Vilket är värst?

Jag förstår inte riktigt hur du menar

Varför behöver du ytterligare en kärlek när du redan är i en relation? Eller är du poly men har svårt att hitta ett sätt att leva ut din livsstil?

Hen menar: är det värre att ha varit ihop med någon som det sedan tar slut med och efter det inte lyckas hitta en ny partner än det är att aldrig ha varit ihop med någon alls. Vilket är värst undrar ts.

Värst är att aldrig ha hittat kärleken.

Jag som aldrig haft tjej tycker det är värre att aldrig hitta kärleken.
De som haft nån ska inte klaga.

Vem säger att jag är i en relation?

Förklara.

Det kan de väl göra för då vet de vad de har förlorat också, det vet ju inte du. Du tittar mest på smartypantz?

Tragiskt och tråkigt att inte hitta en kärlek. Att inte få uppleva känslan.

Har haft kärlek och förlorat den (min omkom) Då har man ändå upplevt den och kan vara tacksam över det.

Jag tror att du försöker jämföra äpplen med päron.

Båda situationerna kan vara hemska. Man kan argumentera för att man ska vara glad över att man någonsin upplevt kärlek, men riktig jävla hjärtekrossning, att förlora någon man älskar djupt, kan vara traumatiskt (beroende på hur det nu tagit slut...). Men samtidigt är det ju förjävla tungt att aldrig fått uppleva kärleken från en partner.

Tror inte det ena är värre än det andra, utan det är två olika smärtor för typ samma grej (ensamhet). Jag själv har älskat och blivit älskad. Innan jag hittade första kärleken trodde jag att jag skulle få vara ensam i resten av mitt liv. Jag kände mig ensam och den smärtan var brutal. Sen hittade jag kärleken och sen blev jag förkrossad med år av smärta efter att det tog slut, innan jag kände mig ok igen. Den smärtan är svår att förstå om man inte själv upplevt den.

Skulle inte vilja att någon skulle behöva leva med det ena eller det andra. Men i slutändan är jag ändå glad att jag fick de där åren med min första kärlek. Hur ont det än gjorde efteråt. Så det är kanske ändå bäst att ha älskat.