Forum Relationer - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Att dejta någon från en annan kultur (anonyma)

    Tis 13 aug 21:58 Läst 0 gånger Totalt 11 svar
    Tis 13 aug 21:58

    Hej!

    Jag undrar om det är någon här som dejtar eller har dejtat en person från en annan kultur? Kanske fortfarande är i förhållande med personen. Vilka motgångar stötte ni på och hur löste ni dem? Jag tänker främst att de har kommit till Sverige i vuxen ålder.

    Jag är tillsamman med en kille från Mellanöstern och märker så klart våra olikheter. Han är inte muslim eller strikt religiös. Jag vet inte om olikheterna beror på att vi har olika preferenser från uppväxten eller om det är språket som hindrar. Känns som han missförstår mig ofta eller jag honom. Han verkar heller inte så van vid förhållanden iaf inte så som vi har i Sverige. Vill kunna bygga upp en bra kommunikation men hur? Några som har bra tips? Känns mest som vi pratar ytligt och inte så djupt som jag är van vid. Vi hade ett "snack" om en sak för några veckor sedan men han sa inte så mycket om hur han tänkte och kände. Han är jättebra på att visa känslor och ge närhet men inte så mycket att prata om det.

  • Anonym (Bara)
    Visa endast
    Tis 13 aug 22:55 #1

    Skulle du säga att det bara är kvinnor, tjejer som dejtar någon med invandrarbakgrund

  • Ons 14 aug 08:06 #2
    Elviram skrev 2019-08-13 21:58:07 följande:

    Hej!

    Jag undrar om det är någon här som dejtar eller har dejtat en person från en annan kultur? Kanske fortfarande är i förhållande med personen. Vilka motgångar stötte ni på och hur löste ni dem? Jag tänker främst att de har kommit till Sverige i vuxen ålder.

    Jag är tillsamman med en kille från Mellanöstern och märker så klart våra olikheter. Han är inte muslim eller strikt religiös. Jag vet inte om olikheterna beror på att vi har olika preferenser från uppväxten eller om det är språket som hindrar. Känns som han missförstår mig ofta eller jag honom. Han verkar heller inte så van vid förhållanden iaf inte så som vi har i Sverige. Vill kunna bygga upp en bra kommunikation men hur? Några som har bra tips? Känns mest som vi pratar ytligt och inte så djupt som jag är van vid. Vi hade ett "snack" om en sak för några veckor sedan men han sa inte så mycket om hur han tänkte och kände. Han är jättebra på att visa känslor och ge närhet men inte så mycket att prata om det.


    Vilket språk talar ni med varandra? Svenska som är ditt modersmål men inte hans? När vi pratar om känslor, värderingar och andra frågor där ordens valör betyder mycket för att få fram det man vill att motparten ska förstå är det viktigt att man kan göra det på ett språk där man lärt sig ordens olika valörer. Är det kanske så att din pojkvän inte kan svenska på djupet, inte ovanligt för människor som lärt sig ett språk i vuxen ålder. Det är bland annat därför föräldrar uppmanas att kommunicera på sitt modersmål med sitt barn.
  • Ons 14 aug 09:48 #3

    Jag är gift med en man från en annan kultur som kom hit som vuxen. Vi har varit ihop i 10 år, och bott tillsammans i 4. Vi talar båda flytande engelska, till den grad att vår engelska är bättre än vårt modersmål. Vi är lika som personer, och våra grundläggande värderingar är lika. Det skulle inte fungera annars. Det som kan hända ibland är att vår uppväxt gör sig påmind och då vi har olika saker med oss därifrån kan det ibland krocka, men det löser sig när vi pratar om det. Kommunikation är a och o. Om ni inte har ett gemensamt språk som ni båda kan förstå och uttrycka er på kan det bli svårt när konflikter uppstår.

  • Ons 14 aug 10:25 #4
    Barbro45 skrev 2019-08-14 08:06:52 följande:

    Vilket språk talar ni med varandra? Svenska som är ditt modersmål men inte hans? När vi pratar om känslor, värderingar och andra frågor där ordens valör betyder mycket för att få fram det man vill att motparten ska förstå är det viktigt att man kan göra det på ett språk där man lärt sig ordens olika valörer. Är det kanske så att din pojkvän inte kan svenska på djupet, inte ovanligt för människor som lärt sig ett språk i vuxen ålder. Det är bland annat därför föräldrar uppmanas att kommunicera på sitt modersmål med sitt barn.


    Tack för ditt svar!

    Han är väldigt bra på svenska och lösrt sig det snabbt. Men som du säger så kan han det inte på djupet. Jag är rätt bra på att hitta rätt ord för en specifik betydelse som han inte vet. Ska tänka på det i framtiden :)
  • Anonym (Egypt­isk man)
    Visa endast
    I förrgår 22:50 #5

    Jag har gift mig med en man från Egypten. Han hade bott i Sverige i ca 10 år när vi träffades så vi hade aldrig några svårigheter att prata och förstå varandra. Vi pratar svenska. Jag själv är född och uppvuxen med svensk mamma men min pappa är från ett muslimskt land. Honom har ingen kontakt med så jag ser mig själv som helt svensk. Även om min man bott så länge här så finns hans egyptiska värderingar och åsikter kvar hos honom vilket gjort att vi haft några kulturkrockar och diskussioner. Jag tror bestämt (utan att vara fördomsfull och ja det finns säkert undantag) att om man träffar en man från särskilt Mellanöstern så måste man vara beredd på att anpassa sig lite. Och för mig har det absolut inte varit negativt. Jag mår bättre än någonsin och har funnit min religion och känner en stark mening med livet. Känner mig mer värdefull och uppskattad som människa och kvinna än jag någonsin gjort tidigare. Har fått många nya vänner också som blivit som mina systrar.

    Jag har dessvärre sett många kvinnor som blivit lurade av män som enbart vill få svenska papper. En sak vill jag poängtera. Nästan alla män från Mellanöstern har kvar sina värderingar och en sån sak är att man har inget långt förhållande utan muslimskt giftermål. Man blir svartsjuk (en stor skillnad är att svartsjuka för svenskar är någonting dåligt och negativt till skillnad från i Mellanöstern där svartsjuka är något man eftersträvar från sin man) om ens tjej umgås med killar. Man skäms om ens tjej går ut och dricker sig full. Så om era killar inte vill gifta sig muslimskt med er och inte bryr sig om att lära er om deras traditioner så betyder det mest troligt att han egentligen inte bryr sig. Det här är mina erfarenheter åtminstone.

  • Igår 08:23 #6

    Tack för ditt svar! Jag har bestämt mig för att göra slut då han vägrar att prata om problem och inte ens om framtidsdrömmar. Vi hade ett "problem" i helgen och han envisades med att komma hit. Men han ville knappt prata utan ville bete sig som om allt var vanligt igen eller kom med dåliga ursäkter. Känns rätt hopplöst när man inte vill prata och öppna upp sig för varann.

  • Anonym (Egypt­isk man)
    Visa endast
    Igår 08:55 #7

    Om det är din känsla så är det nog så. Fråga dig själv varför han inte vill arbeta och prata om era problem för att hitta en lösning. Bryr han sig inte eller är det någonting helt oviktigt för honom som han inte ser som ett problem?

    Hoppas att antingen uppbrottet går enkelt eller att ni hittar tillbaka till varandra och löser era problem!

  • Igår 09:34 #8

    Han pratar inte med någon om sina problem utan vill hålla allt inom sig tills det är löst. Han vill hålla fasaden uppe om att allt är bra. Jag har känt honom sen i mars och vet inte ens exakt var han bor. Det enda jag har vetat är att hon bor hos en svensk familj i ett område i stan. Nu när jag tog upp det och tryckte mer på att han borde visa mig åtminstone en gång ja då har han ingen "adress" utan sover på olika ställen ibland hos familjen och ibland hos sin kompis. Jag fortsatte trycka på att han kan visa mig ändå men då börjar han prata om att han har ingen tala i sitt liv och bla bla bla.

    Det finns fler saker jag upptäckt att jag inte är okej med så det känns kört och att han varken vågar, kan eller vill jobba för oss.

  • Igår 09:40 #9
    Elviram skrev 2019-08-13 21:58:07 följande:

    Hej!

    Jag undrar om det är någon här som dejtar eller har dejtat en person från en annan kultur? Kanske fortfarande är i förhållande med personen. Vilka motgångar stötte ni på och hur löste ni dem? Jag tänker främst att de har kommit till Sverige i vuxen ålder.

    Jag är tillsamman med en kille från Mellanöstern och märker så klart våra olikheter. Han är inte muslim eller strikt religiös. Jag vet inte om olikheterna beror på att vi har olika preferenser från uppväxten eller om det är språket som hindrar. Känns som han missförstår mig ofta eller jag honom. Han verkar heller inte så van vid förhållanden iaf inte så som vi har i Sverige. Vill kunna bygga upp en bra kommunikation men hur? Några som har bra tips? Känns mest som vi pratar ytligt och inte så djupt som jag är van vid. Vi hade ett "snack" om en sak för några veckor sedan men han sa inte så mycket om hur han tänkte och kände. Han är jättebra på att visa känslor och ge närhet men inte så mycket att prata om det.


    Svensk tjej och kille från mellanöstern är nog en av de sämsta kombinationerna. Det kan fungera, jag känner sådana par, men allt för ofta är det svenska kvinnan som får finna sig i tusen år gamla värderingar och regler som efter hand tar över relationen. Det som börjar så snällt och förstående blir ofta något helt annat efter några år.

  • Igår 09:49 #10

    Om man ska vara ihop med någon ifrån en annan kultur, så ska man nog sätta sig in i den kulturen och fundera om det passar en, om man passar ihop med den personen inklusive all dennes kulturella bakgrund (som inte kommer att försvinna). 

    Jag är själv invandrare och har själv upplevt kulturkrockar. Men med skillnaden att kulturerna är väldigt nära. Det är förstås en skillnad om man kommer från ett grannland med liknande kultur eller från en helt annan del av världen. Men, där får man ibland problemet att folk tror att det inte finns några kulturskillnader alls. Och så är det ju inte heller. 

    När det gäller folk ifrån kulturer som inte är så lik den svenska, så har jag lite erfarenhet av det också - turkisk pojkvän under tonåren. Det var en mycket snäll kille som egentligen förstod saker på en mänsklig nivå, även om kulturerna var så olika. Egentligen kan man kanske komma ganska långt med allmän respekt och kärlek. Eller kanske ska man säga humanistiska värderingar. Oavsett hur olika kulturerna är, om en person är snäll och hänsynsfull till sina medmänniskor och respekterar dem som egna individer, så brukar man kunna lösa kulturkrockar betydligt bättre.

    Viktigt är att man ser personen i sitt sammanhang, och det innebär ofta i sin familj, att se hur han agerar med sina föräldrar, syskon, m.fl. Det ligger ju något i förstås att man ska kolla hur en man behandlar sin mamma, för att han nog kommer att behandla sin fru likadant. Och det är också viktigt att förstå om det finns hänsyn att ta till äldre familjmedlemmar, om det är någon familjpatriark som bestämmer och i så fall vad. 

  • Igår 09:52 #11
    Elviram skrev 2019-08-22 09:34:11 följande:

    Han pratar inte med någon om sina problem utan vill hålla allt inom sig tills det är löst. Han vill hålla fasaden uppe om att allt är bra. Jag har känt honom sen i mars och vet inte ens exakt var han bor. Det enda jag har vetat är att hon bor hos en svensk familj i ett område i stan. Nu när jag tog upp det och tryckte mer på att han borde visa mig åtminstone en gång ja då har han ingen "adress" utan sover på olika ställen ibland hos familjen och ibland hos sin kompis. Jag fortsatte trycka på att han kan visa mig ändå men då börjar han prata om att han har ingen tala i sitt liv och bla bla bla.

    Det finns fler saker jag upptäckt att jag inte är okej med så det känns kört och att han varken vågar, kan eller vill jobba för oss.


    Det funkar ju inte, och det har inte så mycket med kulturskillnader att göra. Det är kulturen i hans familj kanske, men det är en annan sak. Det är bra om man tar såna varningstecken på allvar, eftersom det brukar vara så när en relation går isär att man tittar tillbaka och ser att det fanns varningstecken från början, som man borde ha tagit på allvar.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll