Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Får panikångest när jag blir bjuden på saker

    Sön 14 jul 00:22 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    Anonym (Orkar inte)
    Visa endast
    Sön 14 jul 00:22

    Jag är överlag ganska ensam förutom att jag har min man, speciellt sen min bästa vän dog, så jag borde bli överlycklig när någon bjuder med eller ut mig på saker men jag ser bara problemen. Jag måste vara hemifrån, jag måste ta mig dit, jag måste engagera mig och kanske köra långt bort, jag måste vara ute sent, jag måste, måste, måste och känner bara för att svara nej. Jag svarar nej på det mesta också. Varför är jag så här? Någon som känner igen sig? Jag har inte social ångest eller så utan tycker bara att det är jobbigt att gå ut. Älskar att skrota hemma i myskläder. Lite introvert är jag också.

    Som nästa helg är jag bjuden på en show och middag men jag känner bara ugh, då måste jag köra 45-60 minuter dit, samma hem sent på kvällen, klä upp mig, vara trevlig och social och bläääää. Jag tycker om människorna jag skulle träffa men tröskeln att säga "ja- vad kul!" och faktiskt tycka att det blir kul är enormt hög. Hjälp!!!

  • Anonym (-)
    Visa endast
    Sön 14 jul 00:26 #1

    Oh, ja! Jag avskyr också sånt där.

    Jag har blivit medbjuden till än det ena, än det andra - men jag vill verkligen inte.

    Det spelar ingen roll om det är släkt eller vänner, eller om det är 1 meter eller 100 mil dit. Jag får ångest genom hela kroppen av att vara på tillställningar.

    Däremot älskar jag att ta promenader med folk, eller bara hänga och snacka. Men ingen fest, ingen lunch/middag/fika/övernattning. Ryser av bara tanken. :S

  • Sön 14 jul 00:28 #2

    Jag är exakt likadan. Kommer följa den här tråden...

  • Anonym (Orkar inte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 jul 00:30 #3
    Anonym (-) skrev 2019-07-14 00:26:35 följande:
    Oh, ja! Jag avskyr också sånt där.
    Jag har blivit medbjuden till än det ena, än det andra - men jag vill verkligen inte.
    Det spelar ingen roll om det är släkt eller vänner, eller om det är 1 meter eller 100 mil dit. Jag får ångest genom hela kroppen av att vara på tillställningar.
    Däremot älskar jag att ta promenader med folk, eller bara hänga och snacka. Men ingen fest, ingen lunch/middag/fika/övernattning. Ryser av bara tanken. :S
    Tur att jag inte är ensam! Men att ta promenader eller hänga kräver ju också att man förflyttar sig hemifrån hur tacklar du det? För mig hänger det mer på att jag måste gå hemifrån och anstränga mig än om det är middag, fika whatever. Vad skum jag är. Oskyldig

    Vad är det du tycker är jobbigt med att äta osv?

    Saken är den att jag inte vågar tacka nej för många gånger heller för då blir man ju helt ensam till slut. Jag förstår ju att folk slutar fråga när dom har fått tio nej.
  • Anonym (-)
    Visa endast
    Sön 14 jul 00:38 #4
    Anonym (Orkar inte) skrev 2019-07-14 00:30:42 följande:

    Tur att jag inte är ensam! Men att ta promenader eller hänga kräver ju också att man förflyttar sig hemifrån hur tacklar du det? För mig hänger det mer på att jag måste gå hemifrån och anstränga mig än om det är middag, fika whatever. Vad skum jag är.

    Vad är det du tycker är jobbigt med att äta osv?

    Saken är den att jag inte vågar tacka nej för många gånger heller för då blir man ju helt ensam till slut. Jag förstår ju att folk slutar fråga när dom har fått tio nej.


    Fast jag är inte sån som ogillar att vara hemifrån. Jag är ofta ute på vift; i skogen, på stan, på olika aktiviteter, etc.

    Men det är just det där med att klä upp sig och bjudas på middag eller något annat.

    Eller bara att fika eller luncha med någon. Ogillar att äta bland folk. Det känns som att sitta framför någon och skita typ. Låter sjukt. Men för mig är det samma sak; det är en privatsak när maten går in ... och ut...
  • Sön 14 jul 09:37 #5

    Tyvärr har det väl blivit ett sådant ideal, att man skall vara extrovert, tycka om att umgås med vänner (helst ha hundratals också) hela tiden, vara upptagen med olika sociala aktiviteter - men alla är inte sådana.

    Jag tror en del psykisk ohälsa idag beror på det, man känner att man inte passar in eller gör saker man inte mot bra av, för att vara som ?alla andra?.

    I dagens stressade samhälle tror jag behovet av avkoppling och kravlös tillvaro är extra stort. Så skrota på i dina mysbyxor och var så introvert du behöver, tycker jag.

  • Anonym (H..)
    Visa endast
    Sön 14 jul 09:40 #6

    Känner också så. Jag umgås typ bara med min sambo och det räcker för att fylla min sociala kvot. Jag älskar att ligga hemma och glo och få göra precis vad jag vill. Jag ska tex träffa en av mina närmsta vänner idag för en lunch.. Känns otrooooligt jävla jättejobbigt och helst vill jag bara skjuta upp allt och få vara hemma istället! Men känner samtidigt att jag måste.. Jag gillar ju min vän.

  • Anonym (H)
    Visa endast
    Sön 14 jul 14:21 #7

    Så känner jag också.

  • Anonym (Orkar inte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 jul 14:38 #8

    Det ligger mycket i vad du skriver Lilla Gs mamma men tyvärr så kommer man ju att bli helt utanför och totalt ensam om man aldrig följer med.

    Jag förstår ju att dom få vänner jag har kommer att sluta helt att höra av sig eller bjuda mig om jag aldrig tackar ja. Så är ju det sociala spelets regler. Kan inte påstå att jag tycker att dom skulle göra fel heller för vem vill ha vänner man aldrig ses med eller gör saker tillsammans med? Vänner som inte visar något engagemang eller intresse av att se en?

    Jag måste lära mig att säga ja och mena det åtminstone ibland. Som kompisen i min ts som har bjudit med mig säkert fem gånger på några månader och jag säger bara nej tack varje gång. Det är inte hållbart för en vänskap, det förstår jag också.

    Hur kan jag och ni som är likadana som mig lära oss att säga ja åtminstone en gång varannan månad t ex? Hur ska jag få iväg sms:et som har legat färdigskrivet sen igår om att jag kommer? Det är som att jag inte kan trycka på skicka knappen.

  • Anonym (Orkar inte) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 14 jul 22:59 #9

    Ni andra som är likadana vill ni inte ändra litegrann er så att ni ser glädje i att komma ut med vänner ibland?

  • Mån 15 jul 09:43 #10

    Kan du inte följa med några gånger och sen kan du ju även bjuda hem vännerna till dig?

    Vill man ha vänner så är det ju som du skriver. man måste bjuda till.

  • Anonym (Orkar inte) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 15 jul 21:45 #11
    Whitehorse1979 skrev 2019-07-15 09:43:26 följande:
    Kan du inte följa med några gånger och sen kan du ju även bjuda hem vännerna till dig?

    Vill man ha vänner så är det ju som du skriver. man måste bjuda till.
    "Tyvärr" så måste man ju det. Tungan ute Jag inser det och tackade ja till inbjudan men känner bara blääää och panik inför allt. Det är den känslan jag vill komma ifrån på något sätt men inte vet hur. I min krets så umgås man inte hemma hos varann annars hade det ju varit en bra idé för att slippa gå ut.
  • Tis 16 jul 07:58 #12
    Anonym (Orkar inte) skrev 2019-07-15 21:45:13 följande:
    "Tyvärr" så måste man ju det. Tungan ute Jag inser det och tackade ja till inbjudan men känner bara blääää och panik inför allt. Det är den känslan jag vill komma ifrån på något sätt men inte vet hur. I min krets så umgås man inte hemma hos varann annars hade det ju varit en bra idé för att slippa gå ut.
    Hoppas ändå att du får roligt :)

    Inte än men du kan vara den förste att bjuda in till det umgänget ju ;)

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll