ska nog adoptera bort mitt barn

Du har rätt till både föräldrapenning, barnbidrag och underhållsbidrag vilket är inkomster du INTE har i dagsläget.

Ett så litet barn har inget behov av mer pengar än så. Jag köpte en begagnad vagn, och kläder (tror jag) att du säkert kan hitta som bortskänkes eller säljs jättebilligt. Kanske på Facebook? Jag använder inte det själv men min syster fick kläder gratis för egen del och till sina barn från Facebook när hon var fattig. 

Ansök om skuldsanering? 

Ta kontakt med kommunens ekonomiska rådgivare och få hjälp med att räkna ut en hållbar ekonomi.

Du har rätt att få föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag och underhåll =en massa pengar att leva på.

Lever du på existensminimum har du rätt till försörjningsstöd

Prata med kronofogden om din sits, de hjälper till att få rätsida på dina skulder.

Barnsaker finns i mängder gratis på Facebooks köp-sälj-bortskänkes, prata med dina kompisar, kollegor, släkt och vänner och se vad de kan ha att bidra med.

Självmord är ingen lösning. Det är bättre att leva. Du kan inte se längre fram vad som händer. Det kan ske ett pengar under. Tänk om du tar ditt liv helt i onödan. Du kan ju inte ångra dig sedan. Lämna din man och ta skuldsanering eller det kan finnas annan lösning. Jag är hos kronofogden och sökt skuldssnering och har ett barn. Det funkar! Att ta mitt liv och fly från ett problem skulle jag aldrig se som en lösning.

Och om du ändå vill adoptera bort barnet varför tar du ditt liv då?

Det är det dummaste du kan göra.

Den jävla karlsloken får väl ta ett nytt lån och lösa dig ur ditt. Eller att lånet skrivs över på honom nu, för fyfan vilken självisk liten gris.

Och ja, det finns skuldsanering som alternativ. Och begagnade barnsaker is the shit, vi köpte i princip ingenting nytt.

Fy fan vilken man du är gift med. Vad har han för förklaring till det här? Hur tycket han ni ska överleva?

Eller är det inte ?ni? längre när det inte gynnar honom?

Vad skulle hända ekonomiskt om ni skiljer er?

Skärp dig!! Adoptivbarn mår SKIT resten av livet, det är ett trauma som inte går att reparera!

Du får hjälp av soc med spjälsäng osv. Vi köpte vår för 100 spänn på blocket...

Soc kommer hjälpa dig med det nödvändigaste till barnet. Barn behöver sina biologiska föräldrar och att dessa beter sig som VUXNA och fokuserar på BARNETS känslor, inte sina egna!

Gå i terapi, väx upp, älska ditt barn, var närvarande och gå föräldrakurser!!

Du kommer klara dig och barnet alldeles utmärkt, även om ni skulle behöva leva på existensminimum i många år. Det enda barnet behöver är dig. Vi skänkte bort vår spjälsäng på Facebook marketplace, och där finns massor av annat som skänks. Dessutom var den helt onödig för oss då barnen alltid sov i vår säng. Skötbord valde vi också bort. Vi hade skötbädden (billig) direkt på golvet (för att slippa vara rädda att barnen ramlar ner). Blöjor och kläder kommer lösa sig, och skulle du kunna/vilja amma så är maten väldigt billig i början.

Tag inga drastiska beslut just nu, annat än att leta bostad innan du hamnat hos Kronofogden.

Mannen verkar inte vara så lysande med pengar. Då kan du ev lura honom på något vis att själv ta ett nytt lån för att lösa dig. Säg att du kommer betala extra till honom varje månad eller något, som du såklart inte gör.
I annat fall, har du någon möjlighet att hitta ett bättre lån med lägre ränta? Kanske någon släkting kan lösa ut dig?

Jag förstår att det nu känns mörkt runt dig och som att du inte kommer kunna leva vidare, det är svårt att se ljuset i tunneln när allt verkar svart. Det kan ju vara så att det även känns tyngre pga att du är gravid nu. Tycker du ska prata med någon om hur du känner, familj, nära vänner, barnmorskan. De flesta av oss går igenom jobbiga saker i vårt liv men kommer ofta starkare ut på andra sidan. Ge inte upp än, be om hjälp. Ge dig själv och ditt barn en chans, det är inte lätt för ett barn att växa upp med vetskapen om att ens förälder tagit livet av sig. Försök samla dig lite och ta hjälp nu idag. Kämpa på och en dag vänder det, kanske snabbare än du tror.

Hej TS.
Jag förstår verkligen hur du känner, jag kände typ likadant när jag var gravid. Men jag lovar, det kommer att lösa sig. Adoptera inte bort ditt barn om du egentligen vill behålla det för du kommer att ånga dig och att ta livet av sig löser ingenting. Tänk på att barnet kommer att älska dig som mamma oavsett hur mycket eller lite pengar du har. Ett litet barn behöver inte dyra saker och jag säger som dom andra, kolla loppisar, facebook och hör med släkt och vänner om kläder och andra saker. Låna en spjälsäng av nån som just nu inte har småbarn, fråga om nån har en barnvagn till övers osv. 

Det kanske inte hjälper dig nu men det kanske kan få dig att må lite bättre att veta att du inte är ensam om en sån situation som du befinner dig i. Jag var själv i total panik under min graviditet och under dom första månaderna av mitt barns liv pga ekonomin.
Inom en vecka från att vi fick veta att vi väntade barn rasade vår ekonomi i botten, pga min man sagt upp sig från jobbet samma dag jag berättade om graviditeten. Han var inte med i a-kassa och jag hade pluggat och endast fått csn bidragsdelen. I samma sväng gick bilen sönder (är beroende av bil då vi bor på landet) plus att ett rör under diskbänken gick sönder och sen gick bilen sönder igen och som pricken över i:et blev vår katt skadad och vi fick en dyr veterinärräkning (försäkringen täckte inte allt men typ hälften som tur var). Plus att det hände några till oförutsedda saker. Min man lyckades inte hitta något jobb så jag fick panikjobba under sommaren. Hade foglossnig från underjorden under graviditeten och hade svårt att jobba heltid  (kunde knappt gå vissa dagar) men fick pressa mig till det. Våra besparingar var helt slut då vi endast hade min lön att leva på och alla extra kostnader som tillkom. Så jag var i samma tankar som du, adoptera bort, ta livet av sig osv. Vi hade verkligen inte råd att köpa nåt till bebisen. 

Men allt löste sig tillslut. Barnvagn hittade vi för ett par hundringar på loppis (inte nyaste modellen men hel, ren och funktionell). Kläder fick vi massor av släkt, vänner, bekanta och spjälsängen hittade vi gratis på fb. I slutändan hade vi allt vi behövde till lill*n. Idag har det löst sig ganska ok. Och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag adopterat bort solstrålen i vårt liv. 

Så snälla, TS. Adoptera inte bort barnet och ta inte livet av dig, det kommer att lösa sig, det kommer att bli bra tillslut. Även om det tar tid. 

Varför ska du adoptera bort barnet när din situation går att lösa? Du är verkligen inte den enda som sitter i skuldfällan, det som krävs är bara lite jävlar anamma, planering, kortsiktiga mål, långsiktiga mål och sedan karaktär nog att hålla sig till det.

Först och främst. Hur mycket är lånet på och hur ser avbetalningen ut idag?

Sedan:
Fixa en bostad. Försök hitta något billigt. En etta går jättebra även om du har barn, särskilt om du kan hitta en med sovalkov. Där kan ni bo länge!

Inkomst. Först så kommer du ha FP, barnbidrag och underhåll. Sök bostadsbidrag. Om detta inte räcker och du hamnar under existensminimum så finns ekonomiskt bistånd. Har du jobb annars?

Sök förskola lagom tills din FP är slut eller nästan slut. Barn kan även börja på förskola från 1 år, det vore kanske bra med tanke på att du då kan jobba och få undan skulden fortare.

Var tog du lånet och hur ser räntan ut? Kan du få ner räntan eller stoppa räntan? Kan du få lån på någon annan bank med bättre ränta och lösa det dyra lånet?

Kortsiktigt mål: Lösa nuet, med boende, ha så du och barnet klarar er och betala resten till lånet.
Långsiktigt mål: Betala av hela lånet. Räkna på hur lång tid det kommer ta om du tex kan betala X i månaden, Y i månaden eller Z i månaden.

Finns det någon förälder som kan hjälpa dig ta ett mer fördelaktigt lån i en annan bank och lösa det dyra lånet?

Ring kommunens ekonomirådgivare och sätt er ner och fila ordentligt på planen.

Du fixar det här!

En sak till, om skulden skulle gå till KF så har de högre existensminimum än vad socialen har, och det går utmärkt att både leva på förbehållsbeloppet OCH ha pengar kvar till lite nöjen och annat man behöver.

KF drog från mitt konto varje månad, trots det lyckades jag spara såpass mycket av mitt förbehållsbelopp att jag blev av med skulden mycket tidigare. Men då såg jag till att inte köpa något onödigt alls utan sparade allt.
Jag är skuldfri idag och väntar bara på att prickarna ska försvinna!

Nog för att det inte är bra att hamna hos kronofogden, men det måste påverka ditt liv värre att adoptera bort ditt barn. Se till att hitta boende så snart som möjligt bara.

Är barnet planerat? Vad kände du när du fick veta att du var gravid? Jag frågar inte för att döma, utan för att om den här känslan har kommit plötsligt kan det också vara en graviditetsdepression eller liknande som spelar in. Prata isf med din barnmorska! Min yttrade sig bland annat i panik över alla möjliga delar av barnets ankomst. Mer eller mindre viktiga.

Vad tycker din (ex?) Man? Vill han ha barnet? Jag förstår att han inte står högt i kurs men dels har han lika mycket att säga till om vid eventuell adoption, dels är det ju ingenting som säger att det är du som ska bekosta allt för barnet på egen hand även om ni separerar.

Kan du lägga om lånet? Förhandla ner amorteringen för tillfället? Har ni jobb?

I princip allt till barnet går att hitta begagnat någolunda billigt, särskilt i början. Den stora "kostnaden" är väl föräldraledigheten.

Gå med i grupper på facebook för ensamstående föräldrar där det skänkes saker.