Forum Funktionsnedsättning - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • NPF hos 4 åring?

    Tor 11 jul 20:38 Läst 0 gånger Totalt 9 svar
    Tor 11 jul 20:38

    Hej! Jag ska ta upp detta på nästa läkarbesök men vill ändå bolla lite med er här, som har erfarenhet. Jag har pojke på snart 4 år som är prematur, född i v 32 och vägde 1345 g vid födseln. Mådde trots det väldigt väl och vi var hemma efter ett par veckor. Min son har alltid varit en väldigt glad och kärleksfull pojke, på den nivån att alla kommenterat detta. Han älskar allt och alla. Att någon är dum finns inte i hans värld. Han började gå vid 1 års ålder, pratade lite sent men det har hämtat sig. Han är som vilket barn som helst, egentligen. Dock reagerar jag som mamma (även pappa har reagerat) på att han är otroligt distanslös. Jag läste på om anknytning och har väldigt svårt att tro att detta skulle bottna sig i det. Vi är väldigt engagerade föräldrar, ger mycket närhet och kärlek, bekräftelse och uppskattning. Vi har alltid sett och hört honom. Jag tänkte rada upp vad jag oroar mig över så får ni gärna ge er input sedan, det är svårt att sätta fingret på det men skrivit upp detta:

    ?Stammar som att han ständigt vill säga 45 saker samtidigt (blivit mer på senare tid)

    ?Kan följa med vem som helst, tror att alla är snälla och underbara trots att vi pratat om detta. Pratar mycket med främlingar och ska berätta vad mamma/pappa heter osv

    ??Överdrivet? omtänksam, svårt att förklara, säger ofta hur mycket han älskar oss (kan dock vara för att vi säger det ofta till honom)

    ?vill se speciella barnprogram vid måltid och alltid samma annars

    ?Vill endast ha ?ren? mat, helst kall. Ingen sås eller kladd

    ?Pratar väldigt högt

    ?Svårt att hålla en dialog, blir oftast monolog och om massa saker samtidigt

    Han är världens underbaraste och vill bara att han ska få allt han behöver. Hoppas på råd och erfarenheter från er.

  • Tor 11 jul 20:45 #1

    Jag tycker det låter precis som en fyraåring!

  • Tor 11 jul 20:50 #2

    [quote=79751863][quote-nick]enanna skrev 2019-07-11 20:45:18 följande:[/quote-nick]Jag tycker det låter precis som en fyraåring![/

    Tack för svar. Det som oroar mig mest är just biten med att kunna sätta sig i vem som helst knä, prata intensivt med främlingar. Det gränslösa. Hur tänker du kring det?

  • Tor 11 jul 20:55 #3
    Liilyy skrev 2019-07-11 20:50:00 följande:

    [quote=79751863][quote-nick]enanna skrev 2019-07-11 20:45:18 följande:[/quote-nick]Jag tycker det låter precis som en fyraåring![/

    Tack för svar. Det som oroar mig mest är just biten med att kunna sätta sig i vem som helst knä, prata intensivt med främlingar. Det gränslösa. Hur tänker du kring det?


    Att det är väldigt typiskt för åldern och att ni behöver förklara hur det kan kännas för andra samt vara aktiva i att ge bättre alternativ i de situationer där han är påväg att göra något opassande.
  • Tor 11 jul 23:26 #4

    Tycker inte det känns så gränslöst för en fyraåring faktiskt, snarare ganska normalt. De är alla lite gränslösa i den åldern.

  • Fre 12 jul 01:17 #5

    Låter helt normalt. Ganska mycket stämmer på min 3,5-åring och är inget jag reagerat på alls.

  • Fre 12 jul 02:09 #6 +1
    Liilyy skrev 2019-07-11 20:38:58 följande:

    Hej! Jag ska ta upp detta på nästa läkarbesök men vill ändå bolla lite med er här, som har erfarenhet. Jag har pojke på snart 4 år som är prematur, född i v 32 och vägde 1345 g vid födseln. Mådde trots det väldigt väl och vi var hemma efter ett par veckor. Min son har alltid varit en väldigt glad och kärleksfull pojke, på den nivån att alla kommenterat detta. Han älskar allt och alla. Att någon är dum finns inte i hans värld. Han började gå vid 1 års ålder, pratade lite sent men det har hämtat sig. Han är som vilket barn som helst, egentligen. Dock reagerar jag som mamma (även pappa har reagerat) på att han är otroligt distanslös. Jag läste på om anknytning och har väldigt svårt att tro att detta skulle bottna sig i det. Vi är väldigt engagerade föräldrar, ger mycket närhet och kärlek, bekräftelse och uppskattning. Vi har alltid sett och hört honom. Jag tänkte rada upp vad jag oroar mig över så får ni gärna ge er input sedan, det är svårt att sätta fingret på det men skrivit upp detta:

    ?Stammar som att han ständigt vill säga 45 saker samtidigt (blivit mer på senare tid)

    ?Kan följa med vem som helst, tror att alla är snälla och underbara trots att vi pratat om detta. Pratar mycket med främlingar och ska berätta vad mamma/pappa heter osv

    ??Överdrivet? omtänksam, svårt att förklara, säger ofta hur mycket han älskar oss (kan dock vara för att vi säger det ofta till honom)

    ?vill se speciella barnprogram vid måltid och alltid samma annars

    ?Vill endast ha ?ren? mat, helst kall. Ingen sås eller kladd

    ?Pratar väldigt högt

    ?Svårt att hålla en dialog, blir oftast monolog och om massa saker samtidigt

    Han är världens underbaraste och vill bara att han ska få allt han behöver. Hoppas på råd och erfarenheter från er.


    Inte ett drag av NPF, han är en 4åring.
    Min systerdotter är precis likadan. Hon satte sig i knä hos en främling på ikea förra veckan och skulle visa sina Frozen trosor...

    Det är nu bara det är viktigt att ni pratar om gränser och håller koll. Världen är full med onda människor och det förstår inte en 4åring.
  • Fre 12 jul 09:36 #7
    Liilyy skrev 2019-07-11 20:50:00 följande:

    [quote=79751863][quote-nick]enanna skrev 2019-07-11 20:45:18 följande:[/quote-nick]Jag tycker det låter precis som en fyraåring![/

    Tack för svar. Det som oroar mig mest är just biten med att kunna sätta sig i vem som helst knä, prata intensivt med främlingar. Det gränslösa. Hur tänker du kring det?


    Låter helt som mina tvillingar när de var 4 år och de har inte någon NPF-diagnos. De är väldigt trygga i sig själva och tror gott om alla vuxna, de vet ju inte mer än att alla vuxna har varit snälla mot dem. Vi har pratat om att man inte får följa med främmande människor men vill ändå hålla dem naiva och tro gott om människor. Det är en svår balansgång men än så länge hellre att de litar på folk än är misstänksamma mot alla. De är nu snart 6 år.
  • Fre 12 jul 10:43 #8

    Som många/alla skriver - låter som ett normalt vanligt barn på 4 år. Att han är gränslös kan att göra med att han känner dig väldigt trygg med er. Det var likadant för min dotter - hon var (och är) lika social som jag och min man osociala tillsammans, haha Dottern är nästan 9 nu och hon har blivit försiktigare (och också av samma anledning går hon på självförsvar, där tränaren berättar att det finns elaka människor och vad man ska göra då - som du vet, barn inte alltid lyssnar på sina föräldrar).

  • Fre 12 jul 11:02 #9

    Min 11-åring var otroligt distanslös som yngre. Han har bl a

    Hoppat ut framför ett pensionärspar på en gågata i stan och tjoat: vet ni vad, min mamma är jätteduktig på att kissa med sin snippa (han var 3 år och vi pott-tränade)

    Klappat en kvinna före oss i toakön på rumpan med motiveringen att den var så stor och mjuk och såg ut som en kudde (då var han väl 4)

    Kommer inte ens ihåg alla pinsamma situationer han förärat mig men han var också helt obekymrad om var han lämnades, pratade med alla, kunde följa med vem som helat o s v.

    I lågstadiet var han i början ganska ego i sitt sätt att leka med kompisar. Hans definition av lek var att kompisarna skulle se på när han gjorde coola tricks och tala om för honom hur cool han var. Det föll väl inte alltid så väl ut :)

    Men nu som 11-åring är han helt annorlunda. Mycket mer försiktig, bättre på att lyssna och har inget behov av att hela tiden prata, synas och hänga på andra.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll