Kompis tror att jag är sjuk
Hej! Jag är en sextonårig tjej som har ett problem. Jag har hela mitt liv varit naturligt smal, och även nu när jag har blivit tonåring. Men för ca ett år sen började jag äta väldigt mycket socker o snabba kolhydrater. Blev verkligen sockerberoende. Åt godis i princip varje dag. Min familj har aldrig varit en särskilt socker ätande familj, bara haft läsk på kalas och så. Typ aldrig godis, väldigt ?bra? mat. Mitt beroende gjorde självklart att jag började gå upp i vikt. Gick inte upp jättemycket, var fortfarande smal, men verkligen inte mitt ?vanliga? jag. Vi har aldrig haft våg hemma så vet inte hur mycket jag vägde, men hos läkaren vägde jag mig en gång och då vägde jag 67 kg. I början av våren detta året märkte jag hur annorlunda jag hade blivit. Hade blivit mycket mer dyster och ledsen av mig. Så jag fick nog, orkade inte slösa bort min tid på massa godis. Så jag började träna, och blev helt kär i träningen. Jag blev så mycket starkare psykiskt och blev helt plötsligt glad igen! Började trappa ner med godiset och all onyttig mat och långsamt men säkert kände jag mig som mig själv igen! Glad, sprallig och aktiv. (Har alltid varit väldigt sportig och aktiv av mig). Nu för en vecka sen vägde jag mig för första gången sen jag vägde 67 kg. Vägde då 59 kg. Jag blev såklart lite chockad men orkar inte bry mig om min vikt, har aldrig gjort det, utan tycker det viktiga är hur jag mår psykiskt. Men nu när jag gott ner 8 kg, börjar min bästa vän fråga mig massor om min mat o min träning. (Äter helt normalt, och äter fortfarande godis, pizza o liknande nån gång ibland). Hon har sagt saker som att hon är orolig för mig med mera. Förstår självklart henne men blir samtidigt så trött på att jag inte kan få träna och äta nyttigt (äter fortfarande mycket, men bra mat) utan att det ska ses som onormalt. Men vet inte vad jag ska göra, hur jag ska få henne att förstå att jag mår så sjukt bra, för första gången på så länge! Har typ aldrig känt mig lyckligare, och starkare. Både psykiskt och fysiskt. Vad tycker ni?