Är så less på mitt liv - eller inbillning?

Då måste lära dig att acceptera att var sak har sin tid. Livet och livssituationen ändras genom livet, liksom su själv. Att gå funt och tråna efter singelliv, nykärhet och att leva rövare är som att få runt och längta tillbaka till barndomen. Rätt normalt men inget man kan eller ska gå tillbaka till. Detta låter väl konstigt men du verkar ha för få problem. Människan är rätt dålig på att vara lycklig, nöjd och tillfreds. Det sträcas alltid efter något annat, något mer. Aldrig nöjd. Det är en rätt tragisk egenskap men också anledningen till att vårt sätt att leva, forskningen osv. går framåt. Du får lägga ner din tid på nåt sorts projekt. Någon hobby med klara mål så du distraherad, får utlopp för utveckling och kan känna nån form av ytterligare syfte än din familj där allt ändå verkar flyta på bra automatiskt. Att bryta upp ditt nuvarande förhållande och liv i hopp om något bättre är inte rätt väg att gå. Även om du skulle träffa någon att bli nykär i till exempel så är det bara ett tillfälligt tillstånd. Den nykära känslan kommer att lägga sig och den tomhet som blir på lång sikt både för dig, ditt barn och din nuvarande är inte värt det. Familj och nära relationer är jätteviktigt för välmående, hälsa och utveckling. Det är inte det man ska offra för kortsiktiga endorfinkickar. Hoppa fallskärm istället om du vill känna pirr i magen liksom.

Singellivet är skitkul... typ en sommar sen är det helt överjävligt hopplöst och tråkigt!

Saknar inte singellivet för fem öre och är så glad att jag träffade min blivande man.

Gå och prata med en kbt bara för att få ventilera lite, sök nytt jobb, skaffa en hobby men jag tror du skulle ångra dig om du bröt upp. Det är spännande ett tag, dina glansdagarkommer igen när barnet blivit större och man kan göra saker själv. Det blir bättre :)

Börja skriva en tacksamhetsdagbok, skriv varje dag minst 3 saker du är tacksam över i ditt liv och din dag, det kan vara bara småsaker som att vädret är fint och ni åt god mat till större grejer, att du har en sån fin son och man. 

Kanske kan det ge dig perspektiv på att ditt liv, trots dina tankar, inte är så dumt ändå. 

Försök skaffa någon ny hobby? Det kanske ljusare upp humöret.. Jag befinner mig en liknande situation. Jag valde faktiskt att separera. Men tillskillnad från dig så var mitt äktenskap ganska dött. Vi hade glidit ifrån varandra sedan många år och sexlivet var katastrof, osv.. Så nu väntar jag ut att skilsmässan ska få ha sin gång så jag kan påbörja mitt nya liv på riktigt. Jag känner NOLL behov av en relation utan ser fram emot att få tänka på mina egna behov, mitt bolag osv (och sjävklart barnen när jag har dem.). Sen att bli lite uppvaktad, ha hett kravlöst sex får bli en guldkant i vardagen. Jag är drygt 30 år och har bestämt att nästa år, när skilsmässan har lagt sig, ska bli mitt bästa år i livet hittills. Men det kommer innebära lite nätverkande av nya vänner (alla nära vänner är ammande med andra ungen och de vill såklart inte hänga med mig varannan fredag & lördag kväll), fast det ser jag fram emot. Sen om tio år kan jag kanske stadga mig med någon ny, när barnen är lite mer självständiga osv..

Hej jag behöver hjälp

Håller med

Du är inte ensam, varit gift i 12, pappa i 10, och nu maler man på i väntan på pensionen, är så less på allt att en otrohetsaffär, skilsmässa eller annat omvälvande är välkommet.

Det låter inte bra. Du måste hitta spänning i livet, en mening - ett intresse!

 

Om en affär, skilsmässa eller liknande känns välkommet så är det något som är fel. Att leva ett grått och inrutat liv är inte sunt på något sätt. Det är fullt möjligt att skaffa produktiva och underhållande liv, även för oss mammor och pappor. Det gäller bara att hitta rätt sak för dig. Kliv ur bekvämligheten och testa på nya saker vettja!

Så enkelt är det inte, med facit i hand, giftemål var fel väg att gå, hade jag/vi väntat till förhållandet var förbi första fasen hade vi nog gått skilda vägar, för olika personer med alldeles för olika intressen och drivkrafter.

Ja, om det är fel från grunden så blir det oundvikligt med problem.

Jag förutsatte att det tidigare var ett stabilt och utstuderat giftermål. Är det fundamentalt fel, så blir det genast lite krångligare.

Tack så mycket för era svar, känns genast lite lättare.. Lite för att några även känner igen sig.

Jag tror att jag har en form av livskris som kommer och går lite från dag till dag. Jag har extremt svårt att släppa bilden av mig själv, dvs, ung och fri. Har jättesvårt att tänka på mig själv som en mamma och med allt vad det innebär.

Men jag ska ta till mig det med en hobby tex. Kanske kan det skapa glädje och mening och "något eget" som ger någon form av kick (kickar som jag tidigare fått av att tex få uppmärksamhet av andra män, att dejta, resa osv).

Jag får hoppas på det :)

Det är väldigt svårt att, med någorlunda sunt förnuft, "kasta bort" en så bra man som jag har. Det verkar inte vara jättelätt att hitta någon, som man trivs med och som faktiskt älskar en hängivet tillbaka. Kanske att jag tar honom för givet, han skulle ju ALDRIG lämna mig, och då försvinner lite av spänningen antar jag.

Det jag dock har lite svårt med är att just attraktionen kommer och går likväl. Ibland är jag SÅ trött på honom. Samma gamla tråkiga kille som man ska försöka bli tänd på. Jag har alltid haft svårt att behålla den där spänningen och åtrån till någon när förälskelsen lagt sig. Har svårt att se på honom som sexig nu när han börjar bli lite äldre och tex tappat träningen en del sedan sonen kom.

Usch vad ytlig jag låter.. Men det är svårt att styra sina tankar. Tyvärr.

Känns som att ditt singelliv skulle vara astrist. Knappt några vänner, ingen hobby. Vad ska du göra som singel, vara på krogen och ragga? Dessutom skulle du ju vara ensamstående mamma varann vecka. 

Skaffa dig ett spännande liv istället med din man. Prata med honom, hur kan ni göra för att det ska kännas mer roligt. Kanske åka iväg själv en helg, ta upp en hobby tillsammans (många gym har t ex barnpassning), resa (går utmärkt även med barn) osv.

Hobby: Börja cykla MTB...Du kommer ut och får frisk luft, och träning för både kroppen och knoppen. Finns många cykelgrupper på FB att haka på och då träffar man lite nytt folk vilket skapar lite omväxling för det sociala dessutom. Cyklandet(träning) för mig är en nödvändig ventil som skapar välbefinnande och minskar stress och ångest i vardagen.

Jag förstår dig. Är också en mamma till 2 underbara barn och en fantastisk man i ett stort hus på lyckliga gatan, men som längtar ut ur fängelset varje dag.