Vi som behöver bolla med andra om vår relation

1) Den eviga frågan i längre förhållanden - hur ofta och vem ska ta initiativ till sex, kramar och kärleksord? Det blir väldigt lätt att den med minst sexlust vinner - tiden går till mobilsurf, TV och att gosa med hunden. 

2) Öppet förhållande pga 1) ovan får inte diskuteras. Här är det konservativt uppfostrat. Samma part som hellre vill mobilsurfa vill inte heller att den andre ska få söka fysisk kärlek nån annanstans, inte ens diskret..

3) Hur mycket aktiviteter ska vi genomföra tillsammans förutom jobb, vardagsresandet smat hushållshanteringen? Hur mycket kan man småpyssla med hemmet? 5,6, eller 7 dagar i veckan?

4) Hur mycket framförhållning ska de fåtal kulturaktiviteter som kanske kan tillåtas gemensamt, hur spontant ska de vara? Får man vara trött och inte veta samt ändra sig i sista stund?

5) Hur mycket får man slarva med sin motion och skaffa allt mer övervikt? Får detta ens pratas om och sambandet med skåpätande och allt detta stillasittande med mobilsurf?

6) Varför säger en parten så elaka spydiga och helt onödiga kommentarer till den parnern, hur grinig får man vara? Vi markerar tillbaka men stämningen blir mycket tristare.

7) Vi förstår att du har det tråkigt på jobbet, inte gillar din övervikt, att du nog är beroende av mobilsurfet och därför vill vara hemma jämnt... vi förstår att du känner våra krav och att det är olustigt. Men vi älskar dig, du är barnens fina fina mamma och den jag lever mitt liv med...

8) Jag vet inte vad jag ska göra? Mår konstigt nog rätt så bra ändå. Det finns mycket bra i livet... 

Jag ältar verkligen vårt sexliv, eller bristen på. Vi har inte haft sex på ett år. Han verkar inte bry sig. Jag tog upp det i vintras, men det blir aldrig en vettig diskussion. Så nu får bollen ligga hos honom.

Gissar att det är min kropp som är problemet.

Vet inte var detta ska ta vägen på sikt. Bra liv för övrigt.

Kan ni tänka ert öppet äktenskap med diskreta partners?

Vad har hänt din kropp?

Inget har hänt men jag är tjock, har alltid varit och väger ungefär samma som jag gjort i många år men jag har verkligen ingen snygg kropp.

Han har ju inget sexbehov uppenbarligen och jag skulle nog inte vilja.

Jag gissar att du inte vill vara tjock med tanke på hur negativ du är mot din kropp.

Vad skulle krävas av dig för att du skulle känna dig nöjd tror du? Vilka hinder är i vägen?

Jag har egentligen aldrig någonsin upplevt att min man uppskattat min kropp, aldrig visat attraktion osv. Kär i mig, ja, men inte så attraherad.

Så din man är ditt hinder? Är det det du menar?

Eller gör din vikt att du upplever att du inte når fram helt till din man?

Tror du att det hade blivit bra om din kropp såg annorlunda ut?

Om jag såg annorlunda ut hade jag på något sätt kunnat kräva sex eller åtminstone ett samtal om sex för att jag då hade vetat att problemet inte låg hos mig. Nu vågar jag inte det eftersom jag ju kan förstå på ett sätt att min kropp inte attraherar.