Får hon göra såhär?

Du har startat sååå många trådar om detta nu. Varför har du inte redan ringt familjerätten? Men istället startar du 10 trådar på FL. och ja hon har rätt att göra slut och flytta. Och hon håller ju inte sonen från dig säger du ju.

Har du vårdnad? Om inte så kan hon göra i princip vad hon vill så länge hon ger dig rätt till umgänge.

Missade att du skrev gemensam vårdnad. Ring polisen, det kallas egenmäktighet med barn tror jag.

Fast han är 4,5 månader. Hade ta tänk vv på
på en sån liten? För hon förbjuder honom inte att träffa sonen. Samt att ta vet var hon bor och gör. Så jo man har rätt att göra slut och flytta. Sen får han ju träffa sonen.

Man får inte flytta hur som helst med ett barn... Det får t ex inte försvåra umgänget för den andra föräldern. Det här är en ganska bra länk, även om den inte ger så positiv bild tyvärr: https://www.stance.se/Egenmaktig-flytt-med-barn.html

Jag trodde verkligen du visste bättre än så. Gemensam vårdnad handlar inte om handlar inte om vv. Boende och umgänge har inget alls med vårdnad att göra. I detta fallet handlar det om man inte får att ta ungen och dra. Gemensam vårdnad innebär att ingen vårdnadshavare bara kan ta ungen och flytta, båda ska vara överens om flyttar och skriva på papper om folkbokföringsadress osv.

Fast i fall som dessa blir den faktan ganska mycket en mute point.

Om föräldrarna bestämmer sig för att separera och mamman inte vill/har möjlighet att bo kvar i det gemensamma boendet själv så är hon naturligtvis fri att flytta. Är barnet då så litet som 4.5 mån och mamman tagit hela föräldraledigheten så är hon den primära anknytningspersonen och det blir därför helt självklart i barnets bästa intresse att hon blir boendeförälder(med antagandet att hon inte har någon annan problematik)

Att det blivit så att hon flyttat längre bort än TS hade önskat är ju jättetråkigt och i långtidsperspektiv inte det ideala för barnet men samtidigt så ligger det nära till hands att tro att hon nog inte hade oändliga möjligheter om hon flyttade hem till sina föräldrar och inte till ett eget boende. Idealt så hade TS kunnat önska att hon flyttat någonstans närmre men även då hade han inte haft något att säga till om hurvida hon har barnvakt nån timme.

Det enda rätten kan säga till om är att TS har rätt till umgänge(vilket hon redan samarbetar om) och de kan vid en meningsskiljaktighet gå in och besluta vilket av de tillgängliga alternativen som är i barnets bästa intresse, de kan inte diktera vilka alternativen ska vara. På samma sätt som man inte kan tvinga frånvarande föräldrar att umgås med sina barn.

Det är egentligen lite oklart vilken bit som TS protesterar mot så TS får gärna utveckla men självklart kommer man som förälder inte kunna ha samma tillgänglighet till sitt barn efter en separation. Framförallt med ett SÅ litet barn, jämställdheten må vara fin i en ideal värld men växelvis boende är inte alls för ett så litet barn och det är då i barnets bästa intresse att stanna hos personen som vid tidpunkten är barnets primära anknytningsperson oavsett om det är mamman eller pappan

Åter igen, jag pratar inte om vv boende. Jag pratar om att ta ett barn och dra. Det finns lagar och regler som säger så får inte ske.

Hur definierar du, ta ett barn och dra?

TS sambo har valt att separera, det har hon rätt att göra

TS sambo har valt att hon inte längre vill bo i det som varit deras tidigare hem, det beslutet har hon rätt att ta

Hon verkar(?) inte ha några andra boende möjligheter än sina föräldrar som råkar bo en bra bit bort och hon är föräldraledig med en 4.5 mån bebis som hon naturligtvis inte reser ifrån.

vilka lagar refererar du till?

Det är ju inte som att hon försvunnit och medvetet gått under jorden, hon är i kontakt med TS och han träffar sitt barn. Tar du en 7 åring och vägrar lämna ut den till den andra vårdnadshavaren trots etablerat vv så jo då kan man prata om egenmäktigt förfarande. Men vid separationer så finns det en catch 22, någon måste flytta. Och med ett så litet barn så är det grymt med något annat alternativ än att det får flytta med sin primära anknytningsperson. Det ligger i sakens natur att det ofta finns meningsskiljaktigheter vid en separation så att det på något sätt skulle vara lagstadgat att status quo (där paret fortsätter att bo tillsammans) måste upprätthållas tills paret är 100% överens känns inte direkt realistiskt

Jag definierar "ta ett barn och dra" som att utan att ha gått genom rätt kanaler (familjerätten eller tingsrätten) flytta ett barn från dess folkbokföringsadress, mot den andra vårdnadshavarens vilja.