Psykologprogrammet, tacka ja eller inte

Tacka nej! Du verkar inte mogen och framförallt inte tillräckligt engagerad, psykolog ska vara ett förstahandsval man brinner för, inte för att du ska känna dig hemma i klassen eller få bearbeta ditt eget mående.

Det är precis en psykolog som du som är katastrofalt på vårdcentraler då människor som behöver en professionell och stabil guide får en som är upptagen med sig själv och egna problem och sen sjukskriver sig mitt i deras terapi vilket resulterar i att dom blir utan eller måste byta terapeut/ha någon slags vikarie.

Jag blir så irriterad på unga som utbildar sig till psykologer, sjuksköterskor och lärare tex (viktiga yrken) bara för att få jobb i framtiden med en tillräckligt hög lön att konsumera för.

Sök jobb på Ica eller på ett lager istället. Det är den inställningen ni har, det är det ni passar för.

En psykolog behöver vara begåvad, helst mer än normalbegåvad, TRYGG I SIG SJÄLV och inte ha återkommande depressioner/ångest. Sådant ska ligga bak i tiden och vara något som du hittat rätt verktyg till så att det var längesen du upplevde det som ett hinder i vardagen.

Det låter som att du vill bli psykolog av helt fel(!) anledningar.

Läs något annat eller hoppa av plugget (dina tidigare studier) ett tag och jobba. 

Min syster är psykolog. Väldigt varierat jobb. Jobbar just nu som skolpsykolog och trivs väldigt bra.

Tidigare jobbar inom psykiatrin.

Inom skolan är det inte klinisk behandling som utförs. Ingen terapi. Man jobbar främst förebyggande och hälsofrämjande mot pedagoger i första hand.

Låter som att du inte riktigt brinner för yrket. Det tycker jag att man ska göra. Jag tycker du ska gå till botten med varför du mår dåligt först och främst. Du tror att det kan ha att göra med din utbildning du går nu. Det kan det ju så klart. Eller så är det annat som inte löses utav utbildningsbyte.

Fördelen som du nämner, ditt dåliga mående, kan eventuellt kanske stå som fördel den dagen du mår bra och har bearbetat varför du mått dåligt från första början. Att då ha som erfarenhet att ha varit patient och inte bara behandlare. Men annars skulle jag inte tänka på det som en fördel så.

Lycka till.

Tacka nej! Du verkar inte mogen och framförallt inte tillräckligt engagerad, psykolog ska vara ett förstahandsval man brinner för, inte för att du ska känna dig hemma i klassen eller få bearbeta ditt eget mående.

Det är precis en psykolog som du som är katastrofalt på vårdcentraler då människor som behöver en professionell och stabil guide får en som är upptagen med sig själv och egna problem och sen sjukskriver sig mitt i deras terapi vilket resulterar i att dom blir utan eller måste byta terapeut/ha någon slags vikarie.

Jag blir så irriterad på unga som utbildar sig till psykologer, sjuksköterskor och lärare tex (viktiga yrken) bara för att få jobb i framtiden med en tillräckligt hög lön att konsumera för.

Sök jobb på Ica eller på ett lager istället. Det är den inställningen ni har, det är det ni passar för.

En psykolog behöver vara begåvad, helst mer än normalbegåvad, TRYGG I SIG SJÄLV och inte ha återkommande depressioner/ångest. Sådant ska ligga bak i tiden och vara något som du hittat rätt verktyg till så att det var längesen du upplevde det som ett hinder i vardagen.