Känslan av rotlöshet
Hej!
Jag blev sjuk när jag var 15 år. Depression följt av mani och fick diagnosen bipolär 2 och adhd för 2 år sedan, nu är jag 34år.
För 1,5 pr sedan träffade jag en kille som på riktigt är helt fantastisk. Vi flyttade ihop i en lägenhet och jag fick ta plats och kände ett lugn, för första gången innan jag blev sjuk!! Så skönt! (levde tidigare i ett förhållande som var som att vara bakbunden)
Nu har min sambos 14 åring bestämt sig för att bo hos sin mamma och hos oss varannan helg.
Vi är
Ett rum kort. Vi har 2 11 åringar som delar rum men som verkligen behöver varsitt!
14 åringen har sagt att det är helt ok att dela rum med sitt syskon men min sambo är rädd att då kommer hon snart inte komma till oss alls.
Långsökt för hon älskar sin pappa!
Så nu spånar han idéer som då innebär att att alla andra ska flytta runt. Ett förslag var att vi ska sova i bäddsoffa i vardagsrummet 2 helger i månaden.
Det tog 2 sekunder så försvann känslan av att vara hemma.
Jag kastades tillbaka till de åren i det förra förhållandet där min dotter och jag alltid fick rätta oss efter det bästa för alla andra.
Nu känns det som om det är skitsamma för jag ör rotlös igen. En krypande ångestladdad känsla som jag dövar med långa promenader flera gånger om dagen. En flykt.
Det är hans barn och jag gillar henne verkligen! Men det känns inte rättvist att vi andra ska leva på undantaget hela tiden när hon bara är här 4 dagar per månad.