Har just fått mitt andra MA. Tips, råd och stöd?

Jag hade två MA innan jag fick mitt första barn. Hade turen att träffa en bra läkare i samband med skrapningen som skrev ut både trombyl och progesteron till mig för att ? det kan ju inte skada ?. Blev gravid snabbt och allt gick bra. Efter några år blev jag gravid igen och allt gick bra då med utan mediciner. Jag förstår så din situation, oron över att det aldrig kommer gå, men kom ihåg att du blir gravid, dessutom enkelt. Många kämpar i närmare ett år innan det funkar utan att något är fel. Med facit i hand tror jag tredje graviditeten hade gått bra utan medicinerna också men det var en härlig placebo att luta sig mot på nåt sätt tror jag. Jag hoppas och tror att det blir tredje gången gillt för dig som för mig :)

Vet att där du är nu är tufft att vara, lider med dig.

Vår historia:

Grav 1- tog 1.5 år att få till. Konstaterades i v7 efter småblödningar och smärta att fostret levde men satt i äggledaren (utomkvedshavandeskap). Slutade med akutop där barnet och äggledaren avlägsnades. Tog det mycket tungt då jag inte hade något val, men vi ju visste att det levde men kunde ändå inte göra något. Det värsta jag gjort psykiskt.

Grav 2- tog 8 mån att få till. Gjorde vul i v8+3 för att utesluta utomkvedshavandeskap. Allt såg bra ut och liten levde och frodades. I v10 försvann alla symtom. Trodde det var spökveckorna. I v12 började jag få som minimala spottings. I v14 stod vi inte ut längre med allas "vänta, det är såååå normalt att blöda", utan överdrev symtomen och fick ett vul. Konstaterades MA där fostret dog v8+4, men livmodern fortsatt växa till v10+. Slutade med 4 vedervärdiga och misslyckade Cytotec-försök och tillsist en akutskrapning mitt i natten. Det värsta jag varit med om fysiskt.

Grav 3- tog 3 mån att få till. Vul gjordes för att utesluta utomkvedshavandeskap. Allt såg perfekt ut. Jag var övertygad om att barnet skulle dö i magen hela graviditeten, men det hände aldrig. Jag kräktes igenom hela graviditeten men började må bättre i v32. Nu ligger min son bredvid mig och leker i sängen. Mitt mirakel. Mitt tredje gången gillt.

Jag håller alla tummar och tår för dig med <3

Aamon och Bubbel85, tack för era svar. Så starka ni är som fortsatte kämpa på trots missfallen. Jag ska försöka hämta lite kraft från er, har inte mycket egen energi just nu. 

Jag ska på återbesök på Kvinnokliniken om två veckor, ska då fråga om eventuella mediciner inför nästa graviditet. Känner mig dock lite osäker på om det "ger" något att ta medicin innan vi gjort en utredning. Ska även träffa en kurator på kvinnokliniken. 

Sörjde ni era missfall länge? Tänkte ni på något speciellt sätt för att få kraft att fortsätta? Berättade ni för familj och vänner om missfallen? Jag har gjort det. Tror att det är bra för mig att vara öppen. 

Kram till er

Usch gör ont att läsa det du skriver, förstår att det är tungt. Jag var förkrossad en hel sommar efter andra missfallet. Första missfallet var hemskt men blev gravid relativt snabbt. Men efter andra missfallet blev det fullständigt kolsvart. Hade då varit så orolig för missfall att jag varit inne på 3 vul i vecka 5,6 och 8. Skulle sen på återbesök i v.11 och där visade det sig att fostret hade slutat växa i v.8+3. Gjorde en skrapning som inte blev bra så fick ta cytotec efter några veckor igen. Det värsta för mig var rädslan att det aldrig skulle gå, och sen såklart en sorg över att mista något man aldrig skulle få veta vem det var. Ska man se det krasst är det ju så tidigt inget barn, knappt ens ett foster. Men för ens hjärta och hjärna är det ju ens barn samma sekund som testet visar positivt. Min sambo sa till mig efter sista missfallet att jag skulle tänka på att när vi väl får vårt barn kommer vi vara tacksamma för missfallen, för annars hade vi inte fått de barn vi fick... och det är helt sant. Nu idag är jag ju tacksam över att jag fick missfall för annars hade jag ju inte fått de barn jag har idag. Men förstår att det är en klen tröst just nu, men när du får ditt första barn kommer du känna det samma. Rent statistiskt kommer du med alla säkerhet få barn. Det är för det första få ofrivilligt barnlösa som aldrig lyckas få barn i Sverige, och av dem skulle jag gissa att absoluta majoriteten har svårt att bli gravida från första början. Du kommer att få barn, men det är helt tillåtet att vara ledsen nu. Jag berättade bara för de närmaste om mitt första missfall, några fler det andra och vid min tredje graviditet berättade jag för alla om de andra missfallen, tror som någon sorts säkerhet ifall det inte skulle gå bra. Angående att ta medicin innan utredning. Trombyl är vanligt blodförtunnande, det fick jag ifall missfallen skulle berott på små proppar till moderkakan. Progesteron hjälper till att stärka befruktningen som jag fattade det så läkaren tyckte att det inte skadar att testa. Tror dock av vad man läst här att jag hade en tur som mötte en hjälpsam läkare som nog mest gav mig det som lugnande. Det kommer att bli bra!

Vi har varit öppna för alla om våra graviditeter och förlusten av dem. Tycker det här gjort det lättare att bearbeta och gör andra mer förstående om man inte är på topp. Det som slog mig när vi berättade var hur vanligt det är. Hur många som upplevt missfall eller liknande men aldrig pratat om det. Min partners mamma berättade plötsligt för min partner om ett sent missfall som hon aldrig tidigare pratat om...

Jag sörjer fortfarande mina förlorade barn, för det är vad de var för mig. Sorgen blir mindre när man väl får behålla ett barn, men jag tror att jag alltid kommer bära den med mig. Jag pratar om mitt barn som lillebror trots att han inte har några storasyskon i egentlig mening.

Vill du ha barn? Då måste du fortsätta. Det fanns aldrig något annat alternativ för mig då jag så gärna ville ha barn.

Under grav 2 provade jag progesteron vilket uppenbarligen inte hjälpte. Det enda det gjorde var att förvärra mitt graviditetsillamående till oanade proportioner. Jag tror att det ibland är slumpen som avgör. Det kan gå bra och det kan gå dåligt. Vägen är inte rättvis, men ha ögonen på målet.

Tack för era svar. Jag har gjort behandlingen med cytocez idag iaf och det gick bra. Är tacksam över att det inte blev som för dig Bubbel, fy vad jobbigt!

Aamon ja jag vill ha barn och vi kommer att försöka igen. Men tänker t a det lugnt och låta kroppen och psyket läka ett tag först. Jag hoppas verkligen att vår resa slutar lika lyckligt som er. Får hopp av att läsa era historier.

Lider med dig och beklagar att du behöver gå igenom det här. Det är en sorg med missfall, och du har rätt att vara ledsen. Jag och min sambo har haft två missfall, det första gick jag med till v 11 ca, men det hade troligen slutat växa flera veckor tidigare. Hade blödningar/ färgade flytningar från vecka 6-7, intalade mig att det kan vara helt normalt, för det kan det ju. Men det var inte det den gången. Det andra var en missed abortion, jag var på ett tidigt ultraljud och såg ett hjärta men läkaren tyckte fostret såg för litet ut. Dagen efter ultraljudet fick jag en liten blödning, det fortsatte i två veckor tills de kollade mig igen. Då hade hjärtat slutat slå. Fick ta cytotec hemma, det fungerade bra, har sluppit skrapningar. Jag fick en son för 9 år sedan, naivt nog trodde jag att det skulle vara enklare än såhär att få barn igen. Har en ny partner, han har inte några barn. Vi är 40 och 42 år.

Nu är vi nygravida, vår tredje graviditet, var på vul igår, som visade att jag är i v 6 + 4 dagar. Har haft små blödningar, brunt och rosa de senaste två veckorna och varit extremt orolig, deprimerad och helt inställd på ett missfall till. Blev därför helt chockad igår, har knappt landat än i att det faktiskt såg bra ut den här gången. Har egentligen inga tips mer än att ta hand om dig, våga hoppas igen. Till slut blir det vår tur.

Tack för ditt svar Frikardellen. Grattis till graviditeten <3. Ja jag hoppas det är vår tur snart. Vad fint att du har en son, det förstår jag att du är tacksam över. 

Är det någon av er som vet om det finns några stängda grupper på FB för kvinnor som drabbats av upprepade MF? Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med någon, kanske där jag bor. 

Frikardellen, glömde ju skriva: Jag beklagar dina två missfall. Vet ju hur sorgligt och tungt det känns. <3

Hej! Jag fick tre missfall i rad innan denna graviditet, går in i vecka 25 idag. Fick trombyl och progrestron trots att utredningen inte visade några fel. Verkar funka för mig, tycker absolut du ska fråga om det för det skadar inte att testa.

Kram