Mamma respekterar inte när jag ber henne att inte t.ex diska hos mig..

Låter som att du behöver släppa på kontrollen lite. Men jag vet hur det känns.

Jo kanske men jag har egentligen inget emot om hon gör något när jag inte är här. Skulle såklart inte ha något emot om hon inte gör något heller, det jag behöver hjälp med och betalar henne för är barnpassning. Men när jag sitter ner t.ex och dricker kaffe och försöker slappna av en sekund eller om vi sitter och pratar och så ställer hon sig och diskar fast det bara är typ 2 tallrikar och 2 glas som jag ställde där för nån sekund sen (som idag). Eller ska börja plocka med något. Hon säger att hon vill hjälpa till men det är ju inte hjälp om jag ber henne att inte göra det och det känns som att hon inte respekterar att det är mitt hem.

Det är absolut inga problem för mig att t.ex diska eller plocka undan lite senare så tycker det är taskigt när jag för en gångs skull sitter ner och försöker slappna av . Och det händer så ofta..

Vet inte om jag överreagerar men blir lätt uppstressad när det är för mycket runt omkring och hon vet det. Alla är ju olika..

Lagg disken i en balja under diskhon sa ser hon den inte. Later som hon vill ha nat att gora hela tiden hon ar hos dig, ge henne en annan uppgift, eller be henne ga hem.

Förstår precis hur du menar med att det känns stressigt. Säg att du vill prata och umgås med henne när hon är där men att det känns som att hon tycker disken är viktigare. Fråga - varför är disken viktigare än jag? Fråga om hon själv känner sig stressad för att det står disk framme eller vad är det som driver henne? Försök se om du kan förstå henne då kanske ni hittar ett bättre sätt. Annars skapar du en regel - typ - står det disk i baljan får hon inte röra men står det på bänken är det så mycket att det är ok att diska.

Ja du överreagerar. Kan förstå att det är jobbigt att att någon bökar med dina grejer. Men du får ju hjälp. Jag skulle uppskatta en sådan förälder, som fixar och donar särskilt om jag vore trött och stressad.

Gå och gör ngt annat då när hon diskar. Hon vill säkert hjälpa till och gör det av någon sorts gammal vana. Kanske är du sur och oinbjudande och då fixar hon hellre med saker än sitter och pratar med dig.

Alltså du har ett lyxproblem. Bli sur för att du får hjälp... Jag blir tyvärr lite provocerad, själv får jag både passa och städa efter min mamma + andra slöa släktingar som bara stökar ned när de är på besök och hjälp med mina barn får jag kanske 2 ggr om året ngn timme från min släkt.

Gissar att du inte ser dig som riktigt vuxen inte heller din mamma pga att du är så beroende av henne och att tjafsandet om disken blivit symbolen för detta.  

Hej, du skriver att du är ensamstående och sönderstressad, hon vill säkert bara hjälpa dig. Jag är lite som din mamma, kan tycka det är trevligt att plocka undan om ngn annan sitter och dricker kaffe, då får man sällskap och det går fort. Låter sorgligt att du bråkar med henne för det :(

Jag hade varit glad om min mamma eller svärföräldrar gjorde något. När dom hälsar på sitter dom i soffan och ser på tv största delen. Även om dom inte hälsat på barnen på nästan ett år. Varje jul står jag i köket från 6 på morgonen till 19 på kvällen då ingen hjälper till med något. Tror istället för att stressa upp dig försök vara tacksam för den hjälp du får.

Jag skulle tro att hon ser att du är sönderstressad och säker inte mår bra av det heller så att hon vill underlätta för dig och ta utföra ett moment så att du kan vila sen när barnen somnat eller helt enkelt att du ska få mera tid att umgås med barnen istället för att behöva diska. Så släpp lite på kontrollen och låt din mamma diska om hon nu tycker det är roligt. Går ju fortfarande att sitta i köket och drick kaffe och prata med henne under tiden hon diskar. Jag hskulle välsigt gärna ha mamma kom och diska eller dammsög hos mig för att få umgås med barnen eller kunna sätta mig i soffan när de somnat istället för att varje dag behöva diska och städa.

Försök ändra ditt synsätt för hon vill ju bara vara snäll och avlasta dig. Det ger förmodligen henne mycket, en känsla av att vara behövd och göra nytta. Det tycker jag man kan bjuda sina föräldrar på.

Jag var som du innan jag blev ensamstående och tyckte det var stressigt när min mamma började gå runt med vattenkannan (fast jag visste att det behövdes), det kändes lite som en kränkning och att hon inte trodde att jag fixade det själv. Men nu har jag svängt om helt och försöker ta emot all hjälp jag kan få. Det gör mina föräldrar glada och om jag låter bli att stressa upp mig så gör det ju även min vardag lite lättare. Nyligen var mina föräldrar i min lägenhet flera dagar och renoverade/målade mm utan att jag var hemma. Jag är otroligt glad över det även om det innebär ett stort kliv utanför min kontrollbehovsbox.