Från fast jobb till studier, nu vill jag skilja mig.

Hej!

Jag lever i ett hus tillsammans med min man och tre barn som är 15 månader, 10 år och 13 år. Jag har pendlat i många år mellan att stanna eller gå men nu har det lutat åt att gå alldeles för många gånger i veckan och jag mår riktigt dåligt i vårt äktenskap. Tyvärr spelar som bekant ekonomi en stor roll vid separationer och skilsmässor. Jag har tagit tjänstledigt från min tjänst i hemvården för att nu i augusti börja studera till medicinsk sekreterare. Förstår inte hur jag ska kunna klara mig elonomiskt. Med tre barn, var av en tonåring vill jag inte bo för litet, tre rum och kök åtminstone kan jag känna :/ Jag har sökt bidrag+ lån+ tilläggslån så jag bör få lite drygt 15 000 i månaden , annars, utan tilläggslån 11 880 bara. Tanken är att jag även ska jobba några pass/månad, men det får man ju se. Finns det fler separerade:skilda här som vill dela med sig om erfarenheter och tips osv. Helst ni med låg inkomst/studerande samt som har barn ????

Tacksam för svar

Eller inte. Jag mår så mycket bättre sen vi skilde oss. Jag har inte ångrat det alls.

Du kanske ja, och kanske nu.

Vänta tills dina barn blir större, som våra är. När de inte längre nöjer sig med "det va bäst så". När de börjar reflektera, ifrågasätta, skylla på dig, honom för misslyckanden. Dålig ekonomi. Svartsjuka med nya partners.

Som jag sa, har man familj så lös problemen istället. En skilsmässa skapar bara en massa nya problem. Det är bara ett destruktivt sätt att fly från problemet.

Så länge inte alla alternativ tömts ut med familjeterapi, förbättrad kommunikation, lyfta problemen osv osv så är en skilsmässa bara förlust för alla. Möjligen kan man hitta kortsiktig glädje av frigörelsen från ens bekymmer. Låt dig inte luras av den längtan.

Håller med vad du skriver.

Bra att alternativet att skiljas finns när det verkligen behövs,men det känns som att många klarar sig för bra ensamma. Förhållande och kärlek mellan två är en konst, men det verkar inte vara många som är beredda att ens kämpa för relationen eller försöka anpassa sig efter varandra. Skrämmande ibland att minsta lilla ska få folk att bara dumpa partnern. Ialf verkar det vara första bästa råd och lösningen är på FL.

Håller helt med om att skilmässa absolut måste finnas som alternativ. Och handlar det om saker som t.ex. psykisk/fysisk misshandel så ska man inte vänta med att lämna! Det vill jag vara tydlig med.

Men, är man en familj och har problem i äktenskapet så kan de väldigt ofta lösas om vilja finns och hjälpen som finns tas. Och det är det värt för att slippa lidandet för alla inblandade.

Misslyckas alla försök, ja då får man överväga att kanske skiljas åt då.

Jag talar utifrån egen erfarenhet. Det känns lockande och skönt att föreslå skilsmässa för det är en till synes enklare och definitiv åtgärd för sina problem. Men det skapar bara nya. Du kommer aldrig någonsin slippa en relation med pappan. Du kommer alltid ha honom i ditt liv på ett eller annat sätt. Det är bättre att försöka få relationen till att fungera än att fly från den när det är barn i ekvationen.

Hej!

Jag lever i ett hus tillsammans med min man och tre barn som är 15 månader, 10 år och 13 år. Jag har pendlat i många år mellan att stanna eller gå men nu har det lutat åt att gå alldeles för många gånger i veckan och jag mår riktigt dåligt i vårt äktenskap. Tyvärr spelar som bekant ekonomi en stor roll vid separationer och skilsmässor. Jag har tagit tjänstledigt från min tjänst i hemvården för att nu i augusti börja studera till medicinsk sekreterare. Förstår inte hur jag ska kunna klara mig elonomiskt. Med tre barn, var av en tonåring vill jag inte bo för litet, tre rum och kök åtminstone kan jag känna :/ Jag har sökt bidrag+ lån+ tilläggslån så jag bör få lite drygt 15 000 i månaden , annars, utan tilläggslån 11 880 bara. Tanken är att jag även ska jobba några pass/månad, men det får man ju se. Finns det fler separerade:skilda här som vill dela med sig om erfarenheter och tips osv. Helst ni med låg inkomst/studerande samt som har barn ????

Tacksam för svar