Skuldkänslor

Hej,

Jag behöver hjälp och tankar med hur jag kan hantera min ångest och alla skuldkänslor över att inte göra tillräckligt för mina föräldrar. 

Min pappa är svårt sjuk sedan 8 år tillbaka och fick då för 8 år sedan även förväntad tid som han skulle överleva, vilket var 4 år. Han har klarat sig 4 år längre men det är "lånad tid". Min pappa är 80 år och min mamma är 60 år, och det här tär enormt på min mamma eftersom hon bor med honom. Jag bor i Stockholm men dom bor på landet, och jag åker hit så fort jag får ledig tid från skola och jobb, jag är 28 år, och var alltså 20 år när pappa blev sjuk. Mitt största problem i den här svåra situationen är hur jag skall hantera mina skuldkänslor över att inte göra tillräckligt för mina föräldrar. Jag har skuldkänslor jämt, och varje gång jag inte är hos dem så får jag sådan kraftig ångest och bryter totalt ihop och tycker att jag är en dålig dotter. Mina föräldrar lägger ingen skuld eller något sånt på mig, iallafall inte medvetet, dock så säger min pappa saker som hur ledsen och deprimerad han blir när jag inte är här. Jag har på senare tid insett att mina skuldkänslor är irrationella och att jag inte borde ha det, men det är ju trots allt mina föräldrar. Jag har försökt länge nu att bearbeta detta hos psykolog, alltifrån min fars sjukdom, och tillstånd vilket förvärras hela tiden.

Jag har fått så otroligt mycket tips på hur jag kan hantera mina skuldkänslor, och försökt förklara detta för mamma och pappa, men sanningen är den att pappa är för sjuk för att ens komma ihåg att han inte kan fortsätta råka ge mig skuldkänslor. Jag känner mig som världens värsta människa när jag inte är hos dem jämt på min lediga tid. Jag pluggar på heltid och jobbar på heltid, och jag känner mig så splittrad i mig själv. Vad är hem? Vart är min familj? Stockholm? Landet? Får jag lov att leva mitt liv, eller är det jag själv som förstör?

 

Ursäkta för detta långa inlägg. Är det någon som känner igen sig i detta så svara gärna.

 

Kram