Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur förlika sig med att mitt barn har en frånvarande pappa?

    Mån 15 jul 22:59 Läst 0 gånger Totalt 32 svar
    Anonym (TS)
    Visa endast
    Mån 15 jul 22:59

    Sen min son föddes har pappan varit väldigt lite delaktig. Pappan var glad åt att bli pappa. Han ville ha barn. Sen när sonen föddes ville han inte. Han har bott med oss i perioder. Men även då har han tagit ett avstånd till sonen. Han har inte hjälpt till med något. Sagt att han inte gillar eller klarar av små barn. Och dom gångerna vi två gjort slut kan han försvinna flera månader. Precis som att egentligen är han bara intresserad av relationen till mig. Nu kommer jag aldrig mera ha en relation till denna idiot. Men jag har så svårt att acceptera hur man kan vara så känslokall mot sitt kött och blod. Svårt att acceptera att jag är helt ensamstående. Känns ensamt och sorgligt. Stackars mitt barn. Vad hjälper att tänka? Har någon erfarenheter av såna här skitstövlar?

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 jul 10:21 #1

    Ingen?

  • Anonym (Tecke­n)
    Visa endast
    Tis 16 jul 10:28 #2

    Fanns det verkligen inga varningstecken innan? Var han en engagerad sambo som prioriterade dig framför annat? Vad säger hans släkt?

  • Anonym (samma situat­ion)
    Visa endast
    Tis 16 jul 10:40 #3

    En förälder som skiter i sitt barn är förmodligen gravt störd och därmed ej bra för barnet.

  • Anonym (En dag i taget)
    Visa endast
    Tis 16 jul 10:47 #4

    Man lär sig att leva med det och att man får vara dubbelt så bra och slita dubbelt så hårt som andra föräldrar helt enkelt.

  • Anonym (Pelle­)
    Visa endast
    Tis 16 jul 12:27 #5

    Det finns miljontals människor som har av olika anledningar svårt i livet.
    Ingen är perfekt. Alla har fel. Så är den mänskliga naturen.
    Vår uppväxt är central för hur vi blir som vuxna.
    Vår relation till vår mamma och pappa är superviktiga för hur vi hanterar relationer som vuxna.
    Att ha svårigheter i att bygga långvariga relationer är vanligt idag. De flesta människor har problem i sina relationer.
    Miljontals människor är omedvetna om sig själv och sitt känsloliv och varför det går snett i deras relationer.

    Att skaffa barn är oftast enkelt. Det går på 2 min.

    Att inte ha förmågan att möta sina egna barn, att inte kunna gå i djupare relation till sina barn är mycket vanligt i Sverige idag. Det beror huvudsakligen på förälderns egna uppväxt och relationen till hens föräldrar.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 jul 23:46 #6

    Svar till Pelle:

    Ja pappan till barnet har haft en dålig uppväxt där han bodde på olika fosterhem. Även blivit nedtryckt av sin egen far. Känt sig bortvald.

    Men tycker då att han borde minnas hur det kändes och inte göra så mot sitt eget barn. Komplext! Jag själv har haft en bra uppväxt med mycket kärlek. Så jag kan omöjligt förstå hur man kan svika sitt eget kött och blod. Jag skulle inte kunna vara utan mina barn ( har 3) mer än en vecka.

  • Ons 17 jul 09:49 #7

    Jag tycker att det låter lite självsanerande. Snubben är en kass pappa, men tack vare att han väljer bort sitt barn utsätter han barnet för mindre skada än om han varit fysiskt där men inte närvarat ändå.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 17 jul 23:05 #8

    Självsanerande ha ha! Ja det har du ju rätt i.

    Man blir bara så frustrerad att pappan är kass och inte kan vara en bra pappa. Mina äldre barns pappa är den bästa pappan man kan vara. Sådan kontrast!

  • Anonym (Me)
    Visa endast
    Tor 18 jul 06:08 #9

    Är i samma sits, pappan verkar helt utan känslor och det gör mig sorgsen. Man kan inte begripa hur någon kan göra så mot sitt barn, när man själv gör allt för dom.

  • Anonym (HANna­)
    Visa endast
    Tor 18 jul 07:14 #10

    Jag tror att det man kan glra är att arbeta med det som man kan påverka, i detta fall sitt eget föräldraskap och engagera sig i hur man själv vill vara förälder.

    Att lägga en nassa energi på att grubbla över varför den andre gör som han gör (elker som nån var inne på om man kunnat se tecken på det tidigare) gör knappast nån positiv skilnad utan tar bara onödig energi.

    Var tydlig med att han givetvis alltid är välkommen i sitt barns liv (under ordnade former) och var tillmötesgående om han vill det, men lägg merparten av energin på atr bygga upp ett bra och tryggt liv kring barnet utifrån de förutsättningar som faktiakt finns.

    Visst är det synd om både barn och pappa om de förlorar en relation som skulle kunna ge dem båda mycket och visst kan pappans frånvaro vara någo som barnet kommer behöva bearbeta i livet, men barnets uppväxt kan bli lika fin och trygg som för andra barn.

    Så fokusera på att skapa ett så bra liv som möjligt för er utifrån de faktiska förutsäningaena och lägg mindre energi på att fundera kring hur det "borde vara" är mitt tips.

    Med det sagt har du naturligtvis också rätt att sörja den dröm/veeklighet som inte blev.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll