Flyttar för hans skull
Min man kommer från en ort 70 mil bort. Han har bott på min hemort i 10 år nu (flyttade inte hit pga mig). De senaste åren har han mått dåligt och vill flytta hem. Jag har velat och försökt övertala mig själv å flytta med för hans skull, men jag vill inte innerst inne!
Men så är jag lagt åt det hållet att jag sätter andras känslor och behov före mina egna. Så jag gick till slut med på å flytta. Sagt å gjort så skaffade han jobb där och vi skrev kontrakt för hus förra veckan. Och jag känner bara ÅNGEST! Jag VILL ju inte egentligen, varför sätter jag mig själv i en sån här sist?! Jag sa nej flera gånger, fylld av ångest eftersom varje gång var det som jag gav honom en örfil. Men han släppte det inte och nu fixar jag inte att göra honom besviken mer.
Jag har äntligen kommit till ro, trivs, har egen verksamhet och tjänar bra. Så kom det här.
Och jag vågar inte säga hur jag känner för jag kommer svika honom till max och han kommer tycka att det här är droppen av allt velande som varit och lämna mig. Jag skulle hellre berätta om jag varit otrogen än det här. Så därför är jag tyst och spelar med.. Min farhåga är att jag inte ska trivas och bli fast där ändå pga barnen. Ångest och depression är något som ligger och pyr i mitt liv de senaste 10 åren.
Snälla ge mig råd och kloka ord utan att döma! Tro mig det gör jag så bra själv..
