• Anonym (Kär?)
    Mon 22 Jul 2019 20:02
    950 visningar
    12 svar
    12
    950

    Han sörjer och jag är nog kär.

    Jag har träffat en man som sörjer sin bortgångna sambo. De har två barn ihop och hon gick bort för 7-8 månader sedan.

    Vi är ytliga bekanta sedan innan och när vi sågs för 2 månader sedan så blixtra det till. Kyssarna vi gav varandra är något vi båda tyckte väldigt mycket om.

    Han var ärlig och sa efteråt att han inte är redo för något än men att han gärna vill att vi umgås då vi har det väldigt trevligt ihop. Vi har pratat om att göra saker ihop med barnen, vi har setts i deras hem när barnen sovit och han känns så kärleksfull och mysig. Vilket troligtvis är det som gör att jag faller mer och mer.

    Jag vill inte vara plåster på såren, bara.

    Viset han förlorade sin sambo på är fruktansvärt och jag lider med honom. Men jag har inte kunnat gå in på det samtalet, vilket jag kanske borde?

    Han får hjärnspöken och jag säger att det är okej, och vi kramas.

    Jag börjar nu få känslor för honom, som vilken dålig film som helst, så klart.

    Ni som gått igenom samma hemska öde som honom, när kunde ni öppna upp för någon ny?

    Jag vill inte pressa honom och det har jag varit tydlig med. Nu är jag rädd att det inte kan leda någon vart och att jag bara kommer bli ledsen. Jag kanske borde backa men jag vill vara ett stöd för honom också. Han betyder mycket bara för den fina människa han är.

  • Svar på tråden Han sörjer och jag är nog kär.
  • Mon 22 Jul 2019 20:15
    #1
    -1 +1

    Om han introducerar en ny kvinna mindre än ett år efter att deras mamma gått bort så är han helt dum i huvudet och bara att kasta på tippen direkt.

  • Anonym (Kär?) Trådstartaren
    Mon 22 Jul 2019 20:43
    #2

    Det är alltså som vänner. Inte som en ny kvinna. Vi har båda vänner av motsatt kön som vi umgås med, när barnen är med. Det ser jag inte som ett problem men kanske just för att jag är van att ha människor runt mig som jag bara känner vänskap till.

  • Anonym (usch)
    Mon 22 Jul 2019 22:00
    #3
    Anonym (Kär?) skrev 2019-07-22 20:43:40 följande:

    Det är alltså som vänner. Inte som en ny kvinna. Vi har båda vänner av motsatt kön som vi umgås med, när barnen är med. Det ser jag inte som ett problem men kanske just för att jag är van att ha människor runt mig som jag bara känner vänskap till.


    Men han kysser ju dig mm, så vad händer om det blir något mer? om ni inleder ett riktigt förhållande? Hur ser det ut för barnendå tror du?

    Nej förlåt men han låter som en skit, jag hade inte ens kommit på tanken och kyssa någon annan, min fokus hade varit på barnen att dom har det bra.
  • Anonym (Änkan med 4 barn)
    Mon 22 Jul 2019 22:17
    #4

    Min man gick bort för 3 år sedan .

    Vi sörjde hela hans sista år tillsammans och jag lovade honom att leva vidare.

    Jag träffade min nuvarande man 4 månader efter att min första man gått bort.

    Först som vänner men efter intensivt umgänge med barnen och hans barn så tog det ca 2 månader innan Vi båda visste att Vi var ämnade för varandra.

    Så 6 månader efter min makes bortgång var vi ett par.

    Det är lätt att tycka en massa och fullt förståeligt.

    Har man mist någon tidigt i livet så byter man inte ut sin avlidne partner mot en ny, man har plats att älska fler än en.

    Lycka till och ge honom tid att sörja.

  • Anonym (Anna)
    Mon 22 Jul 2019 22:34
    #5
    Anonym (Kär?) skrev 2019-07-22 20:43:40 följande:

    Det är alltså som vänner. Inte som en ny kvinna. Vi har båda vänner av motsatt kön som vi umgås med, när barnen är med. Det ser jag inte som ett problem men kanske just för att jag är van att ha människor runt mig som jag bara känner vänskap till.


    Som vänner? Du skriver att nu kysser varandra och att du faller för honom.
  • Anonym (.)
    Mon 22 Jul 2019 23:07
    #6

    Min pojkvän (6 års relation, inga barn) dog plötsligt en olycka. Jag och hans pappa pratade om sorgen konstant. Intensiv bearbetning. Efter 9 månader träffade jag min man. Kände väldigt starkt att jag hade en skyldighet mot min avlidna kärlek att verkligen leva, älska, skaffa barn etc. omgivningen blev förvånad men jag visste att jag var redo och behövde livskraft från en kärleksrelation. Jag skämdes inte utan var tvärtom stolt över att jag vågade och orkade ta in en ny man i mitt liv.

  • Anonym (Kär?) Trådstartaren
    Mon 22 Jul 2019 23:40
    #7

    Ja skulle vi ses med våra barn så skulle det vara rent vänskapligt för barnens skull, vi skulle givetvis inte kyssa varandra framför barnen... Vi har redan träffat varandras barn sen tidigare så det skulle inte vara speciellt konstigt för dem.

    Han har sitt fokus på sina barn, annars hade jag inte tyckt han var en bra man. Vad han gör på kvällarna när barnen sover tryggt är han ju vuxen att bestämma själv. Är han bättre om han sitter ensam hemma och gråter?

    Tack ni som skriver som har erfarenhet av sådant här. Han betyder mycket och jag vill vara ett så bra stöd som möjligt. Vi kan dock inte ses så ofta då vi båda sätter våra barn först.

  • Tue 23 Jul 2019 09:52
    #8

    Ts. Du låter klok och ge honom den tid han behöver är helt rätt. När är man reda att gå vidare? Det är oerhört olika från person till person och det framgår inte om det var ett plötsligt dödsfall eller om det var efter en viss tids sjukdom. Det tror jag spelar in.

    Jag kan bara tala för en bortgång efter en sjukdom. Den tid vi fick gav oss dom samtalen som var viktiga för mig att ha. Hon var väldigt tydlig med att jag inte skulle förbli ensam och som hon sa; du är alldeles för fin för att vara själv.

    Jag har inte träffat någon ny men min partner dog för ca 2 månader sen. Jag är inte heller redo men tack vare samtalen och min psykolog så är jag nu nyfiken på att bygga vidare på livet.

    Sen som du sa om att vara plåster på såren. Är han klok så kommer han inte byta ut henne utan är intresserad att bygga vidare på sitt liv. Om du är en del av det får framtiden utvisa.

    Lycka till och ge honom den tid han behöver men se även till att det blir bra för dig!

  • Anonym (A)
    Tue 23 Jul 2019 14:22
    #9
    11JC1 skrev 2019-07-23 09:52:07 följande:
    Ts. Du låter klok och ge honom den tid han behöver är helt rätt. När är man reda att gå vidare? Det är oerhört olika från person till person och det framgår inte om det var ett plötsligt dödsfall eller om det var efter en viss tids sjukdom. Det tror jag spelar in.

    Jag kan bara tala för en bortgång efter en sjukdom. Den tid vi fick gav oss dom samtalen som var viktiga för mig att ha. Hon var väldigt tydlig med att jag inte skulle förbli ensam och som hon sa; du är alldeles för fin för att vara själv.

    Jag har inte träffat någon ny men min partner dog för ca 2 månader sen. Jag är inte heller redo men tack vare samtalen och min psykolog så är jag nu nyfiken på att bygga vidare på livet.

    Sen som du sa om att vara plåster på såren. Är han klok så kommer han inte byta ut henne utan är intresserad att bygga vidare på sitt liv. Om du är en del av det får framtiden utvisa.

    Lycka till och ge honom den tid han behöver men se även till att det blir bra för dig!
    +1
  • Anonym (Qwert­y)
    Tue 23 Jul 2019 16:00
    #10
    Anonym (Kär?) skrev 2019-07-22 20:43:40 följande:

    Det är alltså som vänner. Inte som en ny kvinna. Vi har båda vänner av motsatt kön som vi umgås med, när barnen är med. Det ser jag inte som ett problem men kanske just för att jag är van att ha människor runt mig som jag bara känner vänskap till.


    Men du skriver ju att ni kyssts och att du börjar bli kär? Då är ni ju inte bara vänner.

    Mindre än ett år är mycket kort tid. Ge honom space, ta det lugnt och se hur det utvecklar sig.
  • Anonym (Tell)
    Tue 23 Jul 2019 16:06
    #11

    Jäkla tjat om det där kyssandet här. Jag uppfattar det som att de kysstes och då sa han till henne att han inte var redo för det steget ännu. Därför umgås de istället som vänner. Gör det honom till en kass person? Misshandlar de hans barn för att pappan har en kvinnlig vän? Skaffa perspektiv folk.

    Ts undrar väl hur mycket känslor hon ska låtas investera i denna mannen om det ändå inte kommer att vara lönt.

  • Anonym (nja)
    Tue 23 Jul 2019 16:10
    #12

    hur gamla är barnen?

    är dom gamla nog att förstå kommer dom oavsett vad du och mannen tycker/tänker/hoppas på hata dig och kanske honom om ni blir ihop officiellt sen, dom kommer ju veta att ni har träffats bara ett par månader efter mammans död även om ni inte gjort något införbarnen

    så hoppas på att barnen är små nog, men omgivningen kan ju tycka både si och så

    sen alla hanterar sorg anorlunda det är sant, men jag hade tyckt det var fruktansvärt avtändande med en man som bara ett par månader efter sin älskades död hånlgar med andra kvinnor, skulel inte ta i en sån man med tång ens en gång

Svar på tråden Han sörjer och jag är nog kär.