• Anonym (Hmmm kvinna)

    Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.

    Har en lång relation bakom mig med min man.Han är jätte fin då han inte har humör.Skillnad är om det verkligen är något att bli förbannad för.Detta gör så jag faktiskt inte längre kan vara mig själv.I bland blir man tvungen att ta upp saker som inte är bigdeal.Det rör barnen och inte oss som par.Men det är som om han hör något som inte är och får som snedtädnining och det vänds upp och ner.Självklart kan man bli upprörd.Men han blir så arg och humöret är fruktansvärt.Blir hotfullt i luften.Slutar ofta med att jag tar på mig skulden.För att lugna situationen.Fast det inte änns handlar om oss.Kan faktiskt vara vad som helst.Om han missuppfattat något så är det hela havet stormar.I stället för att rätta till det med vanligt hövligt samtal.Det här kommer som små bomber.Han blir elak och hela ansiktet förändras.Närdet sker ser han och hör inget.Dagen efter är han som ett lamm.Blir tvärra kast.När det också kommer helt plötsligt och när som helst.

  • Svar på tråden Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (psykisk misshandel)
    Anonym (Hmmm kvinna) skrev 2019-07-16 08:08:57 följande:
    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
    vad bra TS! Jättebra att du tar detta steg.

    Kram
  • Anonym (vill hjälpa)

    Tack för dina ord, blir glad att höra att du kontaktat en organisation. Hoppas du får god hjälp och det stöd som du behöver. Det tar tid att läka men det går. Du kommer må bättre igen. Också otroligt viktigt för dina barn att du tar steget nu, att du visar dem att din mans beteende inte är acceptabelt i en familj. Du och de är värda att behandlas med kärlek och respekt. Inte med utbrott och elakheter. Du kan ge dem ett annat liv genom att söka hjälp.

  • Anonym (Hon)
    Anonym (Hmmm kvinna) skrev 2019-07-15 04:09:23 följande:
    Ja jag kan bli rädd.För han blir agressiv.Aldrig slår.Men hans humör gör att han tappar kontrollen.Det är som fantasin tar över och det går inte att stoppa när det börjar.Jag vet inte om jag orkar mer.De kom häromdagen så kraftigt.Dagen efter var han hur lung som helst.Orkar inte låtsas som inget längre.Men bet i hop.Bitit i hop många gånger.Börjar säga stop inombords.
    Min sambo kunde också bli helt galen om han kände sig kritiserad. Det var alltid jag som *startade*
    Han skrek när jag försökte prata, han stängde in sig och var tyst i flera dagar, ibland gjorde han även slut.
    Jag försökte på alla sätt få honom att förstå men han bara tolkade mig på sitt egna kränkta sätt.

    För ca 1 år sedan när han gjorde slut igen så bestämde jag mig för att jag inte kan leva sådär. Jag vill ha en fin relation där man kan prata om allt. Så jag bestämde mig för att detta var sista gången. Så jag började leta lägenhet/ sov borta. 
    Försökte inte prata med honom.
    Då hörde han av sig tillslut och bad om ursäkt. 
    Jag förklarade att jag inte vill mer. För jag vet att om jag förlåter honom så kommer det att hände igen och igen och jag vill inte leva i en relation där jag trippar på tå i rädsla för att han ska börja skrika och gapa. 
    Det är slut på riktigt nu.

    Han satt hemma ensam ett tag och sedan började hans beteende gå upp för honom. Han förklarade exakt för mig alla fel han gjort och att han tycker att det är avskyvärt. Jag gav honom en chans till. Vi bestämde oss för att börja kommunicera.
    Boka in möten där vi ska utvärdera hur vi känner/mår.

    All hans ilska är borta. Vi har inte bråkat sedan den dagen. 1 år sedan. 

    Du måste visa att du menar allvar. Kan han inte hantera sina problem själv så får han gå på KBT. Det kommer inte bli bättre annars.
Svar på tråden Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.