Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Porr och lättkläddhet - vårt sexbesatta samhälle gör mig deprimerad

    Ons 17 jul 12:17 Läst 0 gånger Totalt 100 svar
    Anonym (kärle­k)
    Visa endast
    Ons 17 jul 12:17 +1

    Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, känslan jag har, kortfattat, men jag ska försöka.

    Förstår att det här kanske låter konstigt för många, men porr är något som inte existerat i min värld. Jag har vetat att det existerar, men det är inget jag kommit i kontakt med förns nu, 21 år gammal. För att jag kom på min pojkvän med att kolla på det. Jag ska inte dra hela min livshistoria, men kan kort och snabbt säga att jag blev förkrossad. Jag tycker porr är otrohet. Jag har inte kollat på det själv förutom i samband med när jag kom på honom i försök att förstå. Jag visste inte att det är något som typ _ALLA_ kollar på och är vanligt och normaliserat. Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår att man kan bli tänd av det. Men jag förstår inte hur man kan kolla på det när man ingår i ett monogamt förhållande. Som sagt är det otrohet enligt mig. Jag tycker det är otrohet att se en annan människa naken och hetsa upp sig sexuellt på det, komma till det. Oavsätt om människan är i rummet eller på film. Det är fortfarande en verklig naken människa. Hur som helst, detta fick nästan vårt förhållande att gå i kras. Min självkänsla att gå i backen och min tillit till honom att i princip försvinna. Jag kände mig lurad. Lurad och förudmjukad. Jag tycker sex är något väldigt intimt som man delar med någon. Att visa sig naken för sin partner är intimt och lite "läskigt" - (trots att jag ser enligt rådande norm "bra" ut, kanske jag ska tillägga så folk inte tror jag är "ful" och avundsjuk) Och att då få veta att man inte är den enda han ser naken i veckan, efter över ett års förhållande, det gör ont. Jag kände mig som ingenting. Värd 0. Att vårt sex var så ospeciellt. Att jag bara var en kropp och ett hål i princip. Nåja, det är inte vad jag vill diskutera i tråden. Han blev ledsen när han insåg hur mycket det skadade mig och vårt förhållande, och han har lovat att inte fortsätta kolla och bett om ursäkt. Vi ser på det olika men efter många diskussioner och tårar förstår han mig iallafall delvis. Jag har "förlåtit" honom men mår fortfarande dåligt över det och har svårt att lita på honom, men det blir bättre för varje dag som går. 

    Men till saken: Jag känner mig i princip deprimerad över att porr är så normaliserat. Att inget är heligt längre. Avklädda tjejer i instaflödet tillhör vardagen. Min kille har kollat på porr hela sitt liv, utan att reflektera över det. Och som jag förstått det är det inget ovanligt utan snarare så har de flesta killar kollat på det sen tonåren. De har sätt så många olika nakna kroppar, miljarder miljoners. Finare än min, fulare än min. Det får mig att känna att sex (och nästan relationer överhuvudtaget) känns så värdelöst. Det får mig att känna att min kropp är ingenting. Inget fint som man "ger" varann utan bara en kropp. Precis som ett ansikte, en hand eller vad som helst. Man måste ju bli så himla avtrubbad för både sex och nakenhet? Spänningen måste ju dö totalt? Jag tappade iallafall totalt sexlusten efter detta. Den sexuella spänningen dog helt. Innan detta hände kunde jag dagdrömma om att tex köpa fina nya underkläder och överraska min partner med. Nu känns det totalt meningslöst, för han har sett ALLT. Ingenting sexuellt kommer vara speciellt. 

    Och jag stör mig på att det är så normaliserat? Att nakenhet, eller halvnakenhet är så himla vardagligt. Känns som samhället är så sexfixerat. Vet att jag var kär i en kille för några år sedan. Kollade på hans instagram vilka han följde som en gör. Och han följde flertalet konton med tjejer som vek ut sig. Det var liksom kontonas syfte. Kolla in tex _paige.renee 
    Jag tappade känslorna direkt. Jag fattar verkligen inte varför man håller på såhär? 

    Tycker det är en sån svår grej också? För tänker att många tjejer tar lättklädda bilder på sig själv som ett sätt att "boosta" sig själv och sitt självförtroende. Och det är klart att alla ska få göra som de vill. Men jag fattar verkligen att majoriteten av alla tjejer är så utseendesfixerade, osäkra och att konkuransen mellan kvinnor är så stor. Istället för att känna systerskap. Känns som vi är fångande i någon slags "knullbarhetshets". Det är det värdet hos en kvinna som är det viktigaste. 

    Men som sagt gör detta mig riktigt nedstämd. Förut älskade jag tex att shoppa, köpa fina kläder för att känna mig snygg i, och fixa mig på annat sätt för att känna mig fin och kanske tex. "imponera" (i brist på bättre ord) på min partner eller andra killar om jag är singel. Nu känns det meningslöst. De ser flertalet nakna tjejer i veckan, varför skulle jag vara intressant?  Min syn på relationer, kärlek med mera har blivit så mörk. Visst, man bli förälskad, och det är en mysig period. Men sen då? Förstår ju rationellt att samma person inte är lika spännande när man varit tillsammans i hundra år, kanske är gifta sen länge osv. Men saknar bara känslan av genuin kärlek? Autenticitet? Tillgivenhet? De enda nakna männen jag sett är det jag varit kär i och haft ett förhållande med. Det är en sån stor kontrast till det här lättillgängliga. Hade min partner enbart sätt de kvinnor han haft förhållande med nakna så är det lättare att kunna känna sig speciell för honom och att han verkligen tycker att jag är vacker. Då rör det sig om kanske 3-4 st att "konkurrera med". Nu ser (eller, såg) han antagligen kvinnor han tycker är betydligt snyggare och vackrare än mig nakna flera gånger i veckan. Jag vet att jag kommer få kommentarer om att jag har dåligt självförtroende- men är det så konstigt? Är det så konstigt att kvinnor är osäkra kring sitt utseende? När man inte ens kan få vara den enda för en person- sin partner? Jag kände mig så föremdjukad. Jag trodde jag var sexig och snygg naken. Men tydligen har han kollat på snyggare och sexigare tjejer nakna hela tiden. Då blir jag ju automatiskt fulare. Jag blir tråkig vardag. Mellanmjölk. Den trista verkligheten.

    Förstår att den här trådstarten kanske är förvirrande och rörig men jag kände att jag behövde skriva av mig och är nyfiken på hur andra ser på detta. 

    Kan tillägga att:

    -Jag har inte något emot onani

    -Jag har inte något emot fantasi under onani. Dvs. något som sker inuti huvudet. Det jag är emot är att se på verkliga nakna människor under tiden när man är i ett förhållande.

    -Jag förstår att alla är olika och inte tycker som jag

    -JAG tycker det är otrohet, DU behöver inte tycka det och du behöver heller inte argumentera för hur fel du tycker jag har och hur dum i huvudet du tycker jag är, så som de flesta trådar om porr slutar i.

  • Anonym (Ulle)
    Visa endast
    Ons 17 jul 12:24 #1

    Jag håller med dig. Det är tragiskt..

  • Anonym (myran­)
    Visa endast
    Ons 17 jul 12:27 #2 +1

    Jag håller med dig. Att titta på porr har blivit så normaliserat och går allt längre ner i åldrarna Det trubbar av och ger människor en skev syn på äkta kärlek och sex. Plus att mycket i porrbranchen är ett eländigt träsk av tragedier och utnyttjanden. Och allt verkar vara tillåtet nu på internet. 

    Med porr försvinner romantik och djupare känslor. För min del hade det gärna fått förbjudas i alla dess former. Jag klarar mig helt utan porr. 

  • Ons 17 jul 12:31 #3
    Anonym (kärlek) skrev 2019-07-17 12:17:53 följande:

    Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, känslan jag har, kortfattat, men jag ska försöka.

    Förstår att det här kanske låter konstigt för många, men porr är något som inte existerat i min värld. Jag har vetat att det existerar, men det är inget jag kommit i kontakt med förns nu, 21 år gammal. För att jag kom på min pojkvän med att kolla på det. Jag ska inte dra hela min livshistoria, men kan kort och snabbt säga att jag blev förkrossad. Jag tycker porr är otrohet. Jag har inte kollat på det själv förutom i samband med när jag kom på honom i försök att förstå. Jag visste inte att det är något som typ _ALLA_ kollar på och är vanligt och normaliserat. Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår att man kan bli tänd av det. Men jag förstår inte hur man kan kolla på det när man ingår i ett monogamt förhållande. Som sagt är det otrohet enligt mig. Jag tycker det är otrohet att se en annan människa naken och hetsa upp sig sexuellt på det, komma till det. Oavsätt om människan är i rummet eller på film. Det är fortfarande en verklig naken människa. Hur som helst, detta fick nästan vårt förhållande att gå i kras. Min självkänsla att gå i backen och min tillit till honom att i princip försvinna. Jag kände mig lurad. Lurad och förudmjukad. Jag tycker sex är något väldigt intimt som man delar med någon. Att visa sig naken för sin partner är intimt och lite "läskigt" - (trots att jag ser enligt rådande norm "bra" ut, kanske jag ska tillägga så folk inte tror jag är "ful" och avundsjuk) Och att då få veta att man inte är den enda han ser naken i veckan, efter över ett års förhållande, det gör ont. Jag kände mig som ingenting. Värd 0. Att vårt sex var så ospeciellt. Att jag bara var en kropp och ett hål i princip. Nåja, det är inte vad jag vill diskutera i tråden. Han blev ledsen när han insåg hur mycket det skadade mig och vårt förhållande, och han har lovat att inte fortsätta kolla och bett om ursäkt. Vi ser på det olika men efter många diskussioner och tårar förstår han mig iallafall delvis. Jag har "förlåtit" honom men mår fortfarande dåligt över det och har svårt att lita på honom, men det blir bättre för varje dag som går. 

    Men till saken: Jag känner mig i princip deprimerad över att porr är så normaliserat. Att inget är heligt längre. Avklädda tjejer i instaflödet tillhör vardagen. Min kille har kollat på porr hela sitt liv, utan att reflektera över det. Och som jag förstått det är det inget ovanligt utan snarare så har de flesta killar kollat på det sen tonåren. De har sätt så många olika nakna kroppar, miljarder miljoners. Finare än min, fulare än min. Det får mig att känna att sex (och nästan relationer överhuvudtaget) känns så värdelöst. Det får mig att känna att min kropp är ingenting. Inget fint som man "ger" varann utan bara en kropp. Precis som ett ansikte, en hand eller vad som helst. Man måste ju bli så himla avtrubbad för både sex och nakenhet? Spänningen måste ju dö totalt? Jag tappade iallafall totalt sexlusten efter detta. Den sexuella spänningen dog helt. Innan detta hände kunde jag dagdrömma om att tex köpa fina nya underkläder och överraska min partner med. Nu känns det totalt meningslöst, för han har sett ALLT. Ingenting sexuellt kommer vara speciellt. 

    Och jag stör mig på att det är så normaliserat? Att nakenhet, eller halvnakenhet är så himla vardagligt. Känns som samhället är så sexfixerat. Vet att jag var kär i en kille för några år sedan. Kollade på hans instagram vilka han följde som en gör. Och han följde flertalet konton med tjejer som vek ut sig. Det var liksom kontonas syfte. Kolla in tex _paige.renee 
    Jag tappade känslorna direkt. Jag fattar verkligen inte varför man håller på såhär? 

    Tycker det är en sån svår grej också? För tänker att många tjejer tar lättklädda bilder på sig själv som ett sätt att "boosta" sig själv och sitt självförtroende. Och det är klart att alla ska få göra som de vill. Men jag fattar verkligen att majoriteten av alla tjejer är så utseendesfixerade, osäkra och att konkuransen mellan kvinnor är så stor. Istället för att känna systerskap. Känns som vi är fångande i någon slags "knullbarhetshets". Det är det värdet hos en kvinna som är det viktigaste. 

    Men som sagt gör detta mig riktigt nedstämd. Förut älskade jag tex att shoppa, köpa fina kläder för att känna mig snygg i, och fixa mig på annat sätt för att känna mig fin och kanske tex. "imponera" (i brist på bättre ord) på min partner eller andra killar om jag är singel. Nu känns det meningslöst. De ser flertalet nakna tjejer i veckan, varför skulle jag vara intressant?  Min syn på relationer, kärlek med mera har blivit så mörk. Visst, man bli förälskad, och det är en mysig period. Men sen då? Förstår ju rationellt att samma person inte är lika spännande när man varit tillsammans i hundra år, kanske är gifta sen länge osv. Men saknar bara känslan av genuin kärlek? Autenticitet? Tillgivenhet? De enda nakna männen jag sett är det jag varit kär i och haft ett förhållande med. Det är en sån stor kontrast till det här lättillgängliga. Hade min partner enbart sätt de kvinnor han haft förhållande med nakna så är det lättare att kunna känna sig speciell för honom och att han verkligen tycker att jag är vacker. Då rör det sig om kanske 3-4 st att "konkurrera med". Nu ser (eller, såg) han antagligen kvinnor han tycker är betydligt snyggare och vackrare än mig nakna flera gånger i veckan. Jag vet att jag kommer få kommentarer om att jag har dåligt självförtroende- men är det så konstigt? Är det så konstigt att kvinnor är osäkra kring sitt utseende? När man inte ens kan få vara den enda för en person- sin partner? Jag kände mig så föremdjukad. Jag trodde jag var sexig och snygg naken. Men tydligen har han kollat på snyggare och sexigare tjejer nakna hela tiden. Då blir jag ju automatiskt fulare. Jag blir tråkig vardag. Mellanmjölk. Den trista verkligheten.

    Förstår att den här trådstarten kanske är förvirrande och rörig men jag kände att jag behövde skriva av mig och är nyfiken på hur andra ser på detta. 

    Kan tillägga att:

    -Jag har inte något emot onani

    -Jag har inte något emot fantasi under onani. Dvs. något som sker inuti huvudet. Det jag är emot är att se på verkliga nakna människor under tiden när man är i ett förhållande.

    -Jag förstår att alla är olika och inte tycker som jag

    -JAG tycker det är otrohet, DU behöver inte tycka det och du behöver heller inte argumentera för hur fel du tycker jag har och hur dum i huvudet du tycker jag är, så som de flesta trådar om porr slutar i.


    Skulle nog säga att vi flesta upplevde nog när vi upptäckte att verkligheten är inte densamma som man målat upp i sin egen värld, inte en helt ovanlig ålder att möta det som du är nu.
    Idealen krockar med verkligheten.
    Jag känner själv att ju äldre man blir, desto mer tolerans och insikt får man att världen är ett väldigt långt ifrån sin egen vision. Det som man också lärt sig, det är att inte lägga energi på det man inte kan påverka och framför allt inte tar det personligt.
    Att bli deprimerad (om det är verkligen det du menar och inte bara besviken/ledsen)  av att det finns så mycket halvnaket och naket, då bör du söka hjälp.
    Dä'remot håller jag med om att det är så tråkigt att unga kvinnor speciellt, passerar gränser som de inte mår bra av, för att få bekräftelse.
    Porr påverkar inte mig, det som kanske är bättre nu än innan är det är fler som gör porr utanför porrindustrins makt.
    Men jag har aldrig svartsjuk, inte ens i din ålder så såg jag andra kvinnor som något hot och alla mina killar har utan att jag känt mig värdelös, kunnat titta på andra kvinnor och även porr.
  • Anonym (Veiro­n)
    Visa endast
    Ons 17 jul 12:32 #4

    Ja det är ju så världen har utvecklats, allt är allt mer tillgängligt. Internet har fört mycket bra med sig men precis lika mycket dåligt också. Vår media driver ju detta hårt också detta genom att visa upp nakna, halvnakna fina kroppar. Kvinnokroppar säljer ju bra eftersom en kvinnokropp uppskattas av både män och kvinnor.

    Du kan ju se på Paradise Hotel, Ex on the beach och allt vad de heter, det är fler sökande dit än till lärarutbildningar.

    Tror det är svårt att vända på det, då kommer det i så fall innebära kraftig censur.

  • Anonym (Hes)
    Visa endast
    Ons 17 jul 12:41 #5

    Jag förstår dig fullkomligt och tycker att din text var helt klockren! Så här könner kag med.

    Jag hade en lång relation med en man som heller inte såg porr. Vi utforskade varandra och jag kände mig alltid fin och sexig inför honom. Sen träffade jag min nuvarande sambo. Han presenterade mig för porrens värld och jag fullkomligt rasade i skälvkänsla. Jag blev så nere att jag inte ens förmått mig att avsluta relationen. Om jag alla mön ändå tittar på porr så könns det som det kvittar. Så dåligt har jag aldrig mått över mitt utseende och prestation innan. Jag har fått jobba hårt för att få distans från detta. Jag hade helst bara velat att våra kroppen är till för oss själva eller den man älskar. Att vika ut sig för att få bekräftelse är vansinne. Och som du säger. Tänk så många fantastiska kroppar, bröst, fittor och prestationer som våra män har tittat på, och runkat åt. Hur ska jag då kunna känna att jag duger liksom? Självkänslan rasar på en sekund och den tag år att bygga upp igen.

  • Anonym (Otrog­en)
    Visa endast
    Ons 17 jul 13:24 #6
    Anonym (kärlek) skrev 2019-07-17 12:17:53 följande:

    Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, känslan jag har, kortfattat, men jag ska försöka.

    Förstår att det här kanske låter konstigt för många, men porr är något som inte existerat i min värld. Jag har vetat att det existerar, men det är inget jag kommit i kontakt med förns nu, 21 år gammal. För att jag kom på min pojkvän med att kolla på det. Jag ska inte dra hela min livshistoria, men kan kort och snabbt säga att jag blev förkrossad. Jag tycker porr är otrohet. Jag har inte kollat på det själv förutom i samband med när jag kom på honom i försök att förstå. Jag visste inte att det är något som typ _ALLA_ kollar på och är vanligt och normaliserat. Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår att man kan bli tänd av det. Men jag förstår inte hur man kan kolla på det när man ingår i ett monogamt förhållande. Som sagt är det otrohet enligt mig. Jag tycker det är otrohet att se en annan människa naken och hetsa upp sig sexuellt på det, komma till det. Oavsätt om människan är i rummet eller på film. Det är fortfarande en verklig naken människa. Hur som helst, detta fick nästan vårt förhållande att gå i kras. Min självkänsla att gå i backen och min tillit till honom att i princip försvinna. Jag kände mig lurad. Lurad och förudmjukad. Jag tycker sex är något väldigt intimt som man delar med någon. Att visa sig naken för sin partner är intimt och lite "läskigt" - (trots att jag ser enligt rådande norm "bra" ut, kanske jag ska tillägga så folk inte tror jag är "ful" och avundsjuk) Och att då få veta att man inte är den enda han ser naken i veckan, efter över ett års förhållande, det gör ont. Jag kände mig som ingenting. Värd 0. Att vårt sex var så ospeciellt. Att jag bara var en kropp och ett hål i princip. Nåja, det är inte vad jag vill diskutera i tråden. Han blev ledsen när han insåg hur mycket det skadade mig och vårt förhållande, och han har lovat att inte fortsätta kolla och bett om ursäkt. Vi ser på det olika men efter många diskussioner och tårar förstår han mig iallafall delvis. Jag har "förlåtit" honom men mår fortfarande dåligt över det och har svårt att lita på honom, men det blir bättre för varje dag som går. 

    Men till saken: Jag känner mig i princip deprimerad över att porr är så normaliserat. Att inget är heligt längre. Avklädda tjejer i instaflödet tillhör vardagen. Min kille har kollat på porr hela sitt liv, utan att reflektera över det. Och som jag förstått det är det inget ovanligt utan snarare så har de flesta killar kollat på det sen tonåren. De har sätt så många olika nakna kroppar, miljarder miljoners. Finare än min, fulare än min. Det får mig att känna att sex (och nästan relationer överhuvudtaget) känns så värdelöst. Det får mig att känna att min kropp är ingenting. Inget fint som man "ger" varann utan bara en kropp. Precis som ett ansikte, en hand eller vad som helst. Man måste ju bli så himla avtrubbad för både sex och nakenhet? Spänningen måste ju dö totalt? Jag tappade iallafall totalt sexlusten efter detta. Den sexuella spänningen dog helt. Innan detta hände kunde jag dagdrömma om att tex köpa fina nya underkläder och överraska min partner med. Nu känns det totalt meningslöst, för han har sett ALLT. Ingenting sexuellt kommer vara speciellt. 

    Och jag stör mig på att det är så normaliserat? Att nakenhet, eller halvnakenhet är så himla vardagligt. Känns som samhället är så sexfixerat. Vet att jag var kär i en kille för några år sedan. Kollade på hans instagram vilka han följde som en gör. Och han följde flertalet konton med tjejer som vek ut sig. Det var liksom kontonas syfte. Kolla in tex _paige.renee 

    Jag tappade känslorna direkt. Jag fattar verkligen inte varför man håller på såhär? 

    Tycker det är en sån svår grej också? För tänker att många tjejer tar lättklädda bilder på sig själv som ett sätt att "boosta" sig själv och sitt självförtroende. Och det är klart att alla ska få göra som de vill. Men jag fattar verkligen att majoriteten av alla tjejer är så utseendesfixerade, osäkra och att konkuransen mellan kvinnor är så stor. Istället för att känna systerskap. Känns som vi är fångande i någon slags "knullbarhetshets". Det är det värdet hos en kvinna som är det viktigaste. 

    Men som sagt gör detta mig riktigt nedstämd. Förut älskade jag tex att shoppa, köpa fina kläder för att känna mig snygg i, och fixa mig på annat sätt för att känna mig fin och kanske tex. "imponera" (i brist på bättre ord) på min partner eller andra killar om jag är singel. Nu känns det meningslöst. De ser flertalet nakna tjejer i veckan, varför skulle jag vara intressant?  Min syn på relationer, kärlek med mera har blivit så mörk. Visst, man bli förälskad, och det är en mysig period. Men sen då? Förstår ju rationellt att samma person inte är lika spännande när man varit tillsammans i hundra år, kanske är gifta sen länge osv. Men saknar bara känslan av genuin kärlek? Autenticitet? Tillgivenhet? De enda nakna männen jag sett är det jag varit kär i och haft ett förhållande med. Det är en sån stor kontrast till det här lättillgängliga. Hade min partner enbart sätt de kvinnor han haft förhållande med nakna så är det lättare att kunna känna sig speciell för honom och att han verkligen tycker att jag är vacker. Då rör det sig om kanske 3-4 st att "konkurrera med". Nu ser (eller, såg) han antagligen kvinnor han tycker är betydligt snyggare och vackrare än mig nakna flera gånger i veckan. Jag vet att jag kommer få kommentarer om att jag har dåligt självförtroende- men är det så konstigt? Är det så konstigt att kvinnor är osäkra kring sitt utseende? När man inte ens kan få vara den enda för en person- sin partner? Jag kände mig så föremdjukad. Jag trodde jag var sexig och snygg naken. Men tydligen har han kollat på snyggare och sexigare tjejer nakna hela tiden. Då blir jag ju automatiskt fulare. Jag blir tråkig vardag. Mellanmjölk. Den trista verkligheten.

    Förstår att den här trådstarten kanske är förvirrande och rörig men jag kände att jag behövde skriva av mig och är nyfiken på hur andra ser på detta. 

    Kan tillägga att:

    -Jag har inte något emot onani

    -Jag har inte något emot fantasi under onani. Dvs. något som sker inuti huvudet. Det jag är emot är att se på verkliga nakna människor under tiden när man är i ett förhållande.

    -Jag förstår att alla är olika och inte tycker som jag

    -JAG tycker det är otrohet, DU behöver inte tycka det och du behöver heller inte argumentera för hur fel du tycker jag har och hur dum i huvudet du tycker jag är, så som de flesta trådar om porr slutar i.


    Så vad tänker du göra nu när pojkvännen varit otrogen?
  • Anonym (Seriö­st?)
    Visa endast
    Ons 17 jul 22:12 #7

    [quote=79765109][quote-nick]Anonym (kärlek) skrev 2019-07-17 12:17:53 följande:[/quote-nick]Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, känslan jag har, kortfattat, men jag ska försöka.

    Förstår att det här kanske låter konstigt för många, men porr är något som inte existerat i min värld. Jag har vetat att det existerar, men det är inget jag kommit i kontakt med förns nu, 21 år gammal. För att jag kom på min pojkvän med att kolla på det. Jag ska inte dra hela min livshistoria, men kan kort och snabbt säga att jag blev förkrossad. Jag tycker porr är otrohet. Jag har inte kollat på det själv förutom i samband med när jag kom på honom i försök att förstå. Jag visste inte att det är något som typ _ALLA_ kollar på och är vanligt och normaliserat. Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår att man kan bli tänd av det. Men jag förstår inte hur man kan kolla på det när man ingår i ett monogamt förhållande. Som sagt är det otrohet enligt mig. Jag tycker det är otrohet att se en annan människa naken och hetsa upp sig sexuellt på det, komma till det. Oavsätt om människan är i rummet eller på film. Det är fortfarande en verklig naken människa. Hur som helst, detta fick nästan vårt förhållande att gå i kras. Min självkänsla att gå i backen och min tillit till honom att i princip försvinna. Jag kände mig lurad. Lurad och förudmjukad. Jag tycker sex är något väldigt intimt som man delar med någon. Att visa sig naken för sin partner är intimt och lite "läskigt" - (trots att jag ser enligt rådande norm "bra" ut, kanske jag ska tillägga så folk inte tror jag är "ful" och avundsjuk) Och att då få veta att man inte är den enda han ser naken i veckan, efter över ett års förhållande, det gör ont. Jag kände mig som ingenting. Värd 0. Att vårt sex var så ospeciellt. Att jag bara var en kropp och ett hål i princip. Nåja, det är inte vad jag vill diskutera i tråden. Han blev ledsen när han insåg hur mycket det skadade mig och vårt förhållande, och han har lovat att inte fortsätta kolla och bett om ursäkt. Vi ser på det olika men efter många diskussioner och tårar förstår han mig iallafall delvis. Jag har "förlåtit" honom men mår fortfarande dåligt över det och har svårt att lita på honom, men det blir bättre för varje dag som går. 

    Men till saken: Jag känner mig i princip deprimerad över att porr är så normaliserat. Att inget är heligt längre. Avklädda tjejer i instaflödet tillhör vardagen. Min kille har kollat på porr hela sitt liv, utan att reflektera över det. Och som jag förstått det är det inget ovanligt utan snarare så har de flesta killar kollat på det sen tonåren. De har sätt så många olika nakna kroppar, miljarder miljoners. Finare än min, fulare än min. Det får mig att känna att sex (och nästan relationer överhuvudtaget) känns så värdelöst. Det får mig att känna att min kropp är ingenting. Inget fint som man "ger" varann utan bara en kropp. Precis som ett ansikte, en hand eller vad som helst. Man måste ju bli så himla avtrubbad för både sex och nakenhet? Spänningen måste ju dö totalt? Jag tappade iallafall totalt sexlusten efter detta. Den sexuella spänningen dog helt. Innan detta hände kunde jag dagdrömma om att tex köpa fina nya underkläder och överraska min partner med. Nu känns det totalt meningslöst, för han har sett ALLT. Ingenting sexuellt kommer vara speciellt. 

    Och jag stör mig på att det är så normaliserat? Att nakenhet, eller halvnakenhet är så himla vardagligt. Känns som samhället är så sexfixerat. Vet att jag var kär i en kille för några år sedan. Kollade på hans instagram vilka han följde som en gör. Och han följde flertalet konton med tjejer som vek ut sig. Det var liksom kontonas syfte. Kolla in tex _paige.renee 

    Jag tappade känslorna direkt. Jag fattar verkligen inte varför man håller på såhär? 

    Tycker det är en sån svår grej också? För tänker att många tjejer tar lättklädda bilder på sig själv som ett sätt att "boosta" sig själv och sitt självförtroende. Och det är klart att alla ska få göra som de vill. Men jag fattar verkligen att majoriteten av alla tjejer är så utseendesfixerade, osäkra och att konkuransen mellan kvinnor är så stor. Istället för att känna systerskap. Känns som vi är fångande i någon slags "knullbarhetshets". Det är det värdet hos en kvinna som är det viktigaste. 

    Men som sagt gör detta mig riktigt nedstämd. Förut älskade jag tex att shoppa, köpa fina kläder för att känna mig snygg i, och fixa mig på annat sätt för att känna mig fin och kanske tex. "imponera" (i brist på bättre ord) på min partner eller andra killar om jag är singel. Nu känns det meningslöst. De ser flertalet nakna tjejer i veckan, varför skulle jag vara intressant?  Min syn på relationer, kärlek med mera har blivit så mörk. Visst, man bli förälskad, och det är en mysig period. Men sen då? Förstår ju rationellt att samma person inte är lika spännande när man varit tillsammans i hundra år, kanske är gifta sen länge osv. Men saknar bara känslan av genuin kärlek? Autenticitet? Tillgivenhet? De enda nakna männen jag sett är det jag varit kär i och haft ett förhållande med. Det är en sån stor kontrast till det här lättillgängliga. Hade min partner enbart sätt de kvinnor han haft förhållande med nakna så är det lättare att kunna känna sig speciell för honom och att han verkligen tycker att jag är vacker. Då rör det sig om kanske 3-4 st att "konkurrera med". Nu ser (eller, såg) han antagligen kvinnor han tycker är betydligt snyggare och vackrare än mig nakna flera gånger i veckan. Jag vet att jag kommer få kommentarer om att jag har dåligt självförtroende- men är det så konstigt? Är det så konstigt att kvinnor är osäkra kring sitt utseende? När man inte ens kan få vara den enda för en person- sin partner? Jag kände mig så föremdjukad. Jag trodde jag var sexig och snygg naken. Men tydligen har han kollat på snyggare och sexigare tjejer nakna hela tiden. Då blir jag ju automatiskt fulare. Jag blir tråkig vardag. Mellanmjölk. Den trista verkligheten.

    Förstår att den här trådstarten kanske är förvirrande och rörig men jag kände att jag behövde skriva av mig och är nyfiken på hur andra ser på detta. 

    Kan tillägga att:

    -Jag har inte något emot onani

    -Jag har inte något emot fantasi under onani. Dvs. något som sker inuti huvudet. Det jag är emot är att se på verkliga nakna människor under tiden när man är i ett förhållande.

    -Jag förstår att alla är olika och inte tycker som jag

    -JAG tycker det är otrohet, DU behöver inte tycka det och du behöver heller inte argumentera för hur fel du tycker jag har och hur dum i huvudet du tycker jag är, så som de flesta trådar om porr slutar i.[/

    Det låter som du är en otroligt osäker person med noll självkänsla. Du borde nog ta kontakt med någon form av samtalskontakt och försöka stärka dig själv. Porr her funnits i århundraden. Människor - både män och kvinnor - har tittat på porr i hur många år som helst. Man tittar inte på porr för att jämföra personerna i filmen med sin partner. Det är som att se en vanlig film, man jämför inte skådespelarna med sin partner

  • Anonym (Fri)
    Visa endast
    Ons 17 jul 22:35 #8

    Jag vill leva i ett fritt samhälle där alla får välja vad de vill göra med sina liv. Att hålla på att förbjuda saker hit och dit hör inte hemma i Sverige. Vill du att din och din killes kropp är enbart till varandra och ingen porr, flytta till ett land som inte tillåter lättklätt och porr då. Mmmmm, låter verkligen som frihet det där.

  • Ons 17 jul 22:51 #9

    Det som enligt mig är problematiskt med porr är den kvinnosyn som förmedlas där och manssyn också för den delen, samt andra värderingsfrågor. Varför finns det t.ex. så många porrfilmer där kvinnor förnedras men ganska få där män förnedras, etc.

    Med det sagt, så resonerar du väldigt konstigt i övrigt. Hur kan du ha mage att ha synpunkter på din partners sexuella privatliv? Det är ju hans ensak vad han tittar på och inte din. Det berör ju inte dig. Förbjuder du honom att titta på komedier, också? Jag menar, det är ju helt absurt att förbjuda ens partner att titta på lagliga filmer.

    Hur kan du dra en koppling mellan hans porrtittande och ert sexuella samliv. Vad spelar det för roll hur många nakna kroppar han har sett? Tillhör du den skara som hävdar att en kvinna är förbrukad för att hon haft många sexpartners (och har sett och haft sex med många kroppar?)...

    Hade han varit gynekolog, hade alltså han också varit tärande på din självkänsla och varit en usel människa som hade sett så många nakna personer?

    Och om han ser massor av nakna kvinnor i sin fantasi, då är det okej, men inte om han gör det på nätet? Ditt resonemang har tusen luckor.

    Jag gillar inte folk som lurar sig själv att tro att ens egna brist på självkänsla ligger hos en annan person, och förbjuder vederbörande att göra ditten eller datten för att själva må bra. Ta itu med din dåliga självkänsla istället för att lägga dig i din partners privata val.

    Konsekvensen av att förbjuda honom titta på porr blir att han får smyga med det. Det kommer inget bra utav det. Bättre då att han är öppen med det, och att du ändrar din inställning. Även om mycket porr är dåligt och framförallt ganska trist, så finns det små guldkorn här och där. Kanske något sådant guldkorn kan förbättra ert sexliv om ni tittar på det tillsammans...

  • Anonym (Hårde­Harry)
    Visa endast
    Ons 17 jul 22:57 #10

    Jag gillar porr och lättklädda fruntimmer.
    Blir upphetsad och lycklig av det.
    Det bästa är att man kan välja.
    Titta, eller inte.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll