• Anonym (fråga­)
    Sat 27 Jul 2019 22:27
    761 visningar
    13 svar
    13
    761

    Ni som haft partner som dött; hur ska de anhöriga bete sig?

    Ni som haft partner som dött; hur ska anhöriga bete sig?
    Vad önskade ni av dem?
    Vad gjorde dem som var fel?
    Hur ska man som anhörig vara och bete sig?
    Tacksam för svar

  • Svar på tråden Ni som haft partner som dött; hur ska de anhöriga bete sig?
  • Sun 28 Jul 2019 00:40
    #1
    Anonym (fråga) skrev 2019-07-27 22:27:46 följande:

    Ni som haft partner som dött; hur ska anhöriga bete sig?
    Vad önskade ni av dem?
    Vad gjorde dem som var fel?
    Hur ska man som anhörig vara och bete sig?
    Tacksam för svar


    Det finns inga "ska".
  • Anonym (Änka)
    Sun 28 Jul 2019 00:49
    #2

    En enda regel finns: säg aldrig någonsin något du inte tänker hålla.... Att lova saker som en tröst känns för jävligt när man upptäcker att det bara var en tom fras. Stå för det du säger.

  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Sun 28 Jul 2019 00:54
    #3
    Anonym (Änka) skrev 2019-07-28 00:49:45 följande:

    En enda regel finns: säg aldrig någonsin något du inte tänker hålla.... Att lova saker som en tröst känns för jävligt när man upptäcker att det bara var en tom fras. Stå för det du säger.


    ok, tack.
  • Anonym (...)
    Sun 28 Jul 2019 01:09
    #4

    Säg inte att du vet hur det känns, såvida inte du upplevt att förlora din älskade till döden. Vanligt slut är INTE samma sak.

    Säg inte att de alltid kan ringa dig, de orkar inte höra av sig. Ring själv, gå dit och besök, fråga om du kan handla mat till dem. Det är hemskt att vara ute bland vanliga människor när man sörjer. Var konkret. Ta med vin/öl på besöket.

  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Sun 28 Jul 2019 19:57
    #5
    Anonym (...) skrev 2019-07-28 01:09:02 följande:

    Säg inte att du vet hur det känns, såvida inte du upplevt att förlora din älskade till döden. Vanligt slut är INTE samma sak.

    Säg inte att de alltid kan ringa dig, de orkar inte höra av sig. Ring själv, gå dit och besök, fråga om du kan handla mat till dem. Det är hemskt att vara ute bland vanliga människor när man sörjer. Var konkret. Ta med vin/öl på besöket.


    Tack för konkreta råd.
  • Anonym (...)
    Sun 28 Jul 2019 22:38
    #6
    Anonym (fråga) skrev 2019-07-28 19:57:13 följande:

    Tack för konkreta råd.


    På samma linje: gör gärna en gryta, lasagne eller liknande som kan ätas i flera dagar eller frysas in. Man behöver mat, även om man inte är hungrig och oftast orkar man inte laga mat. Jag behövde även hjälp med att betala mina räkningar, det kändes helt overkligt svårt och jobbigt att sköta vardagsekonomin. Mina anhöriga satte mig i kontakt med akut psyk samt jourhavande präst. Min partner dog i en olycka och jag var i chocktillstånd. Samtalsterapi och antidepressiv medicin hjälpte, samt att någon bodde med mig de första veckorna.
  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Sun 28 Jul 2019 22:54
    #7
    Anonym (...) skrev 2019-07-28 22:38:49 följande:
    På samma linje: gör gärna en gryta, lasagne eller liknande som kan ätas i flera dagar eller frysas in. Man behöver mat, även om man inte är hungrig och oftast orkar man inte laga mat. Jag behövde även hjälp med att betala mina räkningar, det kändes helt overkligt svårt och jobbigt att sköta vardagsekonomin. Mina anhöriga satte mig i kontakt med akut psyk samt jourhavande präst. Min partner dog i en olycka och jag var i chocktillstånd. Samtalsterapi och antidepressiv medicin hjälpte, samt att någon bodde med mig de första veckorna.
    Ok, tack för att du skriver.
    Hur lång tid tog det innan du fungerade någorlunda i vardagen igen? Om man tänker på att handla, laga mat, betal räkningar
  • Anonym (...)
    Sun 28 Jul 2019 23:16
    #8

    Ca 3 månader. Men var rätt konstig och udda mot folk i ett halvår, blev väldigt drastisk och svart/vit i mina känslor och sade vad jag tyckte, utan att ta hänsyn till andra. Efter 9 månader var jag mer normal och efter ett år träffade jag faktiskt en ny partner.

  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Sun 28 Jul 2019 23:25
    #9
    Anonym (...) skrev 2019-07-28 23:16:09 följande:

    Ca 3 månader. Men var rätt konstig och udda mot folk i ett halvår, blev väldigt drastisk och svart/vit i mina känslor och sade vad jag tyckte, utan att ta hänsyn till andra. Efter 9 månader var jag mer normal och efter ett år träffade jag faktiskt en ny partner.


    Tack för att du berättar
  • Anonym (...)
    Sun 28 Jul 2019 23:47
    #10

    PS: jag var i 30-årsåldern när detta hände och hade precis tagit examen.. Mina föräldrar (40-talister) började tjata på mig efter 3-4 veckor att jag skulle må bättre om jag hade ett jobb att sköta. De menade väl, men stressade mig i onödan och vi hade hemska konflikter om detta. Jag var sjukskriven i ett halvår, därefter sökte jag jobb och började jobba 9 månader efter olyckan. Dvs: låt den efterlevande sköta sorgen i sin takt.

    Jag och min partners föräldrar samtalade om sorgen dygnet runt och jag läste många böcker som skrivits av personer som förlorat en anhörig. Sorgebearbetning är SÅ tröttande, man blir verkligen helt slut.

  • Anonym (Kerst­i)
    Tue 30 Jul 2019 12:01
    #11

    Min sambo dog plötsligt för några veckor sedan.

    I början ringde telefonen hela tiden och huset var fullt med folk. Nu har alla andra redan fortsatt sina liv och här sitter jag och vet inte hur jag ska orka.

    Mitt råd till anhöriga är att höra av sig och erbjuda sig att komma förbi, jag orkar inte ringa runt och fråga.

    Ta med mat och dryck, fråga innan om det behövs handlas något.

    Hjälp till att klippa gräset eller städa undan lite hemma, tvätta tex är jättejobbigt.

    Jag skulle också uppskatta om någon tog med mina barn härifrån en timma eller två så jag fick vila.

  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Wed 31 Jul 2019 22:23
    #12
    Anonym (...) skrev 2019-07-28 23:47:51 följande:

    PS: jag var i 30-årsåldern när detta hände och hade precis tagit examen.. Mina föräldrar (40-talister) började tjata på mig efter 3-4 veckor att jag skulle må bättre om jag hade ett jobb att sköta. De menade väl, men stressade mig i onödan och vi hade hemska konflikter om detta. Jag var sjukskriven i ett halvår, därefter sökte jag jobb och började jobba 9 månader efter olyckan. Dvs: låt den efterlevande sköta sorgen i sin takt.

    Jag och min partners föräldrar samtalade om sorgen dygnet runt och jag läste många böcker som skrivits av personer som förlorat en anhörig. Sorgebearbetning är SÅ tröttande, man blir verkligen helt slut.


    Tråkigt att dina föräldrar bråkade med dig under en så ansträngande tid.
  • Anonym (fråga­) Trådstartaren
    Wed 31 Jul 2019 22:25
    #13
    Anonym (Kersti) skrev 2019-07-30 12:01:20 följande:

    Min sambo dog plötsligt för några veckor sedan.

    I början ringde telefonen hela tiden och huset var fullt med folk. Nu har alla andra redan fortsatt sina liv och här sitter jag och vet inte hur jag ska orka.

    Mitt råd till anhöriga är att höra av sig och erbjuda sig att komma förbi, jag orkar inte ringa runt och fråga.

    Ta med mat och dryck, fråga innan om det behövs handlas något.

    Hjälp till att klippa gräset eller städa undan lite hemma, tvätta tex är jättejobbigt.

    Jag skulle också uppskatta om någon tog med mina barn härifrån en timma eller två så jag fick vila.


    Tack för ditt inlägg.
    Jag tar till mig det du skriver.
    Helt plötsligt? Det måste ha varit mycket svårt
Svar på tråden Ni som haft partner som dött; hur ska de anhöriga bete sig?