• Anonym (Uppgi­ven)
    Wed 31 Jul 2019 12:40
    1420 visningar
    10 svar
    10
    1420

    Min sambo förstör relationen mellan mig och hans dotter.

    Förlåt för ett aslångt inlägg, men jag måste bara få spy ur mig det här någonstans innan jag exploderar.


     


    I snart fem år har min sambo nedvärderat min relation med hans dotter. Jag har sagt så många gånger att han måste lägga av och backa och låta oss vara ifred. Han kan inte lägga över sina känslor för hur en relation ska vara på oss. Tex har han menat att eftersom vi inte är fysiska med varandra kan vi inte stå varandra nära. När jag då påpekade att vi faktiskt talar med varandra om allt möjligt och att hon kommer till mig med känsliga saker och förtroenden. Då menade han att det var tonen vi har när vi pratade som det var fel på. Är det inte viktigare vad man säger än hur man låter när man säger det?


      Han säger att hon inte känner sig trygg med mig trots att hon inte haft problem med att vara ensam med mig när han är borta över natten. Till och med en vecka i sträck när han var på semester och morsan hellre ville ha egentid med sin syster än att ha dottern extra. Han pratade inte ens med mig innan han föreslog att vi skulle vara själva. Bara kastade ur sig det under ett telefonsamtal med mamman och dottern där mamman alltså precis sagt nej till att ha henne extra. Hur skulle jag kunna säga nej till att ha henne? Ska hon känna sig oönskad av precis alla? Jag ville också ha en egen semestervecka!


      Han säger att hon är rädd för mig och därför inte kommer till mig med frågor om hennes och min relation. Han säger inte att hon sagt att det är så utan påstår att ?Han känner det.?


      Han säger att jag är sur och otrevlig mot dom. Jag frågar när och vill ha ett konkret exempel. Då säger han ALLTID, HELA TIDEN! Och jag säger att om det är så ofta borde han kunna nämna i alla fall ett tillfälle senaste tiden, men det kan han inte. Så lovar han att han ska säga till nästa gång, men det gör han aldrig. Han har ALDRIG sagt till mig att jag gör fel. Inte förrän jag vill prata om något som jag tycker är fel eller jobbigt. Då öser han den här skiten över mig, lovar igen att nu ska han minsann säga till och han kommer få säga till HELA TIDEN! Men som sagt, det händer aldrig.


      Jag har sagt till båda två att dom måste berätta för mig när dom tycker jag är dum. Jag har sagt att det är omöjligt för mig att ändra något när jag inget får veta!


     


    Hans dotter tycker att jag bestämmer allt här hemma och det tycker sambon också. Jag förstår inte vad han dom menar. Jag bestämmer ingenting. Dom får byta dagar hur dom vill, hon får sova över med kompisar hur hon vill. Jag säger aldrig till henne att plocka undan efter sig eller göra något alls här hemma.


      Jag blir inte tillfrågad om något, inte ens informerad. Fast det är ytterligare en sak sambon lovat mig. Vi har kommit överens om att dom får byta dagar när dom vill men att jag ska få veta det. Det är tydligen en helt orimlig önskan att få veta vad som sker i hemmet, om kompisar ka sova över, eller om dottern ska sova borta. Det är tydligen att ha ett sjukt kontrollbehov.


     


    Jag uttrycker min åsikt och om min sambo sen gör som jag har föreslaget, ja då är det plötsligt för att jag bestämmer allt. Som när dottern ville ha ett sparkonto för att lättare kunna spara av sin månadspeng och hennes pappa vägrade. Hon borde lära sig att spara på det konto som hon redan har. Och jag sa att jag hade sparkonto dit jag satte över pengar för att lättare ha koll på min ekonomi och tycker det är smart. Sen fick hon sitt sparkonto. Ingen tvingar honom att följa mina råd! Och hon borde väl blivit glad? Men det är bara vatten på deras kvarn, kolla, nu bestämde hon igen!


    Föräldrarna bestämde i samtal med soc att hålla på varannan vecka och endast byta vid speciella tillfällen och att då föräldrarna ska ta beslutet. När dottern då börjar tjata på sin pappa om att byta och jag påminner om överenskommelsen och att de i alla fall ska kolla med mamman först, jag då är det som att det är JAG som bestämt den överenskommelsen och om mins ambo bestämmer sig för att inte fråga mamman utan bara hålla överenskommelsen, då verkar det också vara något jag bestämt. Och i sambons huvud blir det på nått vis till att jag inte vill ha hans dotter i huset. Det handlar ju om respekt för mamman och vad dottern mår bäst av!


     


    Jag har sagt till min sambo att han behöver tänka på hur han pratar om mig med sin dotter.


    Hans dotter har sagt att hennes pappa kommer till henne och säger att han tycker jag behandlar henne fel. Han säger att han inte gör det, sen ändrar han sig och har gjort det ?En gång?. Men till mig säger ingen något!


      Ett annat exempel från förra sommaren när vi alla bott ihop i FYRA år! Hans dotter och jag var själva och pratade, hon berättade att hon dagen innan trott att jag var arg på henne eftersom jag satt för mig själv inne medan dom var ute. Jag förklarade att jag satt inne för att jag läste en väldigt bra bok och att jag dessutom var trött och ville ha tid för mig själv, har flera gånger förklarat hur olika vi är. Att dom alltid vill umgås och jag ofta vill vara ensam. Då säger hon att hon frågat sin pappa som sagt att han inte visste om jag var arg, men att han också tyckte jag verkade sur.


      Efter fyra år tillsammans känner han mig inte tillräckligt väl för att veta att jag tycker om att läsa och ibland vill vara ifred? När jag frågade honom sa han att dom inte var vana vid någon som vill vara för sig själv och att dom tycker det är att vara sur.


      Hur kan dom inte vara vana EFTER FYRA ÅR?! Jag kan inte ens få vara tyst och koppla av i mitt eget hem utan att det ska vändas till något negativt.


     


    Jag säger åt honom att han måste sluta säga såna där saker till henne, att det är självklart att hon blir osäker på vår relation och tycker illa om mig när han gör det. Men han fattar inte. ?Vart vill du komma med det?? frågar han då. Precis dit, till att du förstör för oss! Han tar noll ansvar för att det fungerar mellan oss!


     


    Och nu känner jag hur det börjar gå åt helvete med dottern också. Tills i våras hade vi ändå en god relation, men nu drar hon sig hela tiden undan. Det borde inte vara något konstigt för hon blir snart 14 år och är med kompisar varje dag och det är väl en ålder där man kanske inte vill hänga med och snacka med vuxna. Och jag vill inte tvinga mig på henne. Går hon in på sitt rum hellre än prata med mig de få gånger hon är hemma utan vänner vill inte jag följa efter och tjata.


      Men hon har tydligen sagt till sambon att hon tycker att hon och jag inte pratar längre. Hur fick jag veta det? Kom han och pratade med mig om det för att det skulle ge mig en chans att göra något åt situationen? Nej självklart inte. Han kastade ur sig det när han blev sur på mig för att jag ville veta hur han tänkte det med sin semester. För i år ska han vara borta två veckor igen med start fredag om en vecka. Och han hade fortfarande inte sagt ett ljud till mig om vart hans dotter ska vara, eller frågat mig om det går bra att hon och jag är ensamma. Då frågar han, kan hon vara här? Och jag svarar ärligt att jag inte vill det så som det är just nu. Då häver han ur sig att ?ni kan ju inte ens vara i samma rum.? och ?Du försöker ju inte ens?.


     


    Vad är han för pappa som vill lämna sitt barn med en kvinna som han tror att hon inte känner sig trygg med, är rädd för och som han dessutom upplever att hon inte ens vill vara i samma rum som? Hur kan han ens leva med mig om jag är så avskyvärd?


     


    Jag borde göra slut. Det borde förstås vara han som gör det, för att skydda sin dotter, med tanke på hur illa dom blir behandlade av mig. Men det är väl också mitt fel att han inte klarar av att göra det.

  • Svar på tråden Min sambo förstör relationen mellan mig och hans dotter.
  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Wed 31 Jul 2019 12:45
    #1
    +1

    Ni kanske borde separera tills vidare?

  • Anonym (M)
    Wed 31 Jul 2019 12:49
    #2
    +1

    Vad gör du ens med honom? Det är uppenbart att han inte vill ha dig där när allt du gör är "fel".

  • Anonym (A)
    Wed 31 Jul 2019 12:51
    #3
    -1
    Anonym (M) skrev 2019-07-31 12:49:27 följande:
    Vad gör du ens med honom? Det är uppenbart att han inte vill ha dig där när allt du gör är "fel".
    Håller med
  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 31 Jul 2019 13:26
    #5
    +3

    Han vill ha mig här. Han vill bara inte att jag ifrågasätter något när det gäller hans föräldraroll eller hans dotter. Så länge jag inte gör det har vi det jättebra.  


    Men jag har fått nog. Jag tänker tala om för honom att jag tänker flytta ut för hans dotters skull. Eftersom han inte kan ta ansvar och skydda henne får jag göra det. Hon ska inte behöva ha det såhär.


    Jag vet att jag behandlat henne bra. Jag är den som varit på hennes sida nästan jämt, den som tagit henne och hennes känslor på allvar. Hon kommer säkert bli ledsen när jag flyttar. Den skiten kan hennes jävla farsa städa upp!

  • Anonym (al)
    Wed 31 Jul 2019 23:22
    #6

    Låter som han tycker att din främsta uppgift är att passa hans barn?

  • Thu 1 Aug 2019 12:09
    #7

    Han låter helt absurd. Jag bestämmer massvis över mina bonusbarn och det är aldrig min sambo sagt att jag har kontrollbehov eller inte tycker om dem. Jag vill vara ensam jätteofta. Aldrig fått höra att jag skulle vara sur eller att jag inte tycker om att umgås med min familj. Ibland passar jag inte mina bonusbarn, men jag älskar dem ändå.

    Skulle lämnat om jag vore du. Hade aldrig orkat med en man som anklagar mig så fort det är något och pratar skit om mig med barnet. Fruktansvärt omoget. Om du nu verkar sur, varför är det så svårt att gå och fråga hur du mår och om de kan göra något för dig så du känner dig lite gladare? Och jag håller med dig, efter fyra år bör man känna sin partner bättre än så.

  • Anonym (K)
    Mon 5 Aug 2019 08:29
    #8

    Jag hoppas verkligen att du lämnat honom för han är enbart ute efter att trycka ner och kontrollera honom. Hade det inte handlat om dottern så hade det varit något annat som han hade hackat på.

  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Mon 5 Aug 2019 16:13
    #9
    +1

    Jag kommer flytta till min sommarstuga tills jag hittar egen lägenhet.


    När sambon fattade att jag menade allvar med att lämna blev det annat ljud i skällan. Självklart är jag inte alls så hemsk, han har kanske överdrivit lite för att han blivit irriterad. Och naturligtvis kan vi (jag och dottern) ha en fin relation även om den inte är som han önskar att den vore. Nu lovar han dyrt och heligt att tänka sig för när han pratar om mig med dottern och ALLTID fråga och inte bestämma saker över mitt huvud.


    När JAG har efterfrågat dom här förändringarna har det varit tvärnej och bara trams! Nu när han riskerar att förlorar något, då vill han ändra sig. Det är inte för min skull, det är enbart för sin egen. Och jag vet nog hur det skulle bli. Bra i några veckor, sen samma skit igen.


    Surt att ha investerat så mycket i en relation och att det ändå ska sluta såhär. Men han har förstör allt. 

  • Mon 5 Aug 2019 17:04
    #10
    Anonym (Uppgiven) skrev 2019-08-05 16:13:02 följande:

    Jag kommer flytta till min sommarstuga tills jag hittar egen lägenhet.


    När sambon fattade att jag menade allvar med att lämna blev det annat ljud i skällan. Självklart är jag inte alls så hemsk, han har kanske överdrivit lite för att han blivit irriterad. Och naturligtvis kan vi (jag och dottern) ha en fin relation även om den inte är som han önskar att den vore. Nu lovar han dyrt och heligt att tänka sig för när han pratar om mig med dottern och ALLTID fråga och inte bestämma saker över mitt huvud.


    När JAG har efterfrågat dom här förändringarna har det varit tvärnej och bara trams! Nu när han riskerar att förlorar något, då vill han ändra sig. Det är inte för min skull, det är enbart för sin egen. Och jag vet nog hur det skulle bli. Bra i några veckor, sen samma skit igen.


    Surt att ha investerat så mycket i en relation och att det ändå ska sluta såhär. Men han har förstör allt. 


    Ledsen att du hamnat i en sån tung situation som det ändå är med en separation. Jag känner inte din sambo, men har har inte haft hjärta att ändra sig på 4 år så har jag svårt att se att han skulle göra det nu. Han har haft sin chans (sina chanser). Massor av styrka och kramar till dig, riktig kärlek och omtanke finns där ute och väntar på dig! {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Min sambo förstör relationen mellan mig och hans dotter.