Som i rubriken, jag duger inte som jag är. Jag är inte tillräckligt social eller utåtriktad, som man ska vara idag. Om man inte är tillräckligt social så är det något som är fel på en. Jo, men tack, liksom. Varför ska det vara så? Kan man inte acceptera att folk är olika?
Som ni säkert förstått har jag en diagnos, nämligen Aspergers syndrom. Vet inte riktigt vad jag vill med min korta trådstart, bara skriva av mig antagligen...
Klart du duger som du är, du har väl träffat fel folk bara
Acceptancen börjar med dig själv. DU måste acceptera DIG och sluta ställa krav på dig själv du TROR att andra har.
För vem duger du inte?
Om du skulle gå och fråga 100 personer på stan, vad tror du de skulle säga? Alla från Saga 9 år till Anna-Lisa 86 år? De skulle tycka att du duger, att du är bra och att du ska lägga ner med dina negativa tankar.
Det hade kunnat vara jag som skrev ts, förutom att jag inte har asperger. Det tjatas överallt om man måste vara social och ha massor av vänner som man umgås med hela tiden. Jag blir så trött på alla artiklar i medierna om att det är så viktigt att inte vara ensam. För mig är det bara skönt att vara ensam en stor del av fritiden, om jag umgås för mycket andra blir jag trött och stressad. Jag är en enstöring av naturen och har alltid varit.
Tänk så här;
Det är väl för fan deras problem, inte mitt!
Vem är det som säger att du inte duger och måste vara mer social? Vad menar du med att vara mer social? Menar du att ha mer vänner och umgås mer?
Är detta generellt eller handlar det om en specifik person som vill umgås mer med dig?