Utmattad sambo ekonomiskt

Hej,

Vill höra era åsikter!

Jag har försörjt min sambo under 2år, dvs betalat hans mat, boende, frisör, lunch varje dag, telefonräkning m.m. Detta för att han hade så mycket lån så all hans lön gick till att betala av hans lån så att han inte hamnade hos KF. (Har hjälpt han ur KF tidigare vill jag tillägga). Han jobbade under tiden, med ett jobb som för tillfället gav lite betalt (ändå mer än mig) men som skulle ge han riktigt bra betalt bara han gick klart sin ?LIA?.

Idag tjänar han 5ggr mer än mig och har det riktigt bra ställt ekonomiskt.

Under denna tid då jag försörjt honom har jag inte kunnat unnat mig själv något. MAX köpt kläder på bloppisar och gått ifrån hudvårdsprodukter som jag tidigare haft, som varit av dyrare slaget för att använda samma som honom (ICA).

Idag bor vi i en bostad som kostar 3000kr mer än den förra (som jag betalade). Vi har nu bott här i 3 månader. Jag har äntligen kommit på fötter igen och känner mer välbefinnande då jag faktiskt kan köpa saker jag vill till mig själv, spara pengar och ha tankar på vad jag vill rent ekonomiskt i framtiden.

Under dessa 3 månader är han som betalar hela hyran + det mesta av maten som inhandlas.

Jag står fortfarande för mina saker som telefonräkning, frisör, mat om inte han är hemma, luncher m.m.

Han tycker nu att jag ?hazzlar? honom. Alltså lurar honom ekonomiskt. Medan jag tycker att det är hans tur att betala efter allt jag gjort för honom, efter allt jag har kunnat unnat mig själv och/eller sparat ihop/ betalat av mer på mina egna lån. Och då betalar han inte ens allt till mig som jag gjorde för honom.

Vill tillägga att jag får ut betydligt mindre än honom i lön, även under den tid jag försörjde honom. Jag har 3ggr så mycket mer lån än honom, men han ser inte det då jag betalar det via företaget (egenföretagare).

Nu väntar vi barn. Jag måste lägga min verksamhet åt sidan och det kommer att drabba mig hårt ekonomiskt efter mammaledigheten då det inte blir någon försäljning.

Han har inte möjlighet att ta pappaledigt utan kommer jobba fulltid. Även här känner jag att det blir jag som får lägga mig platt och anpassar mig.

Någonstans känner jag att i och med att han tjänar så pass bra (mycket mer är medel-svensson) att han likt förbannat kan betala det mesta. Nu när jag dessutom lägger allt åt sidan.

Gör jag fel som lägger undan pengar på mitt sparkonto? Jag tycker det är pengar som jag kunde ha sparat under dessa 2år med honom. Jag hade också lån som jag betalade på under den tiden.

Skulle vi börja dela lika på allt fr o m idag känns det även som att jag är förloraren i allt rent ekonomiskt. Det har även varit psykiskt tufft att få vara den som håller i budget, sagt stopp och nej till alla nöjen, den tråkiga flickvännen, anses som snål och allt vad det medför.

Hur ser ni på allt?

Är så otroligt tacksam för svar!