Ni som är singlar
Drömmer ni om förhållande? Inte för att slippa vara ensam eller så utan för allt det fina och roliga med en relation.
Drömmer ni om förhållande? Inte för att slippa vara ensam eller så utan för allt det fina och roliga med en relation.
Jag drömmer om ett förhållande. Man 34 år.
Hoppas på att bilda familj någon dag.
Du verkar inte alls förstå. Det är inte fel på kärlek eller på förhållanden eller på männen jag levt med. Det har varit just de relationerna som inte varit hållbara i längden. (Men fortfarande med många lyckliga stunder längs vägen.)
Jag känner mig inte bränd men mitt liv är ganska fullt. En relation, på den nivå jag vill ha mina relationer, skulle innebära en massa pusslande som jag inte är redo att göra just nu, och umgänget med en man värt den mödan för mig i det här skedet av mitt liv.
Och eftersom du undrade deras status. En är gift sedan många, många år, en har relativt nyligen inlett en relation, en är singel. Vad det nu säger dig?
Jag drömmer om ett förhållande. Man 34 år.
Hoppas på att bilda familj någon dag.
Hur många kvinnor har du varit med?
Ingen alls än så länge.
Varit singel i fyra år nu, tycker det är fantastiskt. Har ett kul liv. Saknar inte att vara i en relation. Har haft flera förhållanden av olika längd med olika typer av killar men känner mig bara kvävd och att jag tappar bort mig själv, gör för mycket avkall på vad jag behöver som människa. Varje gång det tagit slut har jag känt "gah, äntligen kan jag andas". Om jag någonsin går in i en relation igen så vill jag vara särbo. Pallar inte leva ihop med någon och ha någon omkring sig hela tiden. Är sjukt social men har ett högt behov av ensamhet och återhämtning mellan alla sociala tillfällen.
Är kvinna.
Vad kan det bero på, tror du?
Jag bara menar att det är fel slutsats att dem som lever tillsammans ser varandra som inkräktare i sina egna hem.
Ni som svarat i tråden, verkar som att ni inte tror att det finns bra förhållanden överhuvudtaget? Förhållanden som inbegriper stöttning, kärlek och livslång vänskap. Rätta mig gärna om jag har fel, men tycker det är märkligt att man är ensam för att man blivit *bränd* tidigare snarare än att man faktiskt från början ville leva själv.
Det undrade jag bara av ren nyfikenhet. Så du har byggt upp denna aktiva tillvaro för att du vill och inte för att du anser att det är lättare som singel?