Blir så ledsen på mig själv.
Hej! Till att börja med vill jag bara be er hålla god ton i kommentarerna och inte vara allt för hårda mot mig. Jag övertänker allting just nu, och tårarna försvar i skrivande stund. Jag mår redan dåligt som det är över situationen och vill inte förvärra det, så snälla, be kind.
Så, jag och mitt ex (vi kan kalla honom Albin), var ihop i 3 år, han var min första kärlek och jag hans. Tyvärr skötte jag det hela väldigt dåligt och var väldigt osäker på mig själv, vilket ledde till mycket svartsjuka osv. Det hela slutade med att Albin lämnade mig, blockerade mig överallt och sa upp all kontakt. Jag har aldrig varit mer krossad i hela mitt liv.
Nu är det 2 år sedan vi gjorde slut. Till saken nu hör då att Albin hörde av sig till mig i Lördags, jag blev helt paff, och allting gick extremt fort, tror inte ens jag själv han tänka igenom någonting alls. Albini bor en bit ifrån mig så det hela slutade med att jag följde med honom till hans stad samma kväll. Allting kändes konstigt, men också bra. Vi myste varje dag och jag stannade hos honom i flera dagar. Han talade om hur mycket han hade saknat mig, tänkt på mig osv, jag blev som nykär igen. Jag frågade vad han var ute efter med att höra av sig flera gånger, men fick inget bra svar. Jag frågade om det var sex han var ute efter, men han sa att det inte var så. Albins vänner hade frågat honom om han skulle gå tillbaka till mig, jag frågade vad han svarade och han säger ?att jag inte vet än? och log mot mig. Han försökte knappt ligga med mig, utan myste mest, höll hand, gick och handlade, lagade mat och gjorde allting tillsammans. Sedan kom natten då JAG tog initiativet till att ha sex med honom, och så blev det. Jag väntade i dagar med det just för att vara säker på att det inte var det enda han ville. Därefter pratade vi lite mer, medan han ligger och leker med mitt hår och fortfarande beter sig som om vi vore tillsammans igen. Vi pratar vidare och han nämner att han inte är ute efter något seriöst.. jag förstod ingenting, han betedde sig ju som om han ville vara med mig. Jag åkte hem dagen därpå då jag kände mig utnyttjad, men han följde mig till bussen, var lika go då, höll hand, pussade mig i pannan, kramade mig hejdå och jag åkte.
Därefter skrev jag och frågade honom angående det, han skrev som svar att han tycker om mig extremt mycket, och alltid kommer att göra, men att han inte vill ha ett förhållande just nu. Jag skrev att jag förstår, men att han gärna får ringa och prata igenom allting ändå, Så vi slipper missförstånd i text. Han skrev att han ville, och skulle ringa. Men ringde aldrig.
Denna killen är ingen ?fuckboy?, och aldrig varit. Jag var hans första någonsin somsagt, och jag vet att någonting speciellt finns mellan oss, så som han betedde sig kan man väl ändå inte göra utan känslor?.... Och han har alltid varit väldigt försiktig och har varit med om mycket hemskt i sitt liv.. Jag blir rädd att är mig det är fel på, att han inte alls tycker om mig än, att det hela bara var en ursäkt. Medan en del av mig vill tro att det beror på hur jag skötte förhållandet sist, och att han är rädd att det ska bli likadant igen. Jag har växt upp, och är redo att göra allt för denna killen. Men är det omöjligt? Kan man ändra hans tankesätt? Jag vill inte tjata på honom, men vet inte hur jag ska tolka hela situationen, och vill inte inse att samma kille har krossat mig ÄNNU EN GÅNG. Jag skäms över att jag tillät detta att hända. Vad borde jag göra för att få upp hans ögon för mig igen? Om det är möjligt... låta bli honom? Höra av mig igen? Hela situationen bryter ner mig så mycket. Jag har ingen att prata med, därav hoppas jag att någon här kan hjälpa mig.. tack på förhand..