• Anonym (Suck)
    Tue 13 Aug 2019 11:52
    5392 visningar
    147 svar
    147
    5392

    Otrohet, men från ett annat perspektiv

    Otrohetsdiskussioner finns det många. Men de handlar alltid mer eller mindre uteslutande om att otrogna är hemska för att de sviker sin partner/är inte hemska för det man inte vet lider man inte av. 


     


    Men det finns ju en annan komponent - utöver svek-komponenten - som är lika intressant, nämligen sex-komponenten. 


     


    Alltså, det är väl klart att man blir förtvivlad över *svek*-komponenten i otrohet - alltså att man blir förtvivlad över att ens partner har gått bakom ryggen på en - men jag tycker det är überkonstigt att man blir förtvivlad över *sex*-komponenten. Varför i hela världen skulle det spela nån roll att man har sex med andra? Så länge man skyddar sig osv förstås. 


     


    Notera att jag pratar alltså bara om sexdelen nu, inte om svekdelen - att svek är förkastligt, och kan ses som ett tecken på att man inte älskar sin partner kan jag absolut se (även om det kanske inte är fullt så enkelt alltid), men det har redan avhandlats i tusen andra trådar, så det är jag inte intresserad av här. 


     


    Vad jag undrar är alltså: hur blev otrohet överhuvudtaget en grej? *Varför* tycker man att det är så viktigt att ens partner inte har sex med andra? Och varför tycker man att man har rätt att begränsa just sex, när man aldrig någonsin skulle anse att man har rätt att begränsa sin partner på nåt annat sätt? Varför tycker man att man överhuvudtaget har rätt att sätta upp det som ett kriterium för ett förhållande? Om man till exempel har svårt att acceptera att partnern har andra vänner, eller en hobby som hen vill ägna sig åt några timmar i veckan så brukar man ju ändå inse att problemet ligger hos en själv, och därför kompromissa om det, och, om det är ett stort problem: jobba med sig själv för att komma över det. Man brukar ju inte säga sorry, vi kan inte ha ett förhållande, för jag tycker inte att det är ok att du har vänner/utövar en hobby etc, eller hur? Helt enkelt för att man inser att det är ju ett sjukt krav/kriterium. Så vad är det som gör sex annorlunda?


     


    Hoppas på lite konstruktiva, reflekterande svar, för jag är genuint nyfiken. 

  • Svar på tråden Otrohet, men från ett annat perspektiv
  • Anonym (W)
    Wed 14 Aug 2019 01:25
    #41

    Varför jag känner som jag gör kanske också har att göra med att jag upplevt otrohet i tidigare förhållande, då expartnern var otrogen med min vän. Ja, sveket från båda gjorde ont, men det var också jobbigt, olustigt, att tänka på dem två ihop sexuellt, även om den biten bleknar snabbare.

  • Wed 14 Aug 2019 07:46
    #42
    +1
    Anonym (Suck) skrev 2019-08-13 13:29:15 följande:

    Ja, ok, jag kan förstå rädslan över att bli nummer två eller till och med förlora sin partner, men den risken finns ju alltid, och, skulle jag vilja påstå, den är ännu större om man förnekar partnern saker som den har ett behov av. Samma sak med konkurrens om tid - det gäller ju allting, men man säger ju inte "du får inte ha några hobbies, för de innebär att jag får mindre tid med dig". 

    Känslan av att inte duga... är ju svårare att komma runt. Men varför ser man inte det som nånting man själv behöver jobba med, snarare än nånting som ens partner bara måste acceptera?

    Tack för att bra, balanserat svar!!


    Ja, visst finns risken att ens partner blir kär och attraherad av någon annan även om hen inte är otrogen. Det finns alltid risk att förlora den man älskar av olika anledningar men det ändrar ju inget, för dessa saker mår man ju inte heller bra av. Det finns ingen logik med att hänvisa till det.

    Bara för att någon tex skulle bli ledsen om partnern lämnade, eller blev kär i någon annan, betyder inte det att hen lika gärna kan ha sex med någon annan.

    Jag tycker inte det finns någon anledning att jobba på. För mig är sex en del av en kärleksrelation och det funkar inte att dela på det. Hur andra gör är upp till dem.

    Jag tycker inte det går jämföra med hobbies. Det finns också hobbies som kan förstöra en relation men det blir sällan lika känsloladdat och personligt. Jag vet relationer som spruckit pga att mannen ägnar för mycket tid åt TV spel, och det finns andra saker som kan ge samma problem, allt från internetsurfande till golf. Det är inte alltid den som blir bortvald av aktiviteter som ska ändra sig. Ibland kanske den andre måste ändra sig, eller så passar man inte ihop och måste skiljas. Skillnaden med hobbies är att det inte är lika känslomässigt.

    Jag blev själv svartsjuk när en man som jag var ihop med plötsligt började visa intresse för en annan kvinna. Det smärtsamma var att jag såg hur har lyste upp när han pratade om henne, och jag kände mig osynlig. Det kändes inte lika mellan oss sedan hon kom in i hans liv, men det mesta var subtilt. Mycket riktigt valde han henne sedan och jag tror aldrig han var otrogen. Jag visade aldrig någon svartsjuka mot honom, men jag visste vad som hände. Det fanns inget jag kunde "jobba med". Det var bara så att de antagligen passade bättre ihop, och nu i efterhand inser jag att vi inte ens hade funkat ihop av andra anledningar.

    Tänk på att han aldrig gjorde något, ändå mådde jag dåligt. Dessa känslor riskerar att väckas om man har sex med någon annan. (Otrohet, med svek förstärker givetvis, men det skulle det inte handla om)
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Anonym (Miss)
    Wed 14 Aug 2019 08:37
    #43
    Anonym (W47) skrev 2019-08-13 13:25:52 följande:

    Största sveket för mig vore om min man öppnade sig och berättade sina innersta känslor och problem för en annan kvinna än mig.. Då jag förutsätter att vi delar på allt/ berättar allt för varandra. Sex-biten är inte hela världen. Jag är en öppen person och jag har full förstående om man "faller" eller blir sugen på någon annan efter så många år ihop.  


    Tyvärr tror jag att det är vanligt i otrohetsaffärer. Jag har själv varit älskarinna till en man med sambo och vi hade inte bara sex. Det var många gånger vi pratade om deras förhållande och våra drömmar/liv/tankar. Jag ser henne i stan ibland och tycker synd om henne idag. Jag ångrar inte att jag var med den mannen men jag skulle aldrig vilja ha honom ?på riktigt?. Jag bröt med honom efter 4 år när jag träffade min kille. Skulle inte förvåna mig om han har en ny kvinna bakom sambons rygg.

    I övrigt tror jag inte människan ska leva med en och samma person i 60 år.
  • Anonym (trttr­)
    Wed 14 Aug 2019 09:17
    #44
    +3
    Anonym (Miss) skrev 2019-08-14 08:37:11 följande:
    Tyvärr tror jag att det är vanligt i otrohetsaffärer. Jag har själv varit älskarinna till en man med sambo och vi hade inte bara sex. Det var många gånger vi pratade om deras förhållande och våra drömmar/liv/tankar. Jag ser henne i stan ibland och tycker synd om henne idag. Jag ångrar inte att jag var med den mannen men jag skulle aldrig vilja ha honom ?på riktigt?. Jag bröt med honom efter 4 år när jag träffade min kille. Skulle inte förvåna mig om han har en ny kvinna bakom sambons rygg.

    I övrigt tror jag inte människan ska leva med en och samma person i 60 år.
    Som bedragen känner man sig jävligt utlämnad och sviken. Den partner som man berättat allt för och man utgick man kunde lita på har plötsligt diskuterat allt, från innersta känslor till barnen, med den "andre". Det är inte bara sexlivet utan också privatlivet som man blivit berövad på.

    För övrigt, vet din nuvarande kille om din affär på fyra år?
  • Wed 14 Aug 2019 10:44
    #45
    +3

    Jag ser det mer som en läggning man har. Jag har inget intresse för att ligga med andra när jag är i ett förhållande. Det är sån jag är och jag vill dela mitt liv med en person som är likadan på den punkten. Jag har aldrig varit otrogen, jag har aldrig ens kommit på tanken att jag skulle vilja ligga med någon annan än min man. Jag har varit i förhållanden där killen varit otrogen, men samtidigt så har jag aldrig träffat någon som skulle ha varit ok med att jag också låg med andra. 

    Jag tycker att man måste skilja på anledningar till otroheten också. Är man är otrogen pga något fattas i förhållandet man lever i. Kärleken håller på att sina av en eller annan anledning. Eller är man otrogen pga man vill ha sex med andra fast man har det bra med och älskar sin partner. 

    Jag skulle inte välja att ha ett förhållande med någon som har ett behov av att ligga med andra. Det går inte ihop med min läggning alls. 

    Hur andra gör i sina förhållanden är upp till dom men att gå emot sin "läggning" tror jag inte att någon vinner något på. Det måste ju vara bättre att från första början vara ärlig med sina behov och se till att träffa någon som är ok med det. 

    Själv ser jag ingen som helst vinst för egen del att försöka jobba med mig själv för att bli ok med att maken skulle vilja ligga med andra. För mig skulle det innebära att jag skulle behöva bli likgiltig i förhållandet, sluta känna och älska. 

  • Wed 14 Aug 2019 11:33
    #46
    LauraPalmer skrev 2019-08-14 10:44:58 följande:

    Själv ser jag ingen som helst vinst för egen del att försöka jobba med mig själv för att bli ok med att maken skulle vilja ligga med andra. För mig skulle det innebära att jag skulle behöva bli likgiltig i förhållandet, sluta känna och älska. 


    Det här! Precis det hände när jag var monogam, jag behövde sluta känna, och det gick inte att sluta känna enbart lust till andra, all lust stängdes av för att jag skulle vara trogen. Det var jag i tjugo år. Det var hemskt, jag ville ju ha lust (till min man) men inget funkade!

    Min man tröttnade på ett liv med oengagerat sex och föreslog ett öppet förhållande. Jag var helt förstörd över att inte duga, var fostrad till seriemonogami i ett samhälle där kvinnors sexualitet skammas hårt, jag hade ganska exakt samma känslor som alla motståndare till sex vid sidan av känner, uttryckte mig faktiskt ganska precis som du skriver. Jag trodde inte alls att ett öppet förhållande skulle vara en bra lösning annat än för honom. Men vi tenderar lösa problem och jag provar hellre än börjar dela upp barn och hushållsartiklar. Visade sig att han vill ha sex ibland, gärna med mig men om jag inte vill så går det bra med någon annan också, och jag är polyamorös. Nu när jag får känna allt jag känner utan skam har jag lust till min man också igen.
  • Wed 14 Aug 2019 11:45
    #47
    +2
    Oerhörd skrev 2019-08-14 11:33:18 följande:
    Det här! Precis det hände när jag var monogam, jag behövde sluta känna, och det gick inte att sluta känna enbart lust till andra, all lust stängdes av för att jag skulle vara trogen. Det var jag i tjugo år. Det var hemskt, jag ville ju ha lust (till min man) men inget funkade!

    Min man tröttnade på ett liv med oengagerat sex och föreslog ett öppet förhållande. Jag var helt förstörd över att inte duga, var fostrad till seriemonogami i ett samhälle där kvinnors sexualitet skammas hårt, jag hade ganska exakt samma känslor som alla motståndare till sex vid sidan av känner, uttryckte mig faktiskt ganska precis som du skriver. Jag trodde inte alls att ett öppet förhållande skulle vara en bra lösning annat än för honom. Men vi tenderar lösa problem och jag provar hellre än börjar dela upp barn och hushållsartiklar. Visade sig att han vill ha sex ibland, gärna med mig men om jag inte vill så går det bra med någon annan också, och jag är polyamorös. Nu när jag får känna allt jag känner utan skam har jag lust till min man också igen.
    Som sagt, alla gör som det passar sig själv. Jag skulle inte vara kapabel att leva i ett öppet förhållande. Överhuvudtaget så vill jag inte blanda in många människor i mitt liv. Jag har bara en nära vän tex. Vi är alla olika och alla behöver olika saker eller sätt att leva sina liv för att må bra. Men oavsett så vill ju ingen människa leva med någon vars lycka är på bekostnad av sin egen lycka. 
  • Wed 14 Aug 2019 11:56
    #48
    LauraPalmer skrev 2019-08-14 11:45:49 följande:

    Som sagt, alla gör som det passar sig själv. Jag skulle inte vara kapabel att leva i ett öppet förhållande. Överhuvudtaget så vill jag inte blanda in många människor i mitt liv. Jag har bara en nära vän tex. Vi är alla olika och alla behöver olika saker eller sätt att leva sina liv för att må bra. Men oavsett så vill ju ingen människa leva med någon vars lycka är på bekostnad av sin egen lycka. 


    Hehe, sa jag inte att det var precis vad jag sa också? Jag menar inte att det är så för alla, men för många som tappar lusten efter några år i en relation tänker jag att det kanske faktiskt är precis som det var för mig, men det behövdes en extern utlösare för att jag skulle våga prova, och det behövdes mycket tid.
  • Wed 14 Aug 2019 13:26
    #49
    +2
    Oerhörd skrev 2019-08-13 23:48:54 följande:

    Är det vad det kanske handlar om? Att de som inte kan tänka sig att tillåta sex vid sidan av befarar att partnern ska hitta någon den hellre har sex med? Jag för min del tror att fantasin om att någon annan är bättre än partnern är en större risk, verkligheten är aldrig lika spännande som förbjuden frukt.


    Vad tråkigt det låter att du upplever verkligheten som sämre. Känns främmande att leva i någon typ av fantasibubbla som verkligheten inte kan överträffa. Så det ska helst vara "förbjudet" för att vara riktigt bra... Håller inte med.

    Ja, det vore bedrövligt om ens partner fantiserade om någon som är bättre. Det ändrar ju inte på något dock.

    Faktumet att det vore jobbigt och smärtsamt att veta att ens partner fantiserar om någon annan som är bättre förändrar inte faktumet att samma person kan tycka det är smärtsamt och jobbigt att vara med om att partnern föredrar att ha sex med någon annan.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Wed 14 Aug 2019 13:42
    #50
    +2
    Oerhörd skrev 2019-08-14 11:33:18 följande:

    Det här! Precis det hände när jag var monogam, jag behövde sluta känna, och det gick inte att sluta känna enbart lust till andra, all lust stängdes av för att jag skulle vara trogen. Det var jag i tjugo år. Det var hemskt, jag ville ju ha lust (till min man) men inget funkade!

    Min man tröttnade på ett liv med oengagerat sex och föreslog ett öppet förhållande. Jag var helt förstörd över att inte duga, var fostrad till seriemonogami i ett samhälle där kvinnors sexualitet skammas hårt, jag hade ganska exakt samma känslor som alla motståndare till sex vid sidan av känner, uttryckte mig faktiskt ganska precis som du skriver. Jag trodde inte alls att ett öppet förhållande skulle vara en bra lösning annat än för honom. Men vi tenderar lösa problem och jag provar hellre än börjar dela upp barn och hushållsartiklar. Visade sig att han vill ha sex ibland, gärna med mig men om jag inte vill så går det bra med någon annan också, och jag är polyamorös. Nu när jag får känna allt jag känner utan skam har jag lust till min man också igen.


    Hur länge har du levt i en öppen relation?

    Om du på allvar ska jämföra hur det är att leva som öppen bör du ha lika lång tid att jämföra med . För de flesta fungerar sex bra de första åren oavsett. Om man ska se hur en öppen relation fungerar måste man granska den på samma sätt som de monogama. Det är inte så ovanligt att det inte känns på samma sätt efter några år, och när någon blir riktigt kär är det mycket möjligt att det blir mindre viktigt att ha sex med fler. Har följt några personer som ändrat sig genom åren och framförallt i samband att de fått mycket känslor för någon ny person. Det låter som att erat val att leva öppet mer handlar om att slippa skiljas och det kan ju vara en vits med det.
    Anyone can hate. It costs to love.
Svar på tråden Otrohet, men från ett annat perspektiv