Forum Övrigt - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Att byta jobb under ivf

    Mån 5 aug 00:18 Läst 0 gånger Totalt 13 svar
    Mån 5 aug 00:18

    Är det någon som bytt jobb mitt under ivf och hur har det gått? Hur har ni tänkt?

    Vi ska göra vår andra ivf nu och jag är så otroligt trött på mitt jobb. Jag vill söka nytt men det känns så dumt. Antingen blir jag gravid, kanske innan jag en startar en ny tjänst eftersom jag har 3 Månader uppsägningstid (men det kan iofs hända vem som helst), eller så kommer jag få börja ett nytt jobb med att vara borta massa för läkartider osv.

    Mitt nuvarande jobb vet om allt med IVFen och det funkar bra men andra saker gör att jag har tröttnat. Jag får dessutom bara deltid där och jag vill jobba heltid.

    Min plan var egentligen att söka nya jobb vid årsskiftet om jag inte blivit gravid ännu då, för man kan ju inte pausa livet föralltid. Nu ligger jag här dagen innan min första arbetsdag och läser jobbannonser.... Jag skulle dock få längre pendling till ett nytt jobb och så också troligtvis längre till kliniken.


    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
  • Mån 5 aug 08:13 #2

    Hej vännen :)

    Jag var i liknande sits länge. Jobbade på timmar, inget schema utan blev inringd vid behov. Funkade ju bra på ett sätt eftersom jag kunde anpassa tiderna efter läkarbesöken, men det var inte hållbart i längden. Jag mådde jättedåligt av att dels inte ha en fast inkomst och dels trivdes jag verkligen inte på jobbet. Jag ville gå en utbildning på 8 månader och sen söka jobb inom den linjen. Sköt på det LÄNGE för jag tänkte hela tiden, tänk om jag blir gravid nästa månad!

    Men tillslut insåg jag hur dåligt jag mådde av att gå runt på det jobbet och bara vänta. Pressen att lyckas med ivf blev ännu värre. Så jag sökte utbildningen, fick ett nytt jobb inom den branschen redan innan jag var färdigutbildad, och har varit där sen i januari.

    Det tuffa var att jag ju rätt snabbt behövde ändra jobbtider eller vara borta en dag. Jag klarade mig på vita lögner första behandlingen jag gjorde under tiden där, men sen berättade jag för min chef. Det var SÅN lättnad! Mycket hellre det än att behöva ljuga varannan månad. Hon förstod och gav mig allt stöd jag kunde önska.

    Jag tror väl lite grann att om ett företag anställer en tjej i 30-års åldern, som har ett fast förhållande och inga barn, så är dom medvetna om att barn kanske kommer att hända vid något tillfälle. Jag kanske inte skulle säga något om ivf på anställningsintervjun, men några månader in kändes det ok.

    Jag tycker att du ska söka nytt jobb. Du behöver inte en sak till att må dåligt för! Kanske väntan och längtan blir lättare att hantera om du trivs med din vardag, och inte bara vill bort. Hejar på dig! <3


  • Mån 5 aug 09:35 #3

    Jag är i samma situation som du. Jag började ett nytt jobb pga flytt till annan stad i januari men visste att detta inte skulle vara mitt drömjobb. Jag visste dock var jag egentligen ville jobba men ansökte inte då jag visste att arbetstiderna inte är roliga med tunga jourpass (plus helger osv) och att man där satsa på sin karriär.

    Jobbet jag har nu är från 08-17, vardagar, lätt att gå till läkarbesöken osv.

    Men sedan mår jag inte bra här och så bestämde jag mig en dag efter vårt första samtal med psykologen att ansöka om det andra jobbet ändå. Psykologen var hårt men sa det: "Ni vet inte om ni blir med barn. Livet kan inte stå stilla nu. Ni måste må bra i relationen och på jobbet. Det är ert stöd."

    Jag argumenterade: Men det stressar mig ännu mer när jag inte vet hur jag ska få ihop tiderna osv. Och jag kommer sover sämre vilket kanske påverkar min fertilitet osv.

    Men så funderade jag lite... och ändrade mig. Och ansökte och är nu inbjuden till intervju. Och plötsligt vill jag inget annat än att få det tuffa jobbet. För att då har jag nåt att se framemot. Nåt som jag gör för mig. Nåt man lyckats med. Det blir så klart en besvikelse om jag inte får detta jobb men då har jag försökt och lät inte IVF grejen styr hela mitt liv (bara hälften och lite till).

    Känn efter och jag tror du är kanske redan på rätt väg.

  • Mån 5 aug 11:37 #3
    LLW skrev 2019-08-05 08:13:34 följande:

    Hej vännen :)

    Jag var i liknande sits länge. Jobbade på timmar, inget schema utan blev inringd vid behov. Funkade ju bra på ett sätt eftersom jag kunde anpassa tiderna efter läkarbesöken, men det var inte hållbart i längden. Jag mådde jättedåligt av att dels inte ha en fast inkomst och dels trivdes jag verkligen inte på jobbet. Jag ville gå en utbildning på 8 månader och sen söka jobb inom den linjen. Sköt på det LÄNGE för jag tänkte hela tiden, tänk om jag blir gravid nästa månad!

    Men tillslut insåg jag hur dåligt jag mådde av att gå runt på det jobbet och bara vänta. Pressen att lyckas med ivf blev ännu värre. Så jag sökte utbildningen, fick ett nytt jobb inom den branschen redan innan jag var färdigutbildad, och har varit där sen i januari.

    Det tuffa var att jag ju rätt snabbt behövde ändra jobbtider eller vara borta en dag. Jag klarade mig på vita lögner första behandlingen jag gjorde under tiden där, men sen berättade jag för min chef. Det var SÅN lättnad! Mycket hellre det än att behöva ljuga varannan månad. Hon förstod och gav mig allt stöd jag kunde önska.

    Jag tror väl lite grann att om ett företag anställer en tjej i 30-års åldern, som har ett fast förhållande och inga barn, så är dom medvetna om att barn kanske kommer att hända vid något tillfälle. Jag kanske inte skulle säga något om ivf på anställningsintervjun, men några månader in kändes det ok.

    Jag tycker att du ska söka nytt jobb. Du behöver inte en sak till att må dåligt för! Kanske väntan och längtan blir lättare att hantera om du trivs med din vardag, och inte bara vill bort. Hejar på dig! <3


    Jag har iofs fast jobb men bara 80% och det påverkar ju pension och framtida föräldrapenning som jag hoppas jag någon gång ska få, samt lönen just nu då, även om jag absolut klarar mig men... Vad kul att du genomförde bytet av utbildning och jobb! Jag börjar känna att jag kanske valt fel bransch, men har nästan inget CSN kvar och vill inte flytta för att plugga. Känns hopplöst. 

    Jag tänker att om man får en vettig chef så kommer den förstå, men är rädd att få en dålig och att det ska pratas bakom ryggen eller så. Vill helst ha ett jobb där ingen behöver hoppa in för mig så fort jag ska bort, men så ser inte min bransch ut. 

    Men som du säger så vet väl alla att jag är i åldern då man skaffar barn. Jag var på en intervju i vintras och de frågade om jag hade något angående hälsa och sjukdom de borde veta men jag sa bara nej, trots att jag skulle på ultraljud för ivf timmen efter haha. Fick tyvärr inte jobbet för att jag var överkvalificerad, och underkvalificerad för deras andra tjänster... 

    Nu fick jag dock definitivt svar att jag inte får fler timmar på mitt nuvarande jobb så nu vill jag bara söka annat. 
    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
  • Mån 5 aug 11:40 #4
    Limarie skrev 2019-08-05 09:35:54 följande:

    Jag är i samma situation som du. Jag började ett nytt jobb pga flytt till annan stad i januari men visste att detta inte skulle vara mitt drömjobb. Jag visste dock var jag egentligen ville jobba men ansökte inte då jag visste att arbetstiderna inte är roliga med tunga jourpass (plus helger osv) och att man där satsa på sin karriär.

    Jobbet jag har nu är från 08-17, vardagar, lätt att gå till läkarbesöken osv.

    Men sedan mår jag inte bra här och så bestämde jag mig en dag efter vårt första samtal med psykologen att ansöka om det andra jobbet ändå. Psykologen var hårt men sa det: "Ni vet inte om ni blir med barn. Livet kan inte stå stilla nu. Ni måste må bra i relationen och på jobbet. Det är ert stöd."

    Jag argumenterade: Men det stressar mig ännu mer när jag inte vet hur jag ska få ihop tiderna osv. Och jag kommer sover sämre vilket kanske påverkar min fertilitet osv.

    Men så funderade jag lite... och ändrade mig. Och ansökte och är nu inbjuden till intervju. Och plötsligt vill jag inget annat än att få det tuffa jobbet. För att då har jag nåt att se framemot. Nåt som jag gör för mig. Nåt man lyckats med. Det blir så klart en besvikelse om jag inte får detta jobb men då har jag försökt och lät inte IVF grejen styr hela mitt liv (bara hälften och lite till).

    Känn efter och jag tror du är kanske redan på rätt väg.


    Vad kul att du satsar! Håller tummarna för dig! Jag vet inte om jag skulle trivas bättre på ett annat jobb så det får mig att tveka lite också... Känns som att jag kanske valt fel utbildning. Har jobbat inom detta i tre år nu och börjar redan tröttna. Vet inte vad jag annars ska göra, det är egentligen en ganska bred utbildning vilket jag alltid trycker på när jag söker jobb, men folk tror inte att den är det. Sökte minst 15 jobb förra hösten och fick bara komma på en intervju, vilket jag blev förvånad över för jag är ändå ganska välutbildad och kompetent. Men min utbildning låter smal och jag tror folk inte förstår vad jag kan göra, trots att jag försöker beskriva det i ansökan. 

    Finns ett par jobb ute nu som jag kan söka bara för att komma bort från detta, men jag vet inte om det blir bättre förutom ekonomiskt...
    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
  • Mån 5 aug 12:47 #5
    Hedblomster skrev 2019-08-05 11:40:04 följande:
    Vad kul att du satsar! Håller tummarna för dig! Jag vet inte om jag skulle trivas bättre på ett annat jobb så det får mig att tveka lite också... Känns som att jag kanske valt fel utbildning. Har jobbat inom detta i tre år nu och börjar redan tröttna. Vet inte vad jag annars ska göra, det är egentligen en ganska bred utbildning vilket jag alltid trycker på när jag söker jobb, men folk tror inte att den är det. Sökte minst 15 jobb förra hösten och fick bara komma på en intervju, vilket jag blev förvånad över för jag är ändå ganska välutbildad och kompetent. Men min utbildning låter smal och jag tror folk inte förstår vad jag kan göra, trots att jag försöker beskriva det i ansökan. 

    Finns ett par jobb ute nu som jag kan söka bara för att komma bort från detta, men jag vet inte om det blir bättre förutom ekonomiskt...
    Jag kan förstå dina tvivel men tyvärr får man inget svar innan du har provat. Även utan IVF är situationen läskigt då man inte vet vart man beger sig in. Men ibland räcker bara att det sker någon form av förändring. Fungerar det sedan inte så kanske du börjar letar efter en annan utbildning.

    Men allt sånt växer över tid. Man kommer inte få den sanna lösningen nu utan allt är lite beroende av nästa steg osv. Lite som med IVF resan. Hade man vetat hur jobbigt resan blir och hur långt tid den kanske tar så hade man aldrig påbörjat resan.

    Ansök och se om du blir inbjuden. Går kanske till intervjun. Ställ krav och om det inte känns rätt kan man säga nej. Men jag förstår att detta är jobbigt.
  • Tis 6 aug 15:55 #6

    Idag har jag sökt två jobb. Måste ju inte tacka ja om jag blir erbjuden och det är en dum tid. Kanske hör de inte ens av sig :)


    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
  • Tis 6 aug 16:08 #7
    Hedblomster skrev 2019-08-06 15:55:58 följande:

    Idag har jag sökt två jobb. Måste ju inte tacka ja om jag blir erbjuden och det är en dum tid. Kanske hör de inte ens av sig :)


    Så ja! Modigt och starkt av dig! Håller tummarna nu! Håll oss uppdaterade!
  • Tis 6 aug 16:56 #8
    Hedblomster skrev 2019-08-06 15:55:58 följande:

    Idag har jag sökt två jobb. Måste ju inte tacka ja om jag blir erbjuden och det är en dum tid. Kanske hör de inte ens av sig :)


    Bra jobbat! Håller tummarna för dig! :)
  • Tis 6 aug 17:21 #9

    Hej igen haha. Tänker precis som du! Har velat byta jobb i flera år men velat samtidigt för tänk om man blir gravid. Är så trött på o tänka så. Nu har jag oxå börjat söka jobb. Jag tror det bästa är att söka trots allt!


    Oförklarligt barnlös. 1 misslyckat ET och 1 misslyckat FET. Tar en paus tills vi är redo för ivf2
  • Tis 6 aug 19:14 #10

    Jag sa upp mig för några år sedan när vi höll på med ivf. Fick ett vikariat , tänkte först inte söka, men sedan tänkte jag att det kan ta år innan vi får en liten bebis. Började det nya jobbet bara några dagar efter insättning som dessutom tog sig.

    Nu är jag åter på nytt jobb o vi försöker med syskon. Hade ett jobb däremellan som inte passade mig. Funderade mkt på vad jag skulle göra. Här ff inte lyckats med syskon och glad att jag slutade mitt förra.

    Arbetsgivarna är ju medvetna om dem anställer personer över 30 år att personen inom kort blir FL

  • Tis 13 aug 11:36 #11

    Intressant tråd. Det är något jag gått runt och nojjat och velat kring.
    Jag har till och med dragit på jobbsökandet för att "jag nog blir gravid snart..." nu efter 24 månader är jag ironiskt nog klar för nytt jobb i samband med IVF.

    Börjar nytt jobb på måndag 19/8. Beräknat mens (start för sprutor)... på måndag 19/8.

    Hoppas verkligen att det inte ger sjuka biverkningar, så att jag åtminstone är vid mina sinnes fulla bruk första jobbveckorna... Har turen att börja deltid fram till oktober, så förhoppningsvis kan jag pussla in läkarbesöken i schemat.

    Har någon av er ångest mot arbetsgivaren? Kan inte låta bli att känna det. Är 29 år och visst, de får räkna med att det kan hända. Men jag kan inte låta bli att må dåligt åt att jag har 6 mån provanställning och att de kan kicka ut mig (även om jag vet att det är olagligt.). :/

  • Mån 19 aug 09:31 #12
    mscoconut skrev 2019-08-13 11:36:41 följande:

    Intressant tråd. Det är något jag gått runt och nojjat och velat kring.

    Jag har till och med dragit på jobbsökandet för att "jag nog blir gravid snart..." nu efter 24 månader är jag ironiskt nog klar för nytt jobb i samband med IVF.

    Börjar nytt jobb på måndag 19/8. Beräknat mens (start för sprutor)... på måndag 19/8.

    Hoppas verkligen att det inte ger sjuka biverkningar, så att jag åtminstone är vid mina sinnes fulla bruk första jobbveckorna... Har turen att börja deltid fram till oktober, så förhoppningsvis kan jag pussla in läkarbesöken i schemat.

    Har någon av er ångest mot arbetsgivaren? Kan inte låta bli att känna det. Är 29 år och visst, de får räkna med att det kan hända. Men jag kan inte låta bli att må dåligt åt att jag har 6 mån provanställning och att de kan kicka ut mig (även om jag vet att det är olagligt.). :/


    Kul med nytt jobb men jag förstår verkligen vad du menar med ångest mot arbetsgivaren! Känner mig "taskig" som vill skaffa barn men det är väl typiskt kvinnligt att känna så... De borde ju förstå att man är i fertil ålder när de anställer en. Men förstår dig ang. provanställning också, de kan ju alltid hitta på en annan anledning att avsluta om de är oseriösa. Jag skulle nog inte våga ta en provanställning i mitt läge...

    Ser förresten att du räknar med sprutstart strax, hoppas allt går bra :) Jag har gjort kort protokoll och inte haft några biverkningar som stör, lite huvudvärk ett par dagar bara men inte så jag ens tagit värktablett. Nu k slutet av sprutandet är jag lite öm i magen bara.
    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
  • Mån 19 aug 09:32 #13

    Tänkte uppdatera att jag bokat in en intervju om två veckor för ett av jobben jag sökt :) Har äggplock på onsdag så kommer inte ha så mycket läkartider om två veckor så det funkade bra att vara borta från jobbet igen ett par timmar. Får se hur det går!


    Instagram: ttcsomewhereinsweden. Försökt sen mars-17. X i maj-17. IVF1 jan-19 minus. Fet1 mars-19 minus. Fet2 april-19!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll