS, jag vill minnas att det var kurator på sjukhuset som vi hade kontakt med i frågan om kontakt med försäkringskassan när vi fick vårt prematura barn och hade äldre syskon hemma (men det är länge sedan nu och jag kan minnas fel om vilket yrke personen hade). Annars är mitt råd att prata med dem som arbetar på neo när ni kommer dit, de har säkert mött det här problemet tidigare och kan ge er råd.

  • Fri 12 Jul 2019 08:18
    #22

    Ja det är lite väl tidigt det här!

    Vårat andra barn är bara 1,5 så det känns tufft när hon är så liten.

    Men har bra relation med släkten på båda sidorna men samvetet att man inte finns där själv känns inte bra.

    Nu verkar det löst sig lite med släkting som bor nära här så kan pappan bo där med henne om ett par dagar. Känns som en stor lättnad för då kan dom iallafall

    Komma och man kan vara tillsammans på dagarna:)

    Tack för svar! Det är en himla resa de här!

    Skönt och höra andras erfarenheter för man känner sig ganska ensam mitt i allt.


    Lillflickan skrev 2019-07-11 22:54:35 följande:

    Ok, v 23 är ju lite väl tidigt. Då är det risk för lång sjukhusvistelse. Hoppas de lyckas stoppa det ett tag, förhoppningsvis länge. Håller tummarna.

    Jag har fött två barn i v 32 med fem år emellan. Så inte alls så tidigt som du riskerar. Första var vi kvar fyra veckor och andra var vi bara kvar två.

    Jobbigt att ha så långt till sjukhuset. Vi har bara 10 min dit med bil och gångavstånd. Så det var mycket enklare. Sonen var dessutom fem år och farmor pensionär och kunde ta mycket dagtid. Natten sov pappan hos sonen. Antar att första barnet inte är så gammalt eftersom du var föräldraledig.

    Tror ändå att den stackars pappan kommer få åka fram och tillbaka en hel del, särskilt om er stora inte är så gammal. Hoppas det kan lösa sig med barnvakt en del så pappan också får chansen att vara på sjukhuset en också. Heltid skulle i alla fall inte vi klarat av att lämna bort vår stora (ur samvetssynpunkt). Han behövde ju också sina föräldrar. Märkte ändå att det var en jobbig tid för honom att vara ifrån mig så mycket. Han var ändå och hälsade på och fick hjälpa till med lillasyster.


  • LFF
    Fri 12 Jul 2019 08:43
    #23
    Magdaaa skrev 2019-07-12 08:18:54 följande:

    Ja det är lite väl tidigt det här!

    Vårat andra barn är bara 1,5 så det känns tufft när hon är så liten.

    Men har bra relation med släkten på båda sidorna men samvetet att man inte finns där själv känns inte bra.

    Nu verkar det löst sig lite med släkting som bor nära här så kan pappan bo där med henne om ett par dagar. Känns som en stor lättnad för då kan dom iallafall

    Komma och man kan vara tillsammans på dagarna:)

    Tack för svar! Det är en himla resa de här!

    Skönt och höra andras erfarenheter för man känner sig ganska ensam mitt i allt.


    Jag minns inte om denna TS hade äldre syskon hemma men hon fick tidig vattenavgång med sin dotter och de hade också långt till sjukhuset hemifrån.

    http://www.familjeliv.se/forum/thread/77527576-vattenavgang-v18
  • Jennyf
    Fri 12 Jul 2019 11:06
    #24
    Magdaaa skrev 2019-07-12 08:18:54 följande:

    Ja det är lite väl tidigt det här!

    Vårat andra barn är bara 1,5 så det känns tufft när hon är så liten.

    Men har bra relation med släkten på båda sidorna men samvetet att man inte finns där själv känns inte bra.

    Nu verkar det löst sig lite med släkting som bor nära här så kan pappan bo där med henne om ett par dagar. Känns som en stor lättnad för då kan dom iallafall

    Komma och man kan vara tillsammans på dagarna:)

    Tack för svar! Det är en himla resa de här!

    Skönt och höra andras erfarenheter för man känner sig ganska ensam mitt i allt.


    Åh ja så liten. Minns tiden innan jag låg inne och sonen bodde hos mormor. Han är för rastlös och vild för att klara första tiden. Men så jobbigt det var.

    Iallafall så fanns det en familj som bodde med sin dotter i ett rum, som sen bodde på neo

    Kolla med sjukhuspersonal och försök få ihop något som kan funkamed er.

    Blir det lång tid på neo så prata med kuratorn som hjälper till och gör upp en vårdplan.

    Att ha ett barn sen innan och ett på neo så kände man sig alltid otillräcklig och på fel plats.

    Hoppas det går väl för er. Har du frågar så kan du höra av dig. Kom hem i januari efter 3 månader på sjukhus.
  • Fri 12 Jul 2019 13:23
    #25

    Åh vad skönt att det har löst sig med släktingarnas hjälp.

    1,5 år är inte så stort. Svårt att veta hur mycket så små förstår. Har en ettåring nu. Ibland känns det som om hon förstår allt och ibland inget ;)

    Hoppas också på att det finns möjlighet för er att åtminstone delvis bo tillsammans. Fördelen med ett så litet syskon är att det ju faktiskt kräver lite mindre än större i form av stimulans. Når inte heller upp till småsyskon i sjukhussängar :)

    Det dåliga samvetet brottas man alltid med. Jag passade på att ge mig ut i skogen runt sjukhuset med sonen när han var på besök. De hade också en lekgård där vi kunde leka. Jag var snittad så satt mest på bänken när han lekte. Kändes bra att vara med honom lite även om det bara blev ett par timmar per dag. Man får överösa dem med kärlek när det går.

    Håller tummarna för att allt ordnar sig så gott det kan så ni får en så smidig resa som möjligt.

  • Fri 12 Jul 2019 19:04
    #26

    [quote=79753017][quote-nick]Jennyf skrev 2019-07-12 11:06:58 följande:[/quote-nick]

    Åh ja så liten. Minns tiden innan jag låg inne och sonen bodde hos mormor. Han är för rastlös och vild för att klara första tiden. Men så jobbigt det var.

    Iallafall så fanns det en familj som bodde med sin dotter i ett rum, som sen bodde på neo

    Kolla med sjukhuspersonal och försök få ihop något som kan funkamed er.

    Blir det lång tid på neo så prata med kuratorn som hjälper till och gör upp en vårdplan.

    Att ha ett barn sen innan och ett på neo så kände man sig alltid otillräcklig och på fel plats.

    Hoppas det går väl för er. Har du frågar så kan du höra av dig. Kom hem i januari efter 3 månader på sjukhus.

    [/quote

    Ja fy idag har verkligen varit en bergochdalbana!

    Känns som man sviker de större barnet helt:(

    Tror det funkar så sen när väl barnet är fött men det är just tiden innan nu som är så knepig för nu kan hon inte bo här. På neo har jag också fattat det som att syskon kan bo? Längtar till dess men samtidigt vill man ha kvar bebisen i magen...

    Va tufft med 3 månader! Men det är väl det jag har framför mig också :(

    Hoppas allt gått bra efteråt.

  • Jennyf
    Sat 13 Jul 2019 01:34
    #27

    Tack det har gått bra för oss. Hon föddes väldigt tillväxthämmad så var ungefär som en bebis i v24. 660 gram. Men idag en glad liten tjej som är nyfiken på livet.

    En solskenshistoria helt klart.

    Det är en väldigt tuff och oviss resa när ingen vet vad som kommer hända. Och ja en mardröm när man redan har barn.

    Min son hade aldrig sovit hos någon när vi hamnade i den här sitsen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Kändes som personalen enbart såg mig gråta. Och så var det också. Tufft för barnen också som går igenom resan.

    Men vi får ju hoppas att bebis kan stanna inne så öänge som möjligt. Hur ser det ut för er nu? Har du fått kortisonsprutor?

  • Jennyf
    Sat 13 Jul 2019 01:54
    #28

    Vet inte om du svarade innan. Har du koll på gravidförsäkringar? Känns som ett läge att ta tag i det så snabbt som möjligt annars och bolag mm

  • Sat 13 Jul 2019 02:25
    #29

    Vi blev inskrivna några dagar på neo när vårat andra barn föddes, för några månader sedan. Då var vårat första barn också bara 1,5 och jag hade varit föräldraledig med henne fram tills dess att andra barnet föddes. Vi fick prata med en kurator på sjukhuset som hjälpte till och gav info om vab och försäkringskassan. Det stämmer att båda föräldrarna kan ta ut vab, men efter 1,5 år som föräldraledig var ju min sgi nollad, så jag kunde inte ta ut någon vab på grund av det. Så tänk på det ts, för jag misstänker att du är i samma sits som jag var.

  • Sat 13 Jul 2019 14:44
    #30

    Va tufft med vecka 24.

    Är 24+1 idag och varje timme räknar man ju i de här läget!

    Så härligt att höra att det gått bra trots allt!

    Åh förstår precis vad du menar med sonen, det är ju helt klart 50/50 sv de jobbiga här att man konstant känner sig som en dålig förälder, känns som jag missar mycket av hennes småbarnstid:(

    Så fort jag börjar tänka på henne så gråter man! Tänker man på bebisen i magen hur de ska /kan gå så gråter man då det är verkligen som du säger att personalen ser en gråtande tickande bomb Här. Men jag antar och hoppas dom är vana.

    Har fått två kortisionsprutor första dagarna sen värkhämmande dropp och antibiotika, och då sängläge-toa enbart.

    Gjorde tillväxtultraljud igår som visade ca 700g, är det väldigt lite då?

    Alltså det är ju så att jag ordnade gravidförsäkring gratis version direkt när jag plussade.

    Sen skulle jag ordna senast vecka 23 betalvarianten men det strulade på sidan och blev error den dagen jag skulle ordna, vilket var ett par dagar innan vi blev inlagda.

    Sen mailade jag med kundtjänst dagen efter vi blev inlagda som sa att om jag ordnade nu så gäller den från den dagen jag började betala.

    Låter ju ganska konstigt kan de verkligen stämma?

    Annars har jag ju inte mycket till försäkring som

    Kan hjälpa här. Var helt klart oberedd på detta.

    Och annars är jag en person dom packar bbväska i vecka 12 och ordnar försäkringar och grejer i vecka 8 ( förra graviditeten...:)


    Jennyf skrev 2019-07-13 01:34:37 följande:

    Tack det har gått bra för oss. Hon föddes väldigt tillväxthämmad så var ungefär som en bebis i v24. 660 gram. Men idag en glad liten tjej som är nyfiken på livet.

    En solskenshistoria helt klart.

    Det är en väldigt tuff och oviss resa när ingen vet vad som kommer hända. Och ja en mardröm när man redan har barn.

    Min son hade aldrig sovit hos någon när vi hamnade i den här sitsen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Kändes som personalen enbart såg mig gråta. Och så var det också. Tufft för barnen också som går igenom resan.

    Men vi får ju hoppas att bebis kan stanna inne så öänge som möjligt. Hur ser det ut för er nu? Har du fått kortisonsprutor?


Svar på tråden Båda föräldrarna vabba minsta barnet, vem tar hand om älsta? Prematur