Jag har känslor för två

Ni börjar åtminstone bra genom att inte ha fysisk kontakt men att ses på det där sättet blir ju i längden också ett slags otrohet.

Om du var singel nu och dejtade båda männen, vilken skulle du då fortsätta med om du var tvungen att välja? Tänk bort historik, tänk att din sambo är sitt bästa nuvarande jag.

Du måste bestämma dig för att lämna en av dem bakom dig, och det relativt snart. Det är inte rättvist mot din sambo oavsett hur du gör.

Du nämner inget om barn så jag förutsätter att det inte blivit några än vilket isåfall är bra. Jag anser att när man väl bestämmer sig att ta det steget så får man acceptera sitt val, främst för respekt till barnet, men om ni nu inte har barn tycker jag absolut att du ska följa dina känslor.

Om du fortfarande känner för din sambo och inte känner dig olycklig så måste du komma ihåg att problem går att lösa. Det finns parterapi och sexvägledning. Om du verkligen gör det tydligt för sambon hur du känner för just sexet och förklarar att du ser det allvarligt och att det får dig att må dåligt, kanske till och med förelslår en lösning med terapi etc, så är jag säker på att han förstår dig. Gör han inte det så saknar har respekt och kärlek och därmed passar ni inte för varandra.

Det krävs alltså inte så mycket för att du ska älska någon. Bra, då vet vi att du och den andre mannen kanske inte är så allvarligt som du tycks tro.

Om du älskar din sambo så borde du först och främst försöka utveckla ert förhållande så att det blir så bra som möjligt för er båda. Jag har aldrig träffat en man som inte VILL tillfredsställa sin partner men däremot har jag träffat många som inte vet HUR de ska göra.

Å andra sidan så är det ditt liv och jag tycker att man i möjligaste mån ska ta vara på livets möjligheter och glädjeämnen.
Av egen erfarenhet vet jag att man visst kan ha känslor för två och att kärleken till min man inte alls måste bli mindre bara för att jag också har känslor eller känner förälskelse till en annan.
T ex så älskar jag mina barn, mina syskon och mina föräldrar utan att det påverkar kärleken till min make. Jag menar att på samma sätt kan jag känna förälskelse till en älskare utan att det påverkar kärleken till min man.
Min erfarenhet är dessutom att vårt förhållande faktiskt kan bli bättre när jag är mera nöjd och glad med livet och därmed kan förhållandet och kärleken till min make faktiskt stärkas av att jag har en älskare.
Men det förutsätter antingen att min make är helt med på noterna alternativt att han slipper få reda på något.

Om din sambo verkligen inte vill tillfredsställa dig eller gå dig till mötes i sexlivet borde du göra slut oavsett om det finns någon annan i bakgrunden eller ej. Annars kommer det dåliga sexet att tära på er under resten av förhållandet och du kommer att bli sugen på andra män flera gånger.

Tack för era svar! Ja, jag är förvirrad och jag känner mig otrogen även att vi inte varit intima eftersom jag fått känslor för honom. Det är alltid lättare att stanna än att lämna och min sambo förtjänar inte att jag träffar någon annan. Jag har försökt föreställa mig att jag är singel och funderat över vem jag skulle dejtat. De är så olika. Min sambo känns trygg men jag får nog det jag har. Ingen förändring. Den andra mannen kan jag prata med i timmar. Det kan jag inte med min sambo. De har olika egenskaper jag gillar. Jag har funderat mycket om jag kan leva med ett mindre bra fungerande sexliv. Man vänjer sig, ni vet hur det är. Det betyder inte att det måste vara så. Det känns inte som jag vill gå bakom min sambos rygg mer. Jag vill försöka komma fram till vad jag vill och vad jag behöver. Som ni var inne på så kanske jag kommer tänka på att det kan finnas någon annan så länge vårat sexliv är som det är. Jag tror ju tyvärr inte det kommer bli annorlunda. Jag har pratat om det i sju år i alla fall så har det inte blivit bättre än blir det nog det aldrig. Jag vet ju inte om sexet skulle bli annorlunda med den andra mannen men jag får de indikationerna, att vi är mer lika. Jag trodde aldrig jag skulle hamna i det läget att jag skulle känns för två män men nu är jag där.

Sexlivet "blir" aldrig bra av sig självt, vare sig med den ena mannen eller den andra.
Om man vill ha ett bra sexliv så måste man ta eget ansvar för att göra det bra.
Det finns många som sett till att förbättra sexlivet efter betydligt längre tid än sju år.

Som jag sade tidigare så har jag aldrig träffat en man som inte VILL tillfredsställa sin partner men däremot har jag träffat många som inte vet HUR de ska göra.

Ja, jag tror du har rätt! Så är det säkert. Däremot kan man ju vara mer eller mindre lika i vad man gillar och olika bra på att läsa av det. Kanske inte är helt hopplöst men det känns lätt så efter alla år.

Ja, självfallet finns det massor av hinder och svårigheter.
Men visst finns det väl minst lika många möjligheter?
Det beror så på vad man väljer att fokusera på...

Tack, tänkvärt!