Folk verkar ha hur mycket pengar som helst

De tänker nog att de bara behöver ringa till dig så lånar du ut pengar.
Testa säga nej nästa gång.

Jag har ofta ?slut på pengar? men det betyder inte att jag är barskrapad.

Jag har ett sparkonto och ett buffertkonto, ett semesterkonto och ett nöjeskonto.

Det kontot som tar slut, är mitt vanliga handla i affären, betala räkningar, åka buss-konto. Då säger jag att jag inte har några pengar/att pengarna är slut. Men de är ju inte slut-slut. Jag kan fortfarande boka resor (semesterkonto), köpa ny cykel (buffertkonto) och gå på bio och äta ute (nöjeskonto). Men jag kan inte sväva ut i affären och köpa onödiga matsaker, eller shoppa onödiga kläder, onödiga Ikea-besök, osv.

Jag tror "slut på pengar" är ett vedertaget uttryck för något annat dvs "vill inte spendera pengar på detta just nu". Många som säger så har ju de facto pengar kvar, men dom ska räcka till annat, eller så används det som en ursäkt för att slippa något. Som du själv säger, folk som är "pank" i mars men bokar en resa till Mallis tre veckor senare. 

Jag har själv tänkt över hur jag pratar om ekonomi, hade under många år väldigt lite pengar och funderar ofta på hur vi pratar pengar samt att försöka bryta stigmat kring att säga "jag har inte råd just nu".
Dom som verkligen verkligen inte har några pengar, typ 23,50:- på kontot och inga sparade medel, dom är sällan särskilt öppna med det eftersom det finns en skam kring att inte ha pengar och något en försöker släta över, det gjorde jag själv när jag var luspank, istället för att säga "jag har inte råd att hänga med ut" så hittade jag på någon annan ursäkt, typ att jag skulle åka och hjälpa någon eller liknande eller att jag var förkyld.

Upplever själv att alla som är "pank" eller har det lite skralt i slutet på månaden är hyfsat stabila medelklasspersoner med dubbel inkomst, dom har kanske inga pengar kvar på sitt eget kort eller har behövt lägga lite extra på någon halvstor utgift just den månaden men dom har 5000 på det gemensamma matkontot, 5000 kvar på nöjeskontot, 150.000 sparat i fonder och 15.000 undanlagt till barnet. 

Sen är det väl sjukt många som lever över sina tillgångar på lånade pengar för att leva det liv som dom tror att alla andra har. 

Jag tror också att många använder uttrycket pank väldigt löst. Många har aktier, fonder, andra långsiktiga sparande osv. Dock så unnar man sig inte hur mkt onödiga saker som helst. Om jag redan lagt 2000kr på restaurangbesök senaste veckan så känner jag inte att jag har råd med fler resturangbesök för ett tag framåt. Då kanske jag säger att jag inte har råd. Mina vänner vet ju om att jag har god ekonomi och förstår att det betyder att jag inte vill lägga mer pengar på sånt just nu.

Säger jag att pengarna är slut så är de slut. Har inget sparande eller någon buffert. Men köper inte heller några resor eller onödiga prylar. Har levt på existensminimum i snart 10 år. Men det är få som vet det. Har ett bra jobb med bra lön, så varför skulle de ens tro det? Men säger ju inte "nej, jag har inte ens en krona på kontot" om kollegorna frågar om jag ska med ut på lunch och det är någon vecka kvar till lön, utan "nej, jag har ju matlåda med mig".

Det finns många som är otroligt dåliga på att spara undan pengar för framtiden eller avkastning.

Det är "leva för stunden" "leva i nuet" problemet är att man ska leva om 10,20,30 år och som pensionär.
En del sparar, men sen blåser allt på en resa ja då måste man börja om.
Det beror nog lite vad man har för karaktär, och vilka hemförhållanden man har.
Kommer man från ett hem där man konsumerade mycket så blir det lätt så.
Inget fel att konsumera men det funkar inte om man inte lägger undan pengar oavsett vilken lön man har.

Ju tidigare man börjar ju mindre behöver man spara ju äldre man blir.
Jag personligen slutade spara mer än en tusenlapp vid 35 års ålder för långsiktigt sparande.

Jag tycker det känns bra att ha ett buffertkonto för oförutsedda utgifter.

Det förstår jag inte heller, min ekonomi funkar hur bra som helst, nu när det är lite över började jag investera. Kolla min nystartad blogg om tips på vad jag gör

tvamanadsloner.blogspot.com

Anledningarna är nog många.

För mig var det att jag inte insåg att inget är säkert innan det är historia. Dvs räkna inte med att pengarna kommer denna eller nästa månad innan det sker. Jag hade ett jobb med bonusar. Jag fick alltid pengarna men det som lovades komma denna månad kanske dröjde allt från 1-6 månader. Bonusarna var allt från en extra månadslön till sexsiffrigt. När man vart lovad dyrt och heligt att det kommer en eller några månadslöner kunde jag beställa saker för en del av det på faktura. Det värsta jag var med om var extra räkningar nästan 3 månads löner och ingen bonus. Detta var inte bara pga köp pga vetskap om extra pengar på väg in.

Men en stor del av det. Nu har jag alltid löst det, men visst har man någon gång gått till en polare som man vet att han alltid bjuder på mat när man kommer.

Efter några år insåg jag att det var mycket dumt sätt att tänka men en 19-22 åring som lovas lön på sex siffror är ingen bra kombo. Efter detta insåg jag att istället för att lägga pengarna på leksaker och lyx var det roligare att betala av lån. Gick ganska snabbt att bli av med lgh lån när man kastar in en månadslön här en kvarts årslön där.

Måste säga att det ger en otrolig trygghetskänssla, att 5 årslöner i buffert. Eller 10 om man snålar.

Jag växte till mig och fick en vettig syn på pengar vissa av mina kompisar gör samma sak som jag gjorde innan.

Men det är rätt fränt att bara gå och impuls handla en rolex utan ångest efter.