Anonym (?) skrev 2019-07-12 09:32:35 följande:
För att inte dra en alltför lång historia. När dottern låg i magen så fanns det risk att dottern skulle födas med hjärtfel enligt läkare som tittade på ul. (vi var på extrakontroll). Jag ville diskutera namn redan då men mannen ville inte pga oro han kände. När barnet väl var fött och det skulle diskuteras namn så var vi helt oense. Vi hade olika namnsmak. Dottern gick namnlös några månader och när vi väl enades om ett namn som kändes som en kompromiss så började elaka kommentarer komma från släktingar speciellt svärmor, om att det lät konstigt att heta så osv. Tyvärr var jag för känslig för att inte ta åt mig så till slut bytte vi, Jag hade gärna bytt till ett av hennes andranamn, men mannen vägrade och det fick bll ett namn som var snarlikt det första. Såklart jag inser att vi borde varit starka och stått på oss och inte bytt. Men det hade helt klart underlättat om släkten sagt åh vilket vackert namn istället för usch vad är det för namn, det låter jättekonstigt ihop med efternamnet osv..
Hur länge sedan är det ni bytte och började kalla henne det nya namnet?
Du har insett att det var helt fel att lyssna på en (elak) släkt och låta det gå ut över dottern. Nu är ni föräldrar, och er uppgift är att stå upp för dottern och försvara henne, inte att behaga omgivningen genom henne.
Du skriver att du var för känslig för kritik så ni bytte. Hur var det med mannen? Varför gick han med på att göra som du sade, eller var det egentligen hans idé?
Jag tycker ni skall återgå till att kalla henne ursprungsnamnet. Insé att det var en dum idé att byta. Låt det nya namnet stå kvar också om ni vill, men ni kan inte ändra dottern varje gång någon påpekar att hon är konstig/ser konstig ut/ ful frisyr/ gröna kläder/ eller underligt namn.
