• Anonym (E)

    Utanför!

    Just nu sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på min sambo och hans två barn sedan tidigare, en är vuxen och en är fjorton år. Dom tog fram sällskapsspel och började spela men ingen av dom kom och frågade om jag ville vara med. Så här är det jämt, jag blir utanför och mitt barn också som inte heller blir tillfrågad om att vara med. Jag vägrar att gå in och få be om att vara med och umgås eftersom det borde vara en självklarhet och normalt hyfs att fråga alla. Blir så trött på den här familjen och deras konstiga beteenden, själv är jag alltid mån om att alla får känna sig delaktig i familjen.

  • Svar på tråden Utanför!
  • Pope Joan II
    Anonym (E) skrev 2019-07-16 22:20:48 följande:

    Just nu sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på min sambo och hans två barn sedan tidigare, en är vuxen och en är fjorton år. Dom tog fram sällskapsspel och började spela men ingen av dom kom och frågade om jag ville vara med. Så här är det jämt, jag blir utanför och mitt barn också som inte heller blir tillfrågad om att vara med. Jag vägrar att gå in och få be om att vara med och umgås eftersom det borde vara en självklarhet och normalt hyfs att fråga alla. Blir så trött på den här familjen och deras konstiga beteenden, själv är jag alltid mån om att alla får känna sig delaktig i familjen.


    Behövs det en särskild inbjudan till något så trivialt som sällskapsspel då?
  • Brumma

    Vi frågar inte heller alla som är i huset så fort vi tar fram ngt att göra.

    Är man i samma rum så antingen blir man tillfrågad eller så frågar man själv.

    Att bara sitta och vänta på en inbjudan är ju lite som att ta på aig offerkoftan utan att ngn märker det..

    Min man klagar ibland över att gamla vänner inte hör av sig, brukar titta på honom och fråga - har du hört av dig till dem?

    Lite samma sak..

    Vill du vara delaktig så bjud in dig själv. Är det så illa att du inte känner dig bekväm med att ta plats i ditt eget hem med din egen familj är det ju en hel del som måste vara "dåligt"...

  • Tiffany

    Riktigt sjukt tycker jag.. såklart man frågar om alla vill vara med? Det gör jag automatiskt.

  • Anonym (E)

    Det handlar om att inte bli tillfrågad inte vara en i familjen, känna sig som femte hjulet. Det här var väl en sak som fick bägaren att rinna över.


    Pope Joan II skrev 2019-07-16 22:26:36 följande:

    Behövs det en särskild inbjudan till något så trivialt som sällskapsspel då?


  • Anonym (E)
    Tiffany skrev 2019-07-17 00:50:24 följande:

    Riktigt sjukt tycker jag.. såklart man frågar om alla vill vara med? Det gör jag automatiskt.


    Håller med dig, jag ropar alltid på alla för jag vill inte att någon ska känna sig utanför i familjen.
  • Anonym (E)
    neverpreggo skrev 2019-07-16 22:23:52 följande:

    Vad säger sambon när ni pratar om detta?


    Jag har inte pratat med honom ännu för att det har inte funnits tillfälle. Men troligtvis kommer han att säga att jag är fjantig osv.
  • Anonym (E)
    Brumma skrev 2019-07-16 23:27:47 följande:

    Vi frågar inte heller alla som är i huset så fort vi tar fram ngt att göra.

    Är man i samma rum så antingen blir man tillfrågad eller så frågar man själv.

    Att bara sitta och vänta på en inbjudan är ju lite som att ta på aig offerkoftan utan att ngn märker det..

    Min man klagar ibland över att gamla vänner inte hör av sig, brukar titta på honom och fråga - har du hört av dig till dem?

    Lite samma sak..

    Vill du vara delaktig så bjud in dig själv. Är det så illa att du inte känner dig bekväm med att ta plats i ditt eget hem med din egen familj är det ju en hel del som måste vara "dåligt"...


    Är man en trevlig människa med känslor och empati så frågar man alla och utelämnar ingen. Jag frågar alltid alla för ingen ska behöva känna sig utanför. Men det kanske jag gör för att jag blev mobbad hela min barndom och jag avskyr utanförskap.
  • Pope Joan II
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:32:09 följande:

    Det handlar om att inte bli tillfrågad inte vara en i familjen, känna sig som femte hjulet. Det här var väl en sak som fick bägaren att rinna över.


    Jag tycker att det där är att själv ställa sig utanför och det agerandet bör man inte skylla på andra. Du hade ju lika gärna kunnat tänka i banor av att ni bor ihop och att du och dina barn därför har en stående invitation till sällskapsspelande, promenader och allt möjligt annat (även om man naturligtvis också måste kunna ta att någon/några i nyfamiljskonstellationen ibland behöver eller vill ha tid för bara varandra).
  • Pope Joan II
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:43:40 följande:

    Är man en trevlig människa med känslor och empati så frågar man alla och utelämnar ingen. Jag frågar alltid alla för ingen ska behöva känna sig utanför. Men det kanske jag gör för att jag blev mobbad hela min barndom och jag avskyr utanförskap.


    Varför var du i vardagsrummet då? Hade du bjudit in mannen och hans två barn dit?
  • hammarhajen
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:43:40 följande:
    Är man en trevlig människa med känslor och empati så frågar man alla och utelämnar ingen. Jag frågar alltid alla för ingen ska behöva känna sig utanför. Men det kanske jag gör för att jag blev mobbad hela min barndom och jag avskyr utanförskap.
    Varför bor du då med en människa du tycker är otrevlig och saknar empati?

    Eller är det så att det handlar om att de känslorna väcks i dig i vissa situationer, men att sambon annars är varm och empatisk? I så fall handlar det kanske mest om att ni gör på olika sätt, utan att mena illa.

    Jag brukar fråga om alla vill vara med. Oftast. Men om någon är tydligt upptagen (klipper gräs, diskar, pluggar...) så kan jag göra något enkelt som spel utan att fråga. Så är personen givetvis välkommen när hen är klar med sitt arbete. 

    Hade jag börjat ett spel och någon var i rummet bredvid hade jag sannolikt ropat och frågat. Men hade också kunnat glömma, eller tro att personen var upptagen. Om personen valde att sitta kvar i angränsande rum med sin telefon/dator (vad man nu skriver på FL med) spelomgång efter spelomgång, utan att själv säga något eller komma nära, då hade jag dragit slutsatsen att personen inte ville vara med. I alla fall om det är en vuxen, en trulig tjurig tonåring hade jag kunnat locka och pocka. 

    Du får nog berätta mer om du vill ha vettiga svar, kan tänka mig både att familjen medvetet utesluter och en lång rad av helt andra anledningar som t.ex:

    * Du valde att sitta med näsan i telefonen och de trodde att du var upptagen

    * De trodde inte att du var i rummet bredvid, utan att du var upptagen med annat (kanske med ditt barn) i  en annan del av huset

    * Barnen ville ha lite egen speltid med sin pappa. De har ju inte valt bonuslivet, och vill kanske få pappa för sig själv en liten stund. Det kan ju hända även i kränfamiljer, att ett barn vill vara med bara den ena föräldern en liten stund. Kanske har du den stunden med ditt barn när du hämtar från skolan eller så?

    * De tänkte att spelet var för svårt för ditt barn (om det är yngre?) och att det inte vore snällt att spela alla utom en

    * Du har signalerat (omedvetet) att du inte vill vara med sambons barn 

    * Du skriver att ena barnet är 14. Det andra är "vuxen", kan ju vara allt mellan 18-35... är det personer ca 14-20 år gamla så är de inte färdigutvecklade och av naturen ganska ego och har svårare än vuxna att tänka sig in i andras behov. En grupp sexåringar frågar kanske inte heller alla om alla ska vara med, leken bara börjar. Tonåringar kan vara lite lika där, även om de haft bättre koll när de var typ 9-12.  De kanske helt enkelt inte tänkte sig för, barn i den ålden gör sådana misstag även mot de bästa vännerna. Och pappan kanske tänkte att barnen kan behöva lite egen tid. 
  • BurningDiamond
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:35:31 följande:
    Jag har inte pratat med honom ännu för att det har inte funnits tillfälle. Men troligtvis kommer han att säga att jag är fjantig osv.
    Så du menar att du upplever ett problem i din familjesituation, men av rädsla för hur du kommer bli bemött så vågar du inte ta upp det med de övriga i familjen? Jag tror inte problemet ligger i sällskapsspelandet eller ditt upplevda utanförskap, problemet ligger i att ni inte har en vettig kommunikation.
  • Brumma
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:43:40 följande:

    Är man en trevlig människa med känslor och empati så frågar man alla och utelämnar ingen. Jag frågar alltid alla för ingen ska behöva känna sig utanför. Men det kanske jag gör för att jag blev mobbad hela min barndom och jag avskyr utanförskap.


    Jag är en trevlig människa med mkt känslor och empati - enligt min omgivning. Jag bryr mig ofta mer om omgivningens nänslor än mina egna.

    Och jag var mobbad under många år - har ofta känt mig utanför och gör det fortfarande i många sociala sammanhang. MEN jag har under åren arbetat med det och insett att allt som jag tagit för uteslutnung och utfrysning sällan faktiskt är det. Människor- de människor som inte genast tar saker som "om jag inte får en direkt inbjudan så är jag inte välkommen" tar för sig och bjuder in sig själva - och förväntar sig att om ngn vill vara med så tar de ett steg fram och ÄR med. Sitter man i ett hörn, håller sig i ett annat rum ses det ofta som att man vill vara ifred och själv är den som väljer bort gemenskapen. Här måste du arbeta med din reaktion, rent viljemässigt TÄNKA OM och fubdera på om du dömer enligt din egen förväntan.

    Kort sagt - att du inte blir tillfrågad innebär inte att du inte är välkommen, men du måste faktiskt ta ett ansvar för att VISA att du vill vara med. Att tyst sitta ich sura i ett annat rum löser ingenting - och säger du inget så vet inte ens din partner och hans barn vad du känner.

    Är jag på fest, på mitt arbete osv så bjuder jag in människor som ser ensamma ut - efrersom jag vet att många känner sig vilsna i sociala sammanhang, speciellt om de är nya. Men I ENS EGET HEM bör man vara tillräckligt säker och trygg för att själv kunna ta det ansvaret. Man BEHÖVER inte bli tillfrågad/inbjuden utan det borde vara en självklarhet att man själv sätter sig vid bordet och säger - jag vill vara med. BARNEN frågar jag, men min man - om han är i ett annat rum - är förmodligen upptagen med ngt annat. Och vill han vara med så säger han det. Han tar själv ansvar för sin delaktighet.

    Jag är ledsen men du måste faktiskt själv ta ansvar för hur du reagerar och agerar, inte förvänta dig att andra skall agera och reagera åt dig.

    Sedan - om du är noga med att alla skall må bra, själv har varit mobbad och tänker på andras känslor, har empati osv.. då är det inte en jättebra ide att beskylla andra för att vara otrevliga, känslo- och empatilösa bara för att de inte gör som du...
  • Brumma
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 01:35:31 följande:

    Jag har inte pratat med honom ännu för att det har inte funnits tillfälle. Men troligtvis kommer han att säga att jag är fjantig osv.


    Om han anser att du alltid är välkommen så ja, då lägger du något på honom som egentligen är din egen uppfattning, inte en bild av verkligheten.

    Sedan är det inte en speciellt bra kommunikation att säga att ngn är fjantig, men det är ofta svårt att förstå de där känslorna som kommer av det egna tvivlet, inte av vad som faktiskt menas i verkligheten..
  • Anonym (E)
    Pope Joan II skrev 2019-07-17 07:35:42 följande:

    Varför var du i vardagsrummet då? Hade du bjudit in mannen och hans två barn dit?


    Blir man inte tillfrågad så brukar man inte vara önskad. Så om din bästa vän bjuder in alla vänner på fest men inte dig, då bjuder du in dig själv då?
  • Pope Joan II
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 11:11:00 följande:

    Blir man inte tillfrågad så brukar man inte vara önskad. Så om din bästa vän bjuder in alla vänner på fest men inte dig, då bjuder du in dig själv då?


    Det är en i mina ögon märklig jämförelse. Orättvis också. Att ha den inställningen till människor man bor ihop skapar väldigt onödiga krav och förväntningar som är som gjorda för att leda till besvikelser.

    Jag bjuder inte in min man att dela säng med mig, det är något vi tar för givet ska hända. Det är normen. Skulle något inträffa som gjorde att jag behövde ligga där själv en natt så vore det undantaget och då något som krävde en kommunikation. Så länge ingen säger något annat tycker jag att du och dina barn ska utgå från att ni har en stående inbjudan och är önskade och att eventuella undantag är vad som bör kommuniceras.
  • Anonym (suck)

    Sitter jag i köket och surfar, och går bort till kylen och tar ett glas juice, inte går jag bort till vardagsrummet och frågar om sambon också vill ha. Jag utgår från att min sambo är en vuxen man som själv kommer och tar ett glas juice när han är sugen. Precis som jag utgår från att sambon kommer och håller mig sällskap om han är intresserad av det youtube-klipp jag tittar på eller om jag tar en promenad. I vardagen (i min världsbild) så behöver man inte "bjuda in" sin familj, de deltar efter intresse om/när de vill.

  • Anonym (Konstigt)

    Att jämföra ett sällskapsspel hemma och ett event som kräver planering är inte relevant. Du verkar behöva professionell hjälp för att komma tillrätta med dina vanföreställningar.

  • Brumma
    Anonym (E) skrev 2019-07-17 11:11:00 följande:

    Blir man inte tillfrågad så brukar man inte vara önskad. Så om din bästa vän bjuder in alla vänner på fest men inte dig, då bjuder du in dig själv då?


    I en familj ska man inte behöva bjudas in, man ÄR medbjuden i och med att man är familj...

    Och ja, min bästa vän har oftast fester där jag inte är inbjuden, efrersom hon vet att jag ändå mkt sällan kommer (är ingen festmänniska, vilket hon är). Däremot så vet vi båda två att OM jag skulle känna för att vara med så skulle jag bara behöva lyfta luren o säga "ta fram en tallrik till, jag kommer om en stund".

    Precis som hon vet att hon inte behöver vara inbjuden för att komma och hänga med oss..

    Och nej, att man inte är tillfrågad betyder oftast INTE att man inte är önskad. Det sitter i ditt huvud och du måste arbeta med både din självkänsla och att du sätter dina förutfattade meningar på andra människors handlingar. Du har fått flera anledningar ovan till varför man inte frågar ngn som sitter i ett annat rum - du VÄLJER att ignorera det eftersom du redan bestämt hur man "ska" göra.
Svar på tråden Utanför!