Porr och lättkläddhet - vårt sexbesatta samhälle gör mig deprimerad
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, känslan jag har, kortfattat, men jag ska försöka.
Förstår att det här kanske låter konstigt för många, men porr är något som inte existerat i min värld. Jag har vetat att det existerar, men det är inget jag kommit i kontakt med förns nu, 21 år gammal. För att jag kom på min pojkvän med att kolla på det. Jag ska inte dra hela min livshistoria, men kan kort och snabbt säga att jag blev förkrossad. Jag tycker porr är otrohet. Jag har inte kollat på det själv förutom i samband med när jag kom på honom i försök att förstå. Jag visste inte att det är något som typ _ALLA_ kollar på och är vanligt och normaliserat. Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår att man kan bli tänd av det. Men jag förstår inte hur man kan kolla på det när man ingår i ett monogamt förhållande. Som sagt är det otrohet enligt mig. Jag tycker det är otrohet att se en annan människa naken och hetsa upp sig sexuellt på det, komma till det. Oavsätt om människan är i rummet eller på film. Det är fortfarande en verklig naken människa. Hur som helst, detta fick nästan vårt förhållande att gå i kras. Min självkänsla att gå i backen och min tillit till honom att i princip försvinna. Jag kände mig lurad. Lurad och förudmjukad. Jag tycker sex är något väldigt intimt som man delar med någon. Att visa sig naken för sin partner är intimt och lite "läskigt" - (trots att jag ser enligt rådande norm "bra" ut, kanske jag ska tillägga så folk inte tror jag är "ful" och avundsjuk) Och att då få veta att man inte är den enda han ser naken i veckan, efter över ett års förhållande, det gör ont. Jag kände mig som ingenting. Värd 0. Att vårt sex var så ospeciellt. Att jag bara var en kropp och ett hål i princip. Nåja, det är inte vad jag vill diskutera i tråden. Han blev ledsen när han insåg hur mycket det skadade mig och vårt förhållande, och han har lovat att inte fortsätta kolla och bett om ursäkt. Vi ser på det olika men efter många diskussioner och tårar förstår han mig iallafall delvis. Jag har "förlåtit" honom men mår fortfarande dåligt över det och har svårt att lita på honom, men det blir bättre för varje dag som går.
Men till saken: Jag känner mig i princip deprimerad över att porr är så normaliserat. Att inget är heligt längre. Avklädda tjejer i instaflödet tillhör vardagen. Min kille har kollat på porr hela sitt liv, utan att reflektera över det. Och som jag förstått det är det inget ovanligt utan snarare så har de flesta killar kollat på det sen tonåren. De har sätt så många olika nakna kroppar, miljarder miljoners. Finare än min, fulare än min. Det får mig att känna att sex (och nästan relationer överhuvudtaget) känns så värdelöst. Det får mig att känna att min kropp är ingenting. Inget fint som man "ger" varann utan bara en kropp. Precis som ett ansikte, en hand eller vad som helst. Man måste ju bli så himla avtrubbad för både sex och nakenhet? Spänningen måste ju dö totalt? Jag tappade iallafall totalt sexlusten efter detta. Den sexuella spänningen dog helt. Innan detta hände kunde jag dagdrömma om att tex köpa fina nya underkläder och överraska min partner med. Nu känns det totalt meningslöst, för han har sett ALLT. Ingenting sexuellt kommer vara speciellt.
Och jag stör mig på att det är så normaliserat? Att nakenhet, eller halvnakenhet är så himla vardagligt. Känns som samhället är så sexfixerat. Vet att jag var kär i en kille för några år sedan. Kollade på hans instagram vilka han följde som en gör. Och han följde flertalet konton med tjejer som vek ut sig. Det var liksom kontonas syfte. Kolla in tex _paige.renee
Jag tappade känslorna direkt. Jag fattar verkligen inte varför man håller på såhär?
Tycker det är en sån svår grej också? För tänker att många tjejer tar lättklädda bilder på sig själv som ett sätt att "boosta" sig själv och sitt självförtroende. Och det är klart att alla ska få göra som de vill. Men jag fattar verkligen att majoriteten av alla tjejer är så utseendesfixerade, osäkra och att konkuransen mellan kvinnor är så stor. Istället för att känna systerskap. Känns som vi är fångande i någon slags "knullbarhetshets". Det är det värdet hos en kvinna som är det viktigaste.
Men som sagt gör detta mig riktigt nedstämd. Förut älskade jag tex att shoppa, köpa fina kläder för att känna mig snygg i, och fixa mig på annat sätt för att känna mig fin och kanske tex. "imponera" (i brist på bättre ord) på min partner eller andra killar om jag är singel. Nu känns det meningslöst. De ser flertalet nakna tjejer i veckan, varför skulle jag vara intressant? Min syn på relationer, kärlek med mera har blivit så mörk. Visst, man bli förälskad, och det är en mysig period. Men sen då? Förstår ju rationellt att samma person inte är lika spännande när man varit tillsammans i hundra år, kanske är gifta sen länge osv. Men saknar bara känslan av genuin kärlek? Autenticitet? Tillgivenhet? De enda nakna männen jag sett är det jag varit kär i och haft ett förhållande med. Det är en sån stor kontrast till det här lättillgängliga. Hade min partner enbart sätt de kvinnor han haft förhållande med nakna så är det lättare att kunna känna sig speciell för honom och att han verkligen tycker att jag är vacker. Då rör det sig om kanske 3-4 st att "konkurrera med". Nu ser (eller, såg) han antagligen kvinnor han tycker är betydligt snyggare och vackrare än mig nakna flera gånger i veckan. Jag vet att jag kommer få kommentarer om att jag har dåligt självförtroende- men är det så konstigt? Är det så konstigt att kvinnor är osäkra kring sitt utseende? När man inte ens kan få vara den enda för en person- sin partner? Jag kände mig så föremdjukad. Jag trodde jag var sexig och snygg naken. Men tydligen har han kollat på snyggare och sexigare tjejer nakna hela tiden. Då blir jag ju automatiskt fulare. Jag blir tråkig vardag. Mellanmjölk. Den trista verkligheten.
Förstår att den här trådstarten kanske är förvirrande och rörig men jag kände att jag behövde skriva av mig och är nyfiken på hur andra ser på detta.
Kan tillägga att:
-Jag har inte något emot onani
-Jag har inte något emot fantasi under onani. Dvs. något som sker inuti huvudet. Det jag är emot är att se på verkliga nakna människor under tiden när man är i ett förhållande.
-Jag förstår att alla är olika och inte tycker som jag
-JAG tycker det är otrohet, DU behöver inte tycka det och du behöver heller inte argumentera för hur fel du tycker jag har och hur dum i huvudet du tycker jag är, så som de flesta trådar om porr slutar i.
Idealen krockar med verkligheten.
Jag känner själv att ju äldre man blir, desto mer tolerans och insikt får man att världen är ett väldigt långt ifrån sin egen vision. Det som man också lärt sig, det är att inte lägga energi på det man inte kan påverka och framför allt inte tar det personligt.
Att bli deprimerad (om det är verkligen det du menar och inte bara besviken/ledsen) av att det finns så mycket halvnaket och naket, då bör du söka hjälp.
Dä'remot håller jag med om att det är så tråkigt att unga kvinnor speciellt, passerar gränser som de inte mår bra av, för att få bekräftelse.
Porr påverkar inte mig, det som kanske är bättre nu än innan är det är fler som gör porr utanför porrindustrins makt.
Men jag har aldrig svartsjuk, inte ens i din ålder så såg jag andra kvinnor som något hot och alla mina killar har utan att jag känt mig värdelös, kunnat titta på andra kvinnor och även porr.