Kan man be om att få slippa helgjobb?

Det spelar inte så stor roll i det här fallet eftersom en läkare inte heller kan ställa diagnosen stress och ångest. Eller jo, det finns icd-koder för både stress och ångest, men det är VÄLDIGT omtvistat om de ska finnas och vilken funktion de ska fylla. Stress och ångest är normala reaktioner, och ingenting som kan behandlas bort med läkemedel (även om bensodiazepiner och andra antiepileptika används för att trubba av och trycka ner känslor) Det man kan göra är att ändra på sitt liv för att reducera de faktorer som triggar stress och ångest. Och där kan en kurator visst vara tillgod hjälp! Och kan lika väl som en läkare ställa diagnosen egentligen, eftersom diagnosen helt och hållet är en kriteriediagnos som bara baseras på patientens självskattning.

Hur många kvällar/helger jobbar du idag, ts?

+1 på detta!

Jag har jobbat kvällar och helger i över tio år och precis som sägs här ovan: en får helt enkelt anpassa sig. Jag trivs överlag på mitt jobb och vill ha det kvar, ptja, bara att tugga i sig kvällar och helger, vilket inte är superjobbigt eftersom jag som sagt trivs på arbetet.

En får inse att en måste hitta sitt sätt att göra grejer på sin fritid. Många lever i tron om att det bara går att vara ledig fredag efter kl 17 fram till söndag. Och är en inte det så blir en berövad på något. Trots att det är rätt många yrken där kvälls/helgjobb ingår. 

Jag tror också att du måste byta jobb eller studera. Tror att hela den här helg-grejen bara är något du fokuserar på nu "om det här ändras så blir allt bra", men jag tror du kommer hitta en till grej som inte passar med ditt nuvarande jobb, och sen en till och en till och en till. 

Fast att du bara "sitter hemma och väntar" är ju ditt eget ansvar. Har du till 14.00 på dig hinner du ju med en sextimmarsutflykt om barnet kan lämnas i skolan vid 8.00.

Det är inte alltid lätt, men försök att se fördelarna. Du kan hämta ditt barn vid 14.00 i skolan. Hur många kan det? Ni hinner med massor en eftermiddag om ni vill - biblioteket, simhallen, veckohandling i lugn och ro, ta en mysik fika på stan, gå på något museum i betydligt lugnare sammanhang än en lördag kl. 12.30.

Kanske kan du boka in en lunch med vänner som jobbar? Är ju ett jättebra tillfälle att ses, men som de flesta inte kan utnyttja eftersom de jobbar en bit ifrån varandra. Ta med barnvagn, passa på att uträtta något ärende och ät lunch på stan. 

Har du äldre släktingar som är pensionärer? 

Ta hand om din egen hälsa, ta en långpromenad varje ledig förmiddag. 

Laga mat och frys in, var tacksam över att du slipper stressa ihop vardagsmat på tio minuter med vrålhungriga trötta barn när ni är hemma kl. 17.15 (som är de flestas vardag)

Du säger att du vill ha tid med familjen, men samtidigt att du "bara sitter hemme" med minsta barnet och att det är tråkigt. Försök se på den tiden som just TID med delar av familjen, njut av samvaron med minsta barnet. 

Om lilla barnet sover, passa på att läsa. Som jag önskar att jag hade mer egen tid att läsa..!

De flesta människor strävar efter ett jobb de trivs med, men viktigast för de allra flesta är familj och fritid. Man måste inte brinna för sitt arbete, men man kan ändå studera till något man kommer trivs okej med. Så har de flesta fått göra. Försök släpp tanken att jobbet ska vara perfekt och glimrande skoj, det kan räcka fint med att det duger. 

Du kan ju deltidssjukskriva dig men det betyder inte automatiskt att helgerna försvinner.

Hur gamla är barnen? Kan du inte ha dem hemma när du är ledig?

Det låter som att du behöver byta jobb.

Något som har fungerat bra för mig ur depression och ångest-perspektivet är att ha rutiner och regelbundenhet. Äta samma tid varje dag, sova samma tid varje dag, gå till jobbet samma tid varje dag (mår på det hela sämre under semestern då det blir konstigt med rutiner), träning 2-3 dagar i veckan (räcker med raska promenader), drick mycket vatten. Såklart ingår spontana grejer utöver dessa fasta punkter. Sen hjälper faktiskt kbt något oerhört. Har du sökt hjälp för din ångest?

Kolla igenom ditt cv, se om du kan byta jobb till något som passar dig bättre. Börja studera? Finns det något du skulle vilja plugga till?

Det låter som att det är mer än jobbets arbetstider som tynger dig. Du säger att du säkert låter jättehopplös och negativ, JA! Det gör du! Folk här i tråden försöker ge tips och råd om att se tjusningen eller fördelarna med att jobba som du gör, då kontrar du med att det inte finns något att göra när du är ledig, samtidigt som du inte gillar rutiner utan vill vara "fri" att göra lite vad du vill. Folk försöker ge tips om att studera, då går inte det heller.

Förlåt, men jag blir superförvirrad. Jag tycker du ska ta dig en riktig funderare för det låter som att det är mer än bara jobbet du inte är nöjd med. Det låter även som att du öht inte vill jobba, då tycker jag du och din sambo ska sätta er ner och undersöka möjligheterna för dig att inte arbeta och hur er ekonomi skulle se ut i såna fall. Går det inte ihop? Då är det jobb som gäller. Det enda jobbet som är "fritt" att lägga hur en vill är om du är din egen chef dvs egenföretagare, men då får du vara beredd att jobba 150% året runt. 

Får en känsla av att du inte vet vad du vill? Om allt du gör är jobba eller sköta hemmet så kanske din sambo behöver ta ett större ansvar för hushållssysslor samt att du hittar något meningsfullt att göra på din fritid som inte involverar barn eller hemmet. 

Du verkar ju inte riktigt inställd på att hitta lösningar?

Du vill inte bara jobba och sköta hemmet, men ratar alla förslag som kommer upp. 

Varför i hela fridens dar kan man inte åka 25-30 minuter in till stan för att luncha med en kompis eller besöka ett badhus? Jag har runt 50 minuter enkel resa till jobbet jag, att resa är den del av vardagslivet. För i princip alla där jag bor. 

För de flesta människor ingår en viss restid till vänner, släkt och aktiviteter. 25-30 minuter är ingenting, det åker ju barnen här redan i mellanstadieålder för att ta sig till t.ex. gymnastikträningen. 

Ja, det regnar ibland i Sverige. De som jobbar på dagarna får lov att vara ute i alla väder om de har jobb som kräver att man delvis är ute. Jag är själv ute på jobbet ibland. Självklart kan man vara ute även i regn med sina barn, där får du faktiskt inga sympatier från mig. Din sista mening om att du inte KAN lägga upp dagarna annorlunda stämmer ju inte utifrån vad du skriver, det verkar ju bara handla om VILL INTE. Fundera på varför du inte vill istället, kommer du inte på något bättre tror jag att du kanske kan behöva söka läkare för att utreda ev. depression eller så. 

Tja, du har ju ingen aning om vad jag varit med om eller inte. Att vi inte tycker lika betyder inte att jag saknar erfarenheter.

Det du skriver i din TS är att du har fått "diagnosen" stress och ångest av en kurator för ett år sedan. Det har jag läst och det är utifrån det jag svarar. Ingen annan kan göra någon fri från ångest eller stress. Det jobbet måste man själv göra, med stöd från sjukvård och anhöriga. Men det kräver att man gör förändringar i livet och det kräver att man tar ansvar för hur man väljer att se på saker. Till exempel kan det kräva att man faktiskt åker in till stan trots att det tar en halvtimme, att man tar sig upp ur soffan och ägnar sig åt fysisk aktivitet en stund varje dag, att man söker nytt jobb eller väljer en mer realistisk syn på kvällsjobb än offerkoftan. Lösningen är inte att alla andra ska få de tråkiga passen.

Jag tvivlar inte på att du mår dåligt. Men för det första sätter inte kuratorer diagnoser, för det andra är både stress och ångest normala känslor som till viss del hör livet till. Vi har ALLA upplevt dem, även om vi inte blivit sjuka av dem. För det tredje är skriver du att det ett år sedan kuratorn sa så. En utredning som pekar på stressrelaterade besvär kan man inte dölja sig bakom resten av livet, eftersom det är tillstånd som kan ändras (till skillnad mot t.ex. diabetes som man får leva med resten av livet).

Återigen, jag tror dig. Men ställer du en fråga om hur du ska hantera normala känslor i ett normalt liv så kommer du få svar därefter. Det har du också fått. De flesta känner lite negativa känslor inför de minst attraktiva jobbpassen. Det är normalt. Du kan alltid fråga chefen, men funkar det inte att anpassa schemat får du byta jobb.