• Anonym (Hmmm kvinna­)
    Sun 14 Jul 2019 06:15
    2527 visningar
    71 svar
    71
    2527

    Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.

    Har en lång relation bakom mig med min man.Han är jätte fin då han inte har humör.Skillnad är om det verkligen är något att bli förbannad för.Detta gör så jag faktiskt inte längre kan vara mig själv.I bland blir man tvungen att ta upp saker som inte är bigdeal.Det rör barnen och inte oss som par.Men det är som om han hör något som inte är och får som snedtädnining och det vänds upp och ner.Självklart kan man bli upprörd.Men han blir så arg och humöret är fruktansvärt.Blir hotfullt i luften.Slutar ofta med att jag tar på mig skulden.För att lugna situationen.Fast det inte änns handlar om oss.Kan faktiskt vara vad som helst.Om han missuppfattat något så är det hela havet stormar.I stället för att rätta till det med vanligt hövligt samtal.Det här kommer som små bomber.Han blir elak och hela ansiktet förändras.Närdet sker ser han och hör inget.Dagen efter är han som ett lamm.Blir tvärra kast.När det också kommer helt plötsligt och när som helst.

  • Svar på tråden Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Sun 14 Jul 2019 17:34
    #7
    Lilla Gs mamma skrev 2019-07-14 09:31:01 följande:

    Går det att prata med honom om hur hans utbrott påverkar er andra i familjen, på ett lugnt sätt? Vad säger han då?

    Låter som en helt ohållbar situation i längden. Han behöver hjälp att kontrollera sitt humör och ta itu med sina personliga problem.


    Har försökt prata när han är lygn.Men han vuftar bort det.Men det här har ju skett till och från i år.Det är som han tror på sin egen verklighet och fantasi.Nä jag börjar bli slut inombords.För jag kan inte vara ja.Det kan gå så snabbt från go och glad till ett monster.Hänger inte med.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Mon 15 Jul 2019 04:02
    #9
    Lilla Gs mamma skrev 2019-07-14 17:46:31 följande:

    Om han inte förstår om du är väldigt tydlig, är det nog ingen idé att fortsätta med honom. Du kommer aldrig kunna slappna av.


    Nej jag har börjat tänka tanken efter 10 år.Då jag verkligen försökt säga lungt.Då han är lugn.Men det växlar så fruktansvärt.Han blir elak och passivt agressiv.Känner hur mitt kropp och sinne tagit stryk inombords.Så just nu måste jag vara snäll mot mot mig själv.Han är snäll i mellan.Sen kommer det faktiskt från ingenstans.Han måste ta hjälp.Men också inse det själv.Har sagt och gjort vad jag kunnat nu i 10 år.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Mon 15 Jul 2019 04:04
    #10
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-14 09:08:12 följande:

    Det där låter som psykisk misshandel.

    Sluta ta på dig skulden. Sätt en gräns och stå på dig. Han kommer säkert vråla högre en period, men ge dig inte. Du kan inte leva så här. Eller förstod jag det rätt om att han är din exman? Oavsett - denna skit ska du INTE ta.

    Läs Inga-Lill Roos "Energitjuvar". Han låter som en sådan.

    Hur jobbigt det än är, jobba på att sätt gränser och inte ta på dig skuld. Fråga: "Vad menar du med det?" när han går igång. Du kan även säga "Sluta!". Viktigt att markera. Så här kan inte dina barn växa upp. 

    Din man/ex-man använder utbrott som maktmedel.


    Ja jag är slut och matt inombords.Funderar en del.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Mon 15 Jul 2019 04:09
    #11
    Anonym (Samma) skrev 2019-07-14 10:31:48 följande:

    Jag hade en ex som betedde sig precis på samma sätt. Tyvärr blev han även våldsam, därav ett ex...

    Dock ser jag liknande drag hos min nuvarande man, vi har varit tillsammans i snart 7 år, har ett gemensamt barn och ett till på väg. Han är sådan att han hör typ inte vad jag säger och jag måste upprepa, sen när jag äntligen lyssnat så blir han oftast upprörd genast. Han får mig ofta att bli stressad så och jag försöker sedan släta över, alternativt är värsta grälet igång. Till saken hör hans tankspriddhet, negativitet och oförmåga att ta andras perspektiv. Han är snarstucken och behöver otroligt mycket egentid. Vi har gått i parterapi men hans humör kommer jag inte ifrån. Enligt honom har han inga problem!

    Då jag har vissa trauma från mitt ex så blir jag ofta rädd för honom och tappar balansen helt. Nu när jag är gravid så har det tack o lov varit lite lugnare, eller jag har åtminstone kunnat ta det lite lugnare och vänta ut hans "storm"....

    Styrkekramar till dig Ts <3


    Ja jag kan bli rädd.För han blir agressiv.Aldrig slår.Men hans humör gör att han tappar kontrollen.Det är som fantasin tar över och det går inte att stoppa när det börjar.Jag vet inte om jag orkar mer.De kom häromdagen så kraftigt.Dagen efter var han hur lung som helst.Orkar inte låtsas som inget längre.Men bet i hop.Bitit i hop många gånger.Börjar säga stop inombords.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Mon 15 Jul 2019 04:10
    #12
    Lilla Gs mamma skrev 2019-07-14 17:46:31 följande:

    Om han inte förstår om du är väldigt tydlig, är det nog ingen idé att fortsätta med honom. Du kommer aldrig kunna slappna av.


    Tack.Nej har börjat tänka tankrn att lämmna.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Mon 15 Jul 2019 08:43
    #15
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-15 07:50:17 följande:

    Ja i ett förhållande ska plussen överväga. 

    Jag tycker du kan fundera på vad som skulle krävas för att lämna. Det kanske stärker dig? Oavsett om du gör det menar jag. Dvs, tala med jurist, kolla boende, göra en plan.

    Sen om du verkställer den eller inte är upp till dig, men för att förbereda dig mentalt. För såhär kan det inte fortsätta. 

    Förstår att det är svårt, men tycker du ska försöka öva på att sätta gränser och säga ifrån. Återigen rekommenderar jag min bok.


    Jag har försökt prata med honom i flera år.Fått gå ner på så låg nivå.Måste hela tiden tänka på att inte säga fel ord.Men jag är också människa.Men sänkt nivån många gånger talat lugnt.Men det här gäller inte bara mig.De är allt runt om han kan tända till på.I de fall har jag fått släta över.Många kommer till mig och skäller ut mig när det faktiskt är han som får dessa utbrott.Är låg inombords.Jo jag planerar men lugnt.Men inser efter lång tid att jag inte längre kommer orka.Har sagt till honom.Men han måste ta tag i sig.Är inte hans mamma.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Tue 16 Jul 2019 08:08
    #24
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Tue 16 Jul 2019 08:08
    #24
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna­) Trådstartaren
    Tue 16 Jul 2019 08:08
    #25
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
Svar på tråden Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.