• Malva20

    Svårt med hur nära reagerar på graviditeten

    Hej alla kloka!

    Jag är gravid och fick på KUB:en se den lille som lever rövare i magen.

    Jag har lite problem med hur mina nära och kära reagerar på graviditeten men är osäker på vad som är rimligt och vad som är graviditetshormoner...  :D

    Mina nära är jätteglada för min skull men jag märker att jag blir lite sårad och frustrerad av att de inte förutsätter att barnet kommer överleva. Jag hade full förståelse för det under de första 12 veckorna eftersom det är så stor risk för missfall, men tänkte att sen blir det annorlunda för både mig och dem. Nu har jag passerat det med ett antal veckor men inget har förändrats. Började prata om spjälsäng härom dagen och fick till svar att det är ingen idé att börja titta på - du vet ju inte om det blir nåt barn. Jag är inte någon person som går till överdrift och shoppar loss till bäbisen, så jag förstår därför inte varför de reagerar så. Har försökt fråga men får inget vettigt svar mer än att man vet ju aldrig hur det går. Kanske handlar det bara om att de inte vill hoppas för mycket för min skull om något skulle gå fel.

    Undrar om någon annan har varit med om det här eller om någon har lite tips på hur man kan hantera det?

    Känner mig mest sårad och lite uppgiven av att inte få vara bekväm att se fram emot och planera även med dem.

  • Svar på tråden Svårt med hur nära reagerar på graviditeten
  • Erkens mamma

    Tycker att det där ändrats från vecka 25 ungefär då bebisen har en chans att överleva om den föds. Då brukar de allra flesta gärna kolla och prata om bebissaker, vagnar osv.

  • Anonym (Anna)

    Förstår dig. Min faster sa sådär när jag berättade i vecka typ 4. Jag blev jätteledsen. Det är faktiskt inte deras sak att ta ner din glädje. Händer det något dåligt så händer det. Mitt barn är 3 år nu btw, jättesöt och före i utvecklingen, helt underbar. Vi började köpa saker redan under första trimestern medans fortfarande magen var liten. Spjälsäng, barnvagn osv.

  • Ebo88

    Efter rutinultraljudet vid vår första graviditet 2017 så började vi handla till barnets rum. Inga kläder eller personliga saker så men bokhylla, spjälsäng, skötbord etc. Svärmor vann en skaplig summa på travet och blev lite ödmjuk.

    Någon vecka efter det så var vi iväg och köpte bilbarnstol och försäljaren frågar hur långt gånga vi var, varpå svaret blev v.22 och så säger hon - handla inte på er för mycket för man vet aldrig vad som kan hända, det är ju så tidigt än. Blev ingen bilstol så att säga på den affären.

    V.23+2 hamnade jag på BB i Uppsala. Förkortad livmodertapp på 2.2cm som utplånades på 8 dagar. Vår son kom med akut k.snitt och levde i 10 dagar.

    2018 i samma vecka förlorade vi vår dotter i magen på infektion.

    Feb 2019 fick jag ma i v.9 och nu är vi gravida i v.17.

    Saker kan gå fel men kan heller inte gå och förvänta sig att det ska gå fel heller.

    Der finns en konstant rädsla i mig att vi ska förlora detta barn också, men hade vi verkligen tänkt eller trott att det kommer att hända så hade vi inte valt att bli gravida gång på gång efter våra förluster.

    Många människor, gravida som närstående kan uttrycka sig som dina smältningar men det är nog mer bara för att skydda en istället för att vara rent ut sagt dum.

    Säg åt dina släktingar att du inte vill höra på deras prat.

    Det är klar att saker kan gå fel. Men oftast går det bra.

    Våra släktingar handlar saker men vi gör inte det. Jag tänker inte handla en sak. Men jag hoppas och ber att det går vägen. Vill du köpa saker, så köp. Var glad med din sambo istället.

    Och grattis till graviditeten

Svar på tråden Svårt med hur nära reagerar på graviditeten