Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Barn idag leker inte som förr?

    Lör 13 jul 10:45 Läst 0 gånger Totalt 33 svar
    Anonym (Föräl­der 40+)
    Visa endast
    Lör 13 jul 10:45

    Är det bara jag som börjar bli gammal och mossig?

    Eller leker barn mera beskedligt idag? Barn 2019 är i mina ögon kaxigare och mera uppkäftiga mot vuxna än när jag växte upp. Och många av mina jämnåriga kunde minsann vara ganska odrägliga när jag var yngre också för den delen..

    Men de verkar leka mycket mindre spontant? Det är en generell iakttagelse.. Så svar som -Mina ungar leker i alla fall mycket utomhus, är inte vad jag är ute efter. Utan det är mer i ett större perspektiv jag är nyfiken på saken. De verkar leka mera beskedligt idag. Och vara mycket mer kontrollerade av föräldrar.. Har många exempel att ge..

  • Lör 13 jul 10:52 #1

    När jag är i parken med mina barn så ser jag ofta barn som bara "flyter". De vet inte vad de ska göra och går bara runt och tittar.

    Mina pojkar när de haft kompisar över så leker dessa barn två sekunder med en sak och går vidare på nästa och nästa och nästa.

    Fantasin verkar inte riktigt vara något som prioriteras att lära ut och ge utrymme för längre.. där tror jag allt faller.

    Det är synd, problemlösning kommer ju ifrån fantasi och förmågan att tänka utanför asken.

  • Anonym (Föräl­der 40+) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 13 jul 10:52 #2

    En släkting till mig har en åttaårig son. De bor i ett radhus i ett litet litet radhus område i en förort. Han och de andra jämnåriga barnen verkar BARA få leka på den pluttiga innergården där de bor? Det är ingen stor yta..

    När jag var i den åldern, åtta nio år.. då drog jag och mina kompisar iväg på längre utflyktsfärder med våra cyklar på helgerna. Aldrig att vi bara lekte precis utanför huset där mamma kunde se oss. Vi cyklade på stigar i små skogspartier runt omkring där vi bodde. Lekte på andra lekplatser i omkringliggande bostadsområden. Med mera..

    Men det är som att de här barnen där mina släktingar bor inte liksom ens tänkt tanken att man kan göra så? De cyklar beskedligt fram och tillbaka längs samma 25 meter långa gata?

    De lite mer initiativrika barnen ses vad jag förstår det som lite mer som problembarn utav de välartade barnens föräldrar..

  • Lör 13 jul 11:03 #3

    När vi var små (född i mitten på 70talet) så kunde man vara ute och ränna i skogarna och man kunde springa över hela områdets gräsmattor.

    Idag finns det så märkliga människor och som förälder blir man försiktigare. Vi (drar alla över samma kam) har koll på hur området är och vet vi att det finns något att vara vaksamma för/över blir det så här.

    Det är skit och helst skulle jag vilja släppa ut ungarna att springa så som jag gjorde.

    Men

    Det finns mer bilar, sparkcyklar, gator, barngäng, skjutningar osv. Utvecklingen har blivit så och barnen är den grupp som alltid får anpassa sig.

    Men att leka och ha kul på gräsmattan på baksidan av huset ska du inte förringa. För så länge barnen har kul så är det det som räknas.

  • Anonym (Föräl­der 40+) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 13 jul 11:06 #4
    legomum skrev 2019-07-13 10:52:05 följande:

    När jag är i parken med mina barn så ser jag ofta barn som bara "flyter". De vet inte vad de ska göra och går bara runt och tittar.

    Mina pojkar när de haft kompisar över så leker dessa barn två sekunder med en sak och går vidare på nästa och nästa och nästa.

    Fantasin verkar inte riktigt vara något som prioriteras att lära ut och ge utrymme för längre.. där tror jag allt faller.

    Det är synd, problemlösning kommer ju ifrån fantasi och förmågan att tänka utanför asken.


    Ja just det första du beskriver reagerade jag på när jag läste. Jag var på en lite större lekplats med sonen nyligen. Det var för en gångs skull en hel del andra barn där. Alla barnen lekte som man skulle! I gungorna gungade dom.. I klätterställningen klättrade de upp på ena sidan och ned på den andra. Eller tog rutschkanan ned..

    Ingen unge klättrade på utsidan av klätterställningen. De klättrade upp och ned där man skulle, punkt slut! Inget barn stod upp på gungorna och gungade. Ingen hoppade.. (från gungorna), och ingen klättrade på taket av lek och klätterställningen.

    Barnen idag cyklar lite på sina cyklar. Ser dem aldrig bygga hopp eller tävla i vem som kan hoppa längst. Det gjorde vi otaliga gånger när jag var mindre. De drar inte ut i skogen och cyklar.. Det gjorde till och med vi som hade otympliga bockstyrecyklar på sent åttiotal!

    Även om vi också var inne en hel del och spelade Nintendo och så..
  • Anonym (Föräl­der 40+) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 13 jul 11:21 #5
    legomum skrev 2019-07-13 11:03:33 följande:

    När vi var små (född i mitten på 70talet) så kunde man vara ute och ränna i skogarna och man kunde springa över hela områdets gräsmattor.

    Idag finns det så märkliga människor och som förälder blir man försiktigare. Vi (drar alla över samma kam) har koll på hur området är och vet vi att det finns något att vara vaksamma för/över blir det så här.

    Det är skit och helst skulle jag vilja släppa ut ungarna att springa så som jag gjorde.

    Men

    Det finns mer bilar, sparkcyklar, gator, barngäng, skjutningar osv. Utvecklingen har blivit så och barnen är den grupp som alltid får anpassa sig.

    Men att leka och ha kul på gräsmattan på baksidan av huset ska du inte förringa. För så länge barnen har kul så är det det som räknas.


    Jo fast det är nog mest känslan av otrygghet, och ett mycket större kontrollbehov hos dagens föräldrar som spökar.

    När jag var liten fanns det knappt en enda 30-sträcka i hela kommunen där jag bodde. Det var 50 över allt. Vi fick ändå gå över gatan själva! Nu är det 30 och 40 och varningsskyltar och extra breda refuger, och fartgupp precis över allt. Ändå får kidsen bara leka på innergården?

    Det fanns blottare och snuskgubbar även på 80-talet ju.. Så konstiga människor är inget nytt. Minns hur man av föräldrarna blev varnad för att följa med ökända vuxna exempelvis... Varför varnade de för sånt?

    Skjutningar är knappast något stort problem över hela Sveriges yta, och förklarar heller inte varför släktingarnas barn inte får gå till kiosken själva trots att de nästan är 10 år. Och dessutom bor i ett lugnt medelklassområde.

    Jag förringar absolut inte att leka på baksidan av huset!

    Men föräldrarna har mycket mer förmåga till att hålla koll på sina barn idag, i och med mobilerna. Ändå är de inte nöjda?

    Är inte emot fartgupp och 30-sträckor, men paradoxalt nog verkar det som att all ökad trygghet över allt psykologiskt bara har gjort oss mera kollektivt ängsliga..

    Det som är bra idag är att barn skadar sig och dör inte i olyckor nästan alls längre! Vi har gjort deras miljö säkrare. Det är såklart bara bra om man frågar mig.

    Men tråden handlar inte om den faktiska tryggheten egentligen, utan mera om att barn verkar leks mera beskedligt idag.. Tycker jag. På gott och inte som sagt..
  • Anonym (Jappå­i)
    Visa endast
    Lör 13 jul 11:29 #6

    Pratade om just detta med några vänner häromdagen. Man ser inga barn ute nu för tiden. De sitter hemma med sociala medier och spel, tv och mobilen. Precis som de vuxna gör!!

    När min styvdotter var 3år så hade hon mängder med leksaker men det roligaste hon visste var att leka med två smörknivar. Ena dagen var smörknivarna mamma och pappa och nästa dag var det en hund och katt. Jag tyckte att hon fick leka med vad hon ville så länge hon faktiskt lekte, men hennes pappa var vansinnig på hennes smörknivar och tog dom ofta ifrån henne och skällde på henne för att andra barn hade minsann inte så många fina leksaker som hon hade och ändå valde hon två smörknivar..

    Dagens föräldrar är egoistiska materialister som projicerar sin psykiska ohälsa på sina barn.

  • Lör 13 jul 11:42 #7
    Anonym (Förälder 40+) skrev 2019-07-13 11:21:35 följande:

    Jo fast det är nog mest känslan av otrygghet, och ett mycket större kontrollbehov hos dagens föräldrar som spökar.

    När jag var liten fanns det knappt en enda 30-sträcka i hela kommunen där jag bodde. Det var 50 över allt. Vi fick ändå gå över gatan själva! Nu är det 30 och 40 och varningsskyltar och extra breda refuger, och fartgupp precis över allt. Ändå får kidsen bara leka på innergården?

    Det fanns blottare och snuskgubbar även på 80-talet ju.. Så konstiga människor är inget nytt. Minns hur man av föräldrarna blev varnad för att följa med ökända vuxna exempelvis... Varför varnade de för sånt?

    Skjutningar är knappast något stort problem över hela Sveriges yta, och förklarar heller inte varför släktingarnas barn inte får gå till kiosken själva trots att de nästan är 10 år. Och dessutom bor i ett lugnt medelklassområde.

    Jag förringar absolut inte att leka på baksidan av huset!

    Men föräldrarna har mycket mer förmåga till att hålla koll på sina barn idag, i och med mobilerna. Ändå är de inte nöjda?

    Är inte emot fartgupp och 30-sträckor, men paradoxalt nog verkar det som att all ökad trygghet över allt psykologiskt bara har gjort oss mera kollektivt ängsliga..

    Det som är bra idag är att barn skadar sig och dör inte i olyckor nästan alls längre! Vi har gjort deras miljö säkrare. Det är såklart bara bra om man frågar mig.

    Men tråden handlar inte om den faktiska tryggheten egentligen, utan mera om att barn verkar leks mera beskedligt idag.. Tycker jag. På gott och inte som sagt..


    Jag tänker inte försvara dina släktingars handlanden men du kan inte på allvar jämföra dagens samhälle med allt vad det innebär med hur det såg ut för 30-40 år sedan. Det ser annorlunda ut så då handlar man som förälder annorlunda. Det är ju inget konstigt med att man då begränsar barnen så det blir mer säkert. (Hur dina släktingar har och gör kan jag inte argumentera varken för eller mot då jag inte har något konkret att gå på)

    Men tror att barn blir bekväma i sitt stillasittande med alla smartphones och paddor att det faktiskt påverkar barnens fantasi.

    Fantasi är grunden till att kunna leka.

    Gemene man sitter och försvarar sina barns spelvanor till den grad att det blir absurt. Barn kan faktiskt lära sig läsa, skriva, räkna och klockan. Lära sig likheter och skillnader i verkliga livet och språk ska vi inte tala om prrata engelska med barnet så lär sig barnet olika ord och meningar.

    Vet inte om föräldrar idag är för stressade att lära ut eller så litar de helt enkelt inte på sig själva, bättre med en app någon rekommenderar...

    Jag tror helt klart att dessa soartphones och paddor förstör för barn. Men är rätt ensam i min tanke.
  • Anonym (Föräl­der 40+) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 13 jul 11:44 #8
    Anonym (Jappåi) skrev 2019-07-13 11:29:52 följande:

    Pratade om just detta med några vänner häromdagen. Man ser inga barn ute nu för tiden. De sitter hemma med sociala medier och spel, tv och mobilen. Precis som de vuxna gör!!


    I det bostadsområde jag bodde i som barn är det absolut inga barn ute och leker längre. Trots att det bor lika mycket barn där som det gjorde förr minsann. Det är helt tomt på lekplatserna nu! Då är ändå området mycket barnvänligt måste jag säga. Ingen biltrafik och stora ytor för barnen.

    Har funderat mycket på det där. Om benen inte får gå ut själva längre, eller om dom inte vill? Jag vet inte..
  • Anonym (Y)
    Visa endast
    Lör 13 jul 11:45 #9

    Yes. Håller helt med. Har flertalet vänner inom lärarvärlden som säger samma...

  • Lör 13 jul 11:47 #10

    Fantasin har blivit starkt begränsad idag mot när jag var barn. (70-80-tal) Idag ska allt vara så oerhört pedagogiskt, allt ska ha ett syfte/mening annars är det skräp.

    Sett många gånger när barn stått vid såna här 10-kronors lådor på affärer och marknadsstånd och jag riktigt ser hur det lyser i ögonen på dem när fantasin kickar igång av suddgummi, klistermärken, färgat papper och annat smått - men det slocknar lika fort när föräldrarna säger "usch, skräp" och sen drar bort barnen därifrån...

    Så barns fantasi är alltså skräp? Inte ens gamla hederliga lekar med kottar och pinnar uppmuntras utan blir nedvärderat och utdömt till "usch, tänk på vem som kan ha kissat på det där, tvätta händerna och lämna skräpet"....

    Föräldrar idag behöver i sin uppfostran lära sina barn hur man leker. Det känns för jävligt faktiskt.. När inlägg efter inlägg här på Familjeliv handlar om uttråkade barn och noll fantasi känner jag mig bedrövad.. Vad är vi rädda för? Varför är fantasi och eget initiativ så farligt?

    Lilla prinsessan Leonore som är kreativ och fantasifull och leker tittut under ett pågående dop blir uppläxat av allmänheten och det sägs att hon är ouppfostrad, skitunge, troligen har adhd etc etc... Fast hon bara är ett helt vanligt barn som också får vara ett barn..

    .

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll