Varför så otroligt negativ syn på otrohet?
Jag är starkt emot otrohet på alla plan, men visst.
Jag kan förstå det i vissa fall..
Jag är starkt emot otrohet på alla plan, men visst.
Jag kan förstå det i vissa fall..
Att ?förstå otrohet? i somliga fall hindrar väl inte att man är fortsatt negativt inställd?
När exakt kan du förstå otrohet?
Personligen kan jag inte förstå otrohet alls.
Jag menar då att de som är otrogna och försvarar det eller är återkommande otrogna.
Jag har själv varit otrogen och det förstörde min självbild helt. Jag gjorde slut med kvinnan jag bedragit direkt och berättade om mitt svek. Sen har jag försökt förstå vad som hände. Jag kommer aldrig nånsin göra samma sak igen.
Den negativa synen på otrohet ligger i det fruktansvärda svek som ligger bakom.
Hade paret etablerar att det är OK att ha relationer utanför deras inbördes relation så är det ingen otrohet, inget svek och därför inte negativt.
Det finns ingen situation där otrohet är ett okej val. Antingen pratar man om problemet och kommer överens om att vara poly/öppna relationen, eller så avbryter man relationen. Att gå bakom någons rygg är aldrig ursäktat.
Just det sistnämnda visas ju av att det är så stigmatiserat. Att just samhället i stort kollektivt fördömer det så hårt.. Nåt som ju egentligen borde vara något privat mellan två (tre) personer så att säga. Det blir ironiskt också en dubbel börda för människor som utsätts för det..
Sen får man vara lite verklighetsförankrad också. Jag vet exempelvis om en man som inte fick sex på 14 jäkla år utav sin fru! Han började med tiden ha ett sexuellt förhållande med en annan kvinna, mer eller mindre halvöppet inför omgivningen. Kan jag klandra honom?
Nä inte för fem öre. Förstår honom mycket väl..
Kanske valde han svika frun istället för att svika barnen? Ingenting är svart och vitt. Det finns alltid nyanser till allt. Hur tänkte frugan egentligen? Varför neka mannen hon ?älskade? sex?
Enligt min åsikt (som absolut inte är någon universell sanning och inte är meningen att tolkas som sådan) så finns det aldrig några ursäkter till otrohet men likväl förklaringar. Vi är människor och som sådana gör vi inte alltid de bästa val och vi sårar varandra samt hanterar situationer dåligt ibland.
Som exemplet ovan med mannen som inte fick sex på 14 år - kan jag som icke felfri människa förstå vad som hände och vad som ledde honom dit? Absolut. Var det en bra väg att gå? Absolut inte. Ursäkter för att svika någon på det sättet finns inte men omständigheter kan ändå driva en människa till att begå handlingar som normalt ligger utanför dess moraliska ståndpunkt.
Så jag , om jag nu tolkat ts rätt, är beredd att hålla med. Jag avskyr allt som har med otrohet att göra men jag kan också ha svårt med den totala oförståelse som ibland existerar inför att människor felar.
Ha en trevlig eftermiddag! :)