Gravid v.17 känner ingenting?

Jag är idag i v22+0 och kände min första spark igår (tror jag). Så för mig har det varit stendött i magen, även om den lilla sprattlade runt vid RUL. 

Så det kanske bara är en lugn eller liten bebis, eller moderkakan i framvägg eller liknande. Levde den vid kub-testet borde det ju vara lugnt.

Men hur mycket jag än försäkrar dig här så är det ju så att hjärnspökena kan vara kvar. 

Ett tips då är att dela upp det i etapper. Att acceptera att du inte vet och försöka "vila" i det i en vecka till. Om ångesten kommer: acceptera den och se det som tankar som sköljer förbi. Försök liksom att ta ett steg i från forsen av tankar och betrakta dem som om du kliver ut ur dig själv. Liksom låt oron vara kvar där, men ta ettkliv ifrån den. Distansera dig. Se det som "nu kom tanken att .... " och fyll i. Eller säg för dig själv "nu har jag känslan att jag har ångest". Dvs var inte i din ångest, gå inte in i den. Mer uttryck det för dig själv.

Ett annat tips är att göra nåt annat, tex umgås med det äldre barnet, läs en bok eller liknande. Då kan inte hjärnan koncentrera sig på oron.

Lita till ditt inre, du känner säkert på dig innerst inne att den lever. 

Jag har två barn och har inte känt av bebisen så tidigt som i v 17.
Jag trodde andra gången att jag skulle känna rörelser tidigare eftersom jag liksom visste hur det skulle kännas. Men icke.
Har haft moderkakan i framvägg båda gångerna och börjat känna av barnet strax efter rul, kring v 21-22 ungefär.

Känner nästintill samma sak som du gör. Gick in i v.15+0 idag och alla symptom har blivit mindre. Jag har fortfarande svullna bröst men dom ömmar inte lika mycket. Ligger jag platt så kan jag se livmodern men har inte mycket till gravidmage annars. Gjorde ul senast i tisdags (opererade in cerklage pga risk för förtidsbörd) och då såg allt bra ut.

Jag tror du kan slappna av. Det är väldig ovanligt att något går fel efter första trimestern. Dock så händer det, vi förlorade vår flicka i magen i v.25 förra året. Ofta känner man på sig när något är fel, jag visste innan vi fick set bekräftat.

Ofta är bi dessa veckor spökveckor, då alla symptom försvinner. Tyvärr brukar dom ju komma tillbaka så långa säger att man ska passa på att njuta av denna tid då man kan må rätt så bra :)

Det är svårt att slappna av, det handlar ju om ens barn så klart man är nervös, men jag försöker tänka att jag väntar barn och inte missfall även fast desto närmre tiden kommer den veckan vi miste vår dotter, desto mer nervös och ängslig blir man. Men det föds mer levande bäbisar än motsatsen.

All lycka till er :)

TACK!! Känns alltid bättre när man har några att bolla med.. och tack för tipsen jag ska prova detta!!

Tack allihop!! Jag ska verkligen försöka att inte tänka för mycket, det finns ju ändå inget jag kan göra åt saken om det värsta skulle ske.. men min hjärna låter mig verkligen inte slappna av och låta mig vara lycklig i nuet! Det är sjukt knäppt! Det är inte jag som är nojjig utan min hjärna! Så svårt att förklara för det låter sinnessjukt jag vet.. men som sagt jag ska prova era tips och håll tummarna för mig!

Lycka till! Jag tror allt är som det ska i ditt fall!

fattar hur du menar. du kanske bara behöver vila upp dig lite så tankarna inte rullar lika mycket? 

Nu är jag i vecka 18, och RUL närmar sig en vecka kvar! Men känner fortfarande ingenting! Tror det är därför tankarna snurrar! Jobbigt!

själv kände jag min första spark i lördags. dvs i v. 22+2.

så det kan ta tid! tänk på det. 

nu känns det lite då och då sen dess. Dvs jag tror att det kommer för din del. 

Och oro, det är bara en känsla, men du behöver inte agera på den. du kan observera den.

Allt va bra, väntar en pojke till :) känner nu lite buffar och fladder då och då, men moderkakan sitter högt i framvägg så den gör att jag inte känner eller kommer känna så mycket.. men nu hoppas jag att oron är borta ett tag!!