Nja, så illa är det inte. Piffa upp dig, tvätta dig, le lite grann, gymma något och ät lagom. Trimma huvudet med P1, lite dagstidningar och böcker. Skaffa ett bra vanligt liv.

Ge dig in i dejtingdjungeln. Var lekfull, svara någorlunda snabbt på frågor. Berätta något eget som händer dig (kort, helst intressant), fråga tillbaka... var lite flirtig, var lite snuskig om det passar. Tjejer är ofta lite snuskiga de med om man kommer innanför deras skal.

Träffas, var intresserad, lyssna, var glad, var lite flirtig om det passar. Kolla om de har nojer (det finns tjejer som du ska dissa direkt - shoppar galet, gluffar godis, mobilberoende, hinkar låtvin, ligger still i sängen, oroar sig för allt osv), skratta ihop, testa om ni passar med hångel och mera. Ha roligt. Var ärlig, klickar det inte så säg det. Ge det ibland mer än en träff, många blir mer avslappnade efter första träffen.

Respektera om de dissar dig - de gillar väl inte snubbar som har problem m m.

Funkar de tinte så forstätt öva. Ha gärna typ tre irl på gång samtidigt om du orkar och sedan några i chatten på pipeline. Efter ett tag kan du fastna för den eviga kärleken (jo tjena, de finns, tror jag)....

Lycka till! Enjoy. 

Du skojar eller kanske är ett troll. P1 innehåller mycket tankvärt på svenska som stimulerar och lär hjärnan nya saker. Men det finns nog fler källor som du kan söka efter. 

Väldigt många männsikor lever vanliga tråkiga liv och verkar vilja ha det så - få intressen, få äventyr, få sociala kontakter, för lite intellektuell stimulans.

Man kan undra om de vill ha sådana liv, och om de ens betecknar dem som tråkiga. Jag skulle inte vilja dejta någon sådan. Men kanske tråkiga människor vill dejta varandra. Helt OK. Vill du dejta dem? Vill trådstartaren lyckas med sin dejting kanske hen inte ska bli för påläst om samhället?

Håller med. Socioekonomisk ställning har inte varit så viktigt, även om jag trodde i början att akademiker alltid var hetast. Som vanlig medelklass träffar man ju mest på likasinnade och sen har helt klart några dejter med lågklassiga varit rätt fina. Jag har haft några riktiga mensa-dejter med, tycket inte de var högfärdiga alls. Tvärtom var de rara och rätt fokuserade på mig (hmm, blev lite objekt, de var ute efter min kropp).

Viktigast är väl alltså att de är lite självsäkra, våga ta för sig och gör något av sina liv. Då har de inga tråkiga liv. De lever och njuter så ofta de kan, typ