Vet inte vad jag ska göra?

Hej alla!

Vill först börja med att säga att mina problem nu är resultatet av mina handlingar. Visst, vissa faktorer (koncentrationssvårigheter/ADD) har påverkat, men det är ändå jag som har agerat. 
Vill mest bara skriva av mig, men vill gärna ha råd från andra. Texten är lite rörig.

Är nu 22 år. Bor hemma. Pluggar till gymnasielärare, och jobbar deltid som vikarie och som läxhjälpare. Försöker starta ett företag med min bästa vän. Så jag är inte sysslolös. Men jag hade gjort allting för att bli 16 igen, och börja gymnasiet.

Jag började gymnasiet för sex år sedan. Naturprogrammet i ett väldigt bra gymnasium. Jag klarade alla ämnen, så inga F. Men mina betyg var ändå åt helvete, även om jag ändrade till natur-sam. Min studieteknik var år helvete. Var slav år mobilen/sociala medier. 
Jag kände att detta inte funkade, så jag bytte program. Så efter tvåan började jag ettan. Annan skola, samhällsprogrammet. Mina betyg blev bättre, men inte fenomenala. Lite högre än medelvärdet. Sökte till tekniskt basår, kom inte in. Kom in i lärarprogrammet. Kan ena dagen vara intressant och givande, andra dagar raka motsatsen. Mina jobb är båda lika fantastiska. Det är ett privilegium att lära ut och lyfta andra personer.

Men det inte det enda jag vill göra med mitt liv. Jag kan inte se mig själv jobba som lärare för resten av mitt liv.  Älskar stadsplanering/arkitektur, så jag har ögonen på civilingenjör inom bygg/arkitektur. Företaget med min vän är också något jag vill jobba med. Men allting känns kaotiskt som fan. Som leken "apan i mitten". Jag är apan, bollen är min vilja, de som kastar bollen är mina drömmar.


Jag vill, under 1-2 år, plugga upp mina betyg och fixa behörighet till ingenjörprogrammet. Vissa  betyg är jag nöjd med, så inte alla ämnen. Men jag är nu 22. När ska jag bli klar med allt? När är det för sent att utbilda sig till något nytt i universitet/högskola? 20? 30? 

Om jag inte hade varit så otroligt dum och lat under naturprogrammet hade jag inte varit i den här situationen jag är nu. Jag dagdrömmer om att spola tillbaka tiden. Är detta normalt? Vet inte. Löser det något? Nej.

Du borde för det första lägga alla tankar om lärarskap på hyllan. Det kräver en hel del "passion" för yrket och nackdelarna är enorma. Jag tror tyvärr inte att du kommer att orka med tanke på hur du beskriver din livssituation. Det är en sak att vara vikarie och läxhjälp, det är en värld av skillnad mot att vara fullvärdig lärare, mycket mycket mer jobb och ansvar och möten och dokumentation och och och...

Hoppa av och gör något helt annat, t ex som du skriver kan du plugga upp dina betyg och bli ingenjör. Det är aldrig för sent, du har ju knappt ens kommit från gymnasiet ;)

Du har hela livet på dig att plugga. Finns många pensionärer som pluggar till ett yrke.

Jag är 42 och nu här i mitt liv vet jag äntligen vad jag ska bli. Nu är känslan rätt och jag har möjligheten. Något som inte fanns tidigare. Nu ska jag börja plugga. Och jag är ganska ung i den klass jag ska börja i. De andra är mycket äldre.

Du har hela livet på dig att plugga. Finns många pensionärer som pluggar till ett yrke.

Jag är 42 och nu här i mitt liv vet jag äntligen vad jag ska bli. Nu är känslan rätt och jag har möjligheten. Något som inte fanns tidigare. Nu ska jag börja plugga. Och jag är ganska ung i den klass jag ska börja i. De andra är mycket äldre.

Oj, vad pluggar du till? Blev också förvånad av hur mycket äldre alla verkade i universitetet, men få är så mycket äldre än mig.