Han lämnar

Hej!

Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, vi har tillsammans ett barn ihop på 3 år.

Våra första 1-2 år var jättebra! Vi var kära, vi uppmuntrade varandra, vi älskade att umgås med varandra och hitta på roliga saker tillsammans.

Jag blev gravid, oplanerat och det var aldrig tal om att inte behålla barnet. När vårt barn föddes så levde vi i denna magiska bebisbubbla, pratade snabbt om att skaffa ett syskon. Men då sexlivet stannade av så blev det aldrig så. Vi har levt vårat liv där han jobbar extremt mycket och tiden han har varit hemma, som tex på helgerna, så har han alltid varit trött från arbetsveckan. Inte mycket tid har kunnat spenderas på vårat förhållande då vi prioriterat att umgås som familj då han varit borta från vårt barn mycket under vardagar.

Såhär har vårat liv sett ut. Vi har inte haft tid att vara kära. Sexlivet har inte funkat. Mycket tjaffs och bråk som aldrig blir löst till grunden som hela tiden ligger där till nästa problem kommer och allt rinner över. Har inte heller känt att han har ansträngt sig för att förbättra oss.

För tre veckor sedan ville han helt plötsligt ta en paus i en månad. Han hade ingen större förhoppning om att det skulle sluta bra, men han ville börja så. Efter 2 veckor ville han bryta helt. Jag blev förstörd. Försökte komma på andra lösningar som han inte ville delta i. Han var säker. På det har han blivit kall, hård och näst intill elak. Nu en vecka senare har jag förstått att jag inte kan tvinga någon till att vilja lösa saker och ting. Det krävs två. Men det gör ont! Så ont! Varför vill han inte försöka rädda det vi har? Han säger att han inte längre känner något och inte gjort på länge.

Jag antar att det bästa jag kan göra är att hålla mig borta. Acceptera hans val. Men jag förstår inte hur! Någon som varit i samma sits som kan dela med sig av erfarenheter? Har ni lyckats hitta tillbaka till varandra?