• Anonym (Kaffedraken)

    hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

    Hej alla

    Finns det någon här inne som har några tips/tankar/idéer kring hur man får ett öppet förhållande att fungera när bara den ena parten vill ha det öppet? Går det överhuvudtaget?

    Jag vill ha ett öppet förhållande, men min partner säger sig känna sig otillräcklig och värdelös av tanken att inte "räcka till" för mig. Jag har försökt förklara att det inte handlar om det (vi har f.ö. fantastiskt sex) utan om att jag helt enkelt behöver olika människor för sex.

    Vi är överens om att det vi har är för bra för att bara kasta bort, så vi vill verkligen båda två få det här att funka - men hur? Jag vet tyvärr redan att jag inte kommer att kunna ändra på hur jag är - om vi skulle bestämma oss för ett monogamt förhållande för min partners skull, så skulle det istället bli att jag träffade andra i smyg - och det vill jag inte. Så om det öht ska funka är det min partner som får ändra på sig, och acceptera att jag träffar andra. Frågan är om det öht är möjligt? Jag vill ju att vi båda ska kunna må bra i det här, inte att min partner bara ska bita ihop och stå ut liksom.

    Finns det någon som har några erfarenheter, tankar, råd, eller tips att dela med sig av här hade jag varit jättetacksam...

  • Svar på tråden hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-08-08 06:20:27 följande

    Vill man olika så planterar man ett frö hos sin älskling och ser om det gror. Det vill säga var öppen och ärlig runt drömmar, fantasier och önskemål men tjata inte och skuldbelägg aldrig någon som inte vill. 


    Precis så.
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-08-08 06:20:27 följande:

    Det måste bygga på ett samtycke och det måste vara ett samtycke som kommer från hjärtat och inte ett samtycke av ställa upp typ för att man är rädd att förlora den man älskar eller för att man är i någon form av beroende ställning.


    Nä, det är väl så antar jag... 
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-08-08 06:20:27 följande:

    Nu har TS planterat sitt frö. Bara att avvakta och se om det gror på sikt för folk kan faktiskt ändra sig men som sagt låt det i så fall växa fram utan tjat och tjafs. 


    Tror du det? Har du erfarenhet av att det har blivit så? Att nån som faktiskt genuint är monogam har kunnat ändra inställning?

    Tack för ditt respektfulla svar!
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Jobb) skrev 2019-08-08 06:50:20 följande:

    Klart att det GÅR. Efter mycket kommunikation, ömsesidig bekräftelse och varsamma steg framåt. Men ofta går det inte om den ena parten är väldigt tveksam. Det kommer att tära för mycket på hen.

    Det kommer att kräva mycket av er båda. Och den jobbigaste biten får den som inte vill öppna upp ta, för hen har mer att jobba med.

    Jag försökte öppna upp med ett ex, men han ville inte. Vi diskuterade länge och kom till slut fram till att gå skilda vägar. Vi ville olika saker, och båda hade vi ju rätt till våra känslor och önskemål. De gick bara inte att kombinera.

    Vi är ff vänner åratal efteråt. Jag lever numera med en man som jag har öppen relation med.


    Tack för ditt svar! Har du erfarenhet av ett förhållande där det faktiskt HAR gått, och i så fall hur gjorde de? Utöver mycket kommunikation menar jag? Fanns det något som den icke-monogama parten kunde säga/göra för att den monogama skulle få det lättare?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 09:28:39 följande:
    Tack för ditt svar! Har du erfarenhet av ett förhållande där det faktiskt HAR gått, och i så fall hur gjorde de? Utöver mycket kommunikation menar jag? Fanns det något som den icke-monogama parten kunde säga/göra för att den monogama skulle få det lättare?
    De par jag känner till som öppnat upp förhållandet har alla varit slut inom ett par år.

    Fast dessa förhållanden har nog varit på upphällningen hur som helst.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag har levt med en man som ville ha ett öppet förhållande i nio år, de sista fem försökte vi hitta kompromisser så att han kunde känna sig fri nog och jag trygg nog. Vi pratade, pratade och pratade, gick till parterapeuter osv. Inget funkade. Jag gick sönder varje gång han träffade någon annan. Till slut lämnade jag trots att jag verkligen älskade honom Det var det värsta och bästa jag gjort. Nu singel med inre frid och oändligt mycket mer energi.

    Känner dock ett par som fått det att funka, hennes man är inte så sexintresserad och hon har bara sex med andra, ingen kärlek eller annat umgänge med de hon träffar.

  • Anonym (Kaffedraken)
    KlantSmurfen skrev 2019-08-08 08:55:15 följande:

    Person A, en icke monogam person som inte vill anpassa sig till ett monogamt förhållande "råkar" ha ett förhållande med person B som är monogam.
    ...
    "monogamt förhållande för min partners skull"
    Din partners skull? Problemet hade inte existerat om du hade lagt korten på bordet från början istället för att göra det en bit in i förhållandet och förvänta dig att din partner som du inte är kompatibel med ska förändra sig för din skull. Någon verkar vara extremt egocentrerad. 


    Var du där när vi träffades? Vet du på vilka premisser vi började ses? Jag har inte inlett en seriös relation med en monogam person och struntat i att lägga korten på bordet. Jag var tydlig med att jag inte var ute efter en livspartner när vi började ses, utan att det var väldigt viktigt för mig att vi hade våra egna separata liv utanför våra träffar. Sen har saker utvecklats till ett annat förhållande, och därför har jag tagit upp detta med honom nu. Jag håller med dig om att det hade varit mycket bättre om jag hade sagt nåt direkt från början, men det var inte min avsikt att det här skulle bli nåt seriöst, och det var jag tydlig med från början. Nu mår jag så klart skit över att jag inte var tydlig från början, och jag mår också skit över att jag inte sa nåt med en gång när det började bli mer seriöst, för ja ? jag kunde ha varit snabbare där. Men skuldkänslor, rädsla att såra, och ja - en rent självisk och ego-centrerad rädsla för att han skulle tycka att jag var äcklig och hemsk gjorde det svårt. Det är ingen ursäkt, och jag mår som sagt skit över det, men nån gång har det kanske hänt att du gjort nåt av feghet/själviskhet/rädsla utan att för den skull vara en allmänt egocentrerad och hänsynslös person?   
    KlantSmurfen skrev 2019-08-08 08:55:15 följande:

    om han inte anpassar sig efter person A och låter h*n knulla andra kommer person A att göra det i alla fall, bakom ryggen på B. 


    Ja. Tyvärr kan jag inte ändra på hur jag är, lika lite som jag förväntar mig att han ska kunna göra det. Men jag tycker att det är ärligare att säga som det är, så att vi inte öht hamnar i den situationen, eller? Det är inte frågan om ett ultimatum här; det är frågan om att jag har förklarat att vi inte kan ha ett monogamt förhållande, för om vi skulle ha det skulle det bara sluta med otrohet, och det vill jag inte. Är du med? Valet för honom står inte mellan att gå med på ett öppet förhållande eller stå ut med otrohet; valet står mellan att vara ok med ett öppet förhållande eller göra slut, eftersom det tredje alternativet ? ett monogamt förhållande ? skulle leda till otrohet, varför det öht inte är ett alternativ. Är du med? Men jag inser att jag uttryckte mig lite otydligt i trådstarten...
    KlantSmurfen skrev 2019-08-08 08:55:15 följande:

     om diskussionen "jag ska ha ett öppet förhållande" dyker upp dumpar man den personen.


    Och jag har inte på något sätt sagt att han inte "får" göra slut. Det är han som vill försöka få det att funka, och om det verkligen går är naturligtvis ingen gladare än jag, och då vill jag göra allt jag kan för att underlätta så mycket som möjligt för honom. Det var f.ö. för att få input beträffande det - hur man kan få det att funka - som jag startade tråden; inte för att få moralpredikningar om vilken hemsk människa jag är. Fast jag kan iofs inte säga att jag är förvånad - det här är ju trots allt FL... 
    KlantSmurfen skrev 2019-08-08 08:55:15 följande:

    "Jag vill ju att vi båda ska kunna må bra i det här, inte att min partner bara ska bita ihop och stå ut liksom"
    men om han inte gör det kommer du att vara otrogen...det där med att båda ska må bra låter som BS.


    Det var som sagt inte alls det jag menade (även om jag som sagt inser att jag uttryckte mig otydligt). Jag upprepar det jag sa ovan här igen: Det är inte frågan om ett ultimatum här...Valet för honom står inte mellan att gå med på ett öppet förhållande eller stå ut med otrohet; valet står mellan att vara ok med ett öppet förhållande eller göra slut, eftersom det tredje alternativet ? ett monogamt förhållande ? skulle leda till otrohet, varför det öht inte är ett alternativ.

    KlantSmurfen skrev 2019-08-08 08:55:15 följande:

    "Eftersom jag har väldigt svårt att förstå det monogama tänket har jag också svårt att förstå varför han känner som han gör och därför har jag också svårt att stötta honom i det, vilket jag tänker kommer att göra det ännu svårare att få det att fungera i längden."

    Det kan också vara det där med empati om inte riktigt funkar som det ska.,


    Ja, du känner ju mig, så du vet förstås. En fråga bara: kan du förstå hur en icke-monogam tänker och känner? Nu menar jag inte om du kan acceptera och respektera det - jag menar om du kan FÖRSTÅ det? Om du kan sätta dig in i hur det är så väl så att du vet precis hur det känns? Om du skulle kunna sätta dig in i det så väl att du hade vetat hur du skulle stötta en icke-monogam som försöker leva monogamt? Utifrån allt det du skriver så tror jag ärligt talat inte att du skulle kunna det. Och ändå skulle jag inte få för mig att säga att du saknar empati.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (liknande) skrev 2019-08-08 08:57:42 följande:

    Har levt så nu isnart 8 år och har inte vant mig än.Svårt att lita på honom vad han än säger.Kan inte lämna pga olika omständigheter.Jättejobbigt psykiskt.


    Åh... åh... så sorgligt :( Är han medveten om hur du känner? Bryr han sig? Du har verkligen all min sympati...
  • Anonym (Kaffedraken)

    Du kan börja med att fråga dig vad det är för knas med dig eftersom du måste ha sex med flera trots att ni har det bra på den fronten. Terapi kanske? 

  • Anonym (Kaffedraken)
    Giftskåneman skrev 2019-08-08 09:02:53 följande:

    Vill inte båda ha öppet kommer du vara otrogen, fast du vill.


    ?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Olustig) skrev 2019-08-08 01:37:55 följande:

    Hej alla

    Finns det någon här inne som har några tips/tankar/idéer kring hur man får ett öppet förhållande att fungera när bara den ena parten vill ha det öppet? Går det överhuvudtaget?

    Jag vill ha ett öppet förhållande, men min partner säger sig känna sig otillräcklig och värdelös av tanken att inte "räcka till" för mig. Jag har försökt förklara att det inte handlar om det (vi har f.ö. fantastiskt sex) utan om att jag helt enkelt behöver olika människor för sex.

    Vi är överens om att det vi har är för bra för att bara kasta bort, så vi vill verkligen båda två få det här att funka - men hur? Jag vet tyvärr redan att jag inte kommer att kunna ändra på hur jag är - om vi skulle bestämma oss för ett monogamt förhållande för min partners skull, så skulle det istället bli att jag träffade andra i smyg - och det vill jag inte. Så om det öht ska funka är det min partner som får ändra på sig, och acceptera att jag träffar andra. Frågan är om det öht är möjligt? Jag vill ju att vi båda ska kunna må bra i det här, inte att min partner bara ska bita ihop och stå ut liksom.

    Finns det någon som har några erfarenheter, tankar, råd, eller tips att dela med sig av här hade jag varit jättetacksam...


    Jag var helyllemonogam när min man kom ut som poly och kände mig väldigt otillräcklig vid tanken. Men det vände, inte på en femöring, utan med mycket kommunikation och att i små små steg släppa på föreställningen att alla känslor måste riktas mot en enda person. Det var väldigt svårt att förstå hur kärleken (eller lusten) växer, inte flyttas över. En rimlig jämförelse är väl att få sitt andra barn, hur många väljer att få ett till barn för att det första barnet är otillräckligt som individ? Det första barnet får inte därefter hälften så mycket av ens kärlek heller, själva mängden ökar.

    Och att du inte berättade från början... min man bet ihop och levde monogamt med mig i arton år innan han vågade berätta. Det är klart att det går att göra det också. Ett genomsnittligt äktenskap håller väl bara i tolv år eller så. Folk som kastar ur sig att du borde ha varit ärlig från början har väl helt enkelt lite svårt att förstå konflikten mellan att få vara lycklig i en kärlek och att vara en fantastiskt god människa. Dömer inte alls maken för att han "ljög" för mig, men jag är glad att han till slut öppnade sig. Och jag är inte monogam. Jag bara trodde mig vara det eftersom det inte direkt finns något alternativ förrän det presenteras.

    Vill du pma så gör det. Många här dömer hårt utan att någonsin ha gått till botten med sina egna känslor. ("Därför" är inte en orsak.) Om något så har jag ägnat åratal åt att reda ut hur mina känslor fungerar och varför, och mitt liv är fyllt av kärlek på många olika sätt.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Fjäril kär skrev 2019-08-08 09:04:48 följande:

    Om han är tveksam till idén, rädd att känna sig bortvald och i grunden faktiskt inte vill - då kommer en förändring vara svårmotiverad.

    Det som är svårast i det här är alla eventuella känslor som kan dyka upp om han går med på det här. Vilket inte går att förutse. Klarar ni av att hantera det gemensamt på ett konstruktivt sätt? Är du beredd att lägga ner det öppna förhållande om han efter en period inte klarar av det? Kan ni få er monogama relation att funka igen efter detta? Eller kommer han känna det som otrohet?


    Tusen tack för detta respektfulla svar!! (Är iofs inte förvånad ? dina inlägg brukar alltid vara nyanserade, genomtänkta och respektfulla <3)

    Vi har väldigt bra förutsättningar när det gäller att lösa saker gemensamt på ett konstruktivt sätt - vad många än verkar tro så hyser vi fullständig respekt för varandra, och är båda två väldigt väl medvetna om det. Vi har väldigt bra samtal och vi lyssnar på varandra. Intellektuellt förstår vi även varandra fullt ut. Men frågan är om det räcker för att hålla känslorna i styr - det är ju den irrationella, känslomässiga delen som är svår att göra nåt åt... Och det är det jag undrar om det finns nån som lyckats med, och hur det i så fall gick till.

    Jag är tyvärr inte beredd att leva monogamt, nej... det är inte frågan om att jag inte tycker att han är värd det; jag funkar helt enkelt inte i ett monogamt förhållande, på samma sätt som många absolut inte funkar i ett öppet förhållande. Sen är det alltså inte så att vi har haft en definierad monogam relation som jag nu vill öppna upp, utan vi har startat med en relation på kk-premisser som sen ändrats, bara att jag inte varit tydlig från början med min läggning :( Om vi skulle bestämma oss för ett monogamt förhållande skulle jag vara otrogen - det är tyvärr faktum - och det har jag sagt till honom. Det är inte ett alternativ öht. Så ja, han skulle (med rätta) vara rädd för otrohet om vi blev monogama.
Svar på tråden hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?