• Sat 27 Jul 2019 14:25
    1333 visningar
    23 svar
    23
    1333

    Min älskade kisse har gått bort, kan inte hantera sorgen!

    I torsdags, den 25 juli, så avlivade jag min kisse. Hon var 13 år gammal och hade cancer i magen som spridit sig till lymfkörtlarna. De sista 3 veckorna fick hon vara hemma med medicinering men då hon blev allt sämre rådde veterinären oss att låta henne somna in.

    Jag har oerhört svårt att hantera hennes bortgång. Den var väntad men ändå kom den som en chock. Jag känner mig som en halv människa, mår fysiskt illa och känner mig kräkfärdig.

    Hon var mitt allt och min bästa vän. Hon har varit med mig så länge och funnits vid min sida när jag mått dåligt. Jag har så mycket minnen av henne som jag vill ha kvar, men varje gång jag ens snuddar vid dem så bryter jag ihop! Därför är jag så rädd att jag ska tappa dessa minnen. Det är så otroligt tungt och jag har svårt att ens dammsuga lägenheten för då försvinner det sista av henne! Snälla hjälp, jag känner att jag snart går sönder i bitar :'(

  • Svar på tråden Min älskade kisse har gått bort, kan inte hantera sorgen!
  • Sun 28 Jul 2019 18:57
    #7
    viseversa skrev 2019-07-27 14:30:49 följande:

    Beklagar. Saknar mina katter ännu fast det var många år sen dom fick somna in. Men det kommer bli bättre. Det är okej att vara ledsen.


    Tack så mycket.

    Jag förlorade min första kisse i en bilolycka när jag var 14 år. Jag gick in i en depression och var ledsen så himla länge! Minns inte ens när jag började komma över det. Hur lång tid tog det för dig att åtminstone inte vara ledsen hela tiden?
  • Sun 28 Jul 2019 18:58
    #8
    Giftskåneman skrev 2019-07-27 14:31:07 följande:

    Helt normal reaktin vid sitt djurs död, skaffar du annan katt kan det hjälpa dig


    Vi har en till katt som jag älskar högt, men denna kissen var "min". Jag kommer aldrig skaffa mer djur, det är alldeles för smärtsamt när de går bort :(
  • Sun 28 Jul 2019 19:05
    #9
    BurningDiamond skrev 2019-07-27 19:05:40 följande:

    Jag beklagar sorgen. Den sista och ofta största kärlekshandlingen vi gör för våra husdjur är att låta dem  gå vidare när de inte längre har någon livskvalitet eller värdigt liv.


    Tack för dina ord.

    Jag har mycket samvete av att jag lät henne gå lite för tidigt. Mitt huvud säger att det var dags men mitt hjärta säger att det fanns en del tid kvar för henne. Det river och sliter i mig :(
  • Sun 28 Jul 2019 19:11
    #10
    Limajo skrev 2019-07-27 19:16:06 följande:

    Har du fått (kommer att få) hennes aska? När min ena katt gick bort hastigt hjälpte det mig att ta askan till en fin plats och sprida den. Jag grinade massor men efteråt kändes det som om sorgen lyfte lite och jag kunde minnas och glädjas åt allt det fina vi haft tillsammans.


    Om ca 1,5 vecka får jag henne. Jag har funderat på hur jag ska göra då inget alternativ har känts rätt. Jag vill ha en grav att gå till men en djurkyrkogård känns inte personlig och vi vet dessutom inte om vi ska bo kvar i denna stad. Sprida i vinden känns rätt symboliskt då hon får vara fri, men jag har ingen självklar plats att sprida på och skulle sörja att inte ha en plats att gå till.

    Jag har en tanke som känns lite radikal. Vet inte hur folk skulle reagera på det men det känns bra i hjärtat och magen. Så det kanske blir det istället. Känns så overkligt att hon ens ska kremeras :'( svårt att prata om.
  • Sun 28 Jul 2019 19:12
    #11
    Gizmo skrev 2019-07-28 07:47:50 följande:

    Beklagar sorgen 


    Tack :(
  • Sun 28 Jul 2019 19:13
    #12
    bullen1984 skrev 2019-07-28 08:44:50 följande:

    Tänk vilket fantastiskt liv din Kisse hade som fick bli så älskad. 


    Det var fint sagt, tack.
  • Tue 30 Jul 2019 00:47
    #19

    Tack för era fina svar. Jag känner mig så ensam i min sorg så era ord betyder mycket.

    Jag fastnar i lite tankemönster ibland. Ska försöka lista upp dem.

    1. Jag hör och ser henne överallt. Om en väska står vid dörröppningen tror jag det är hon. Om jag ser en sopborste i ögonvrån så tror jag att det är hon. När det inte är hon så kommer ett hugg i hjärtat och en kall känsla i magen. Har ni haft det så och när går det över?

    2. Jag kan vara sysselsatt med något en stund, sen tänker jag snabbt "jag måste kolla till kissen, tänk om hon mår dåligt! Tänk om hon dör snart! Jag måste gosa med henne före hon går bort, annars kommer jag ångra mig" etc. Sen i nästa sekund kommer jag på att det är försent, att hon redan har avlivats och då får jag som panikkänslor! Jag tänker typ "vad fan har jag gjort?! Har jag dödat min kisse?!" Det är så plågsamt och det känns fan inte normalt att jag typ "glömmer av" att hon är borta!

    3. Jag känner mig elak som inte gråter hela tiden. Jag är väldigt nedstämd och ledsen, men tårarna kommer inte så ofta fastän jag är så himla ledsen och då får jag dåligt samvete. Ibland känner jag mig väldigt tom med. I nästa sekund är tanken på att fortsätta leva utan henne helt otänkbar och jag då mår jag så illa att jag får kväljningar. Jag står snart inte ut :(

  • Tue 8 Oct 2019 20:01
    #20

    Nu har det sjunkit in. Jag har jobbat som en tok och haft varenda helg uppbokad med saker sedan det hände men nu i helgen har jag varit sjuk och därför bara varit hemma i flera dagar. Då förstod jag att hon verkligen är borta och jag har varit så ledsen. Jag har låtit mig känna mig ledsen och inte gjort något annat för att slippa sorgen utan funnit mitt i den trots att det gör så ont. Min älskade lilla kisse...

  • Wed 23 Oct 2019 23:03
    #22

    Tack flygrl, tack att du tog dig tid att skriva till mig, det värmer så mycket!

Svar på tråden Min älskade kisse har gått bort, kan inte hantera sorgen!