Pappa med diagnos

Jag känner igen mig i precis allt du skriver! Jag är mamma till två pojkar, ena snart 2 år och vår yngsta 4 månader gammal. Har inte fått diagnosen GAD men ska börja kbt behandling till hösten för har dagligen ångest över precis sådanna katastroftankar som du har och har levt med ångest i stora perioder hela mitt liv men det eskalerade när första sonen föddes.

Är det inte ångest över att barnen ska bli sjuka så är det att jag själv ska bli sjuk och dö och inte få se barnen växa upp o de få ha sin mamma. Alla i min omgivning blir lika uttröttade på min oro som jag inte klarar av att hantera själv. Vill bara säga att du absolut inte är ensam i din ångest men jag vet att det är en ensamhetskänsla när ingen annan kan förstå att oron är lika stark och verklig hur ologiskt det än kan låta i någon annans öron. Du är inte en sämre pappa! Det är bara viktigt att hitta en bra balans och få rätt hjälp. Jag hoppas att kbt kommer hjälpa mig. Vi får helt enkelt ha förstående människor runt om kring som är där och gräver upp oss ur jorden när faller i ett hål av orimlig oro. Jag äter även ksm66 mot stress (ett tips att prova om du inte redan gjort det!) Tar bort toppen av viss oro. Ta hand om dig och din lilla familj! :)