Hur ska en lärare egentligen bete sig mot föräldrar?

Jag har ett litet problem, det är så att min dotters lärare är så himla märklig mot mig.

Det är något han alltid varit men det har börja störa mig senaste året.

Kan påpeka att han är i 40 års ålder och jag under 40 år.

Ett exempel kan vara att han liksom mer eller mindre tittar på mig väldigt mkt när jag inte ser mot honom...

Han är fullt normal mot alla andra mammor och pappor och kan små snacka med dem. Men mig? Nej aldrig.

Han undviker gärna mig helt om han fick välja,

Och det tycker väl jag inte en lärare bör göra?

Men när jag har något och prata med om honom lyser han upp på ett himla märkligt sätt mot mig.

Det finns några pinsamma situationer jag dock har hamnat i med honom. Som ett när jag bröt ihop på skolan, så såg han det, efter det förändrades hans beteende mot mig.

jag blev ett tag senare generad inför honom, varför vet jag inte men jag mötte hans blick så djupt. Och han uppmärksammade ju det. Det var jättejobbigt eftersom jag redan då tycker han betett sig så märkligt mot mig...

om jag inte visste bättre skulle man nästan tro att han verkar tycka om mig mer än vad han vill,

Eller så avskyr han mig så otroligt mkt.

Han bokstavligen jagar min uppmärksamhet då han är så konstig mot mig men inte de andra föräldrarna...

Dessutom så är han super gullig mot min dotter, han liksom låter henne göra mer än de andra eleverna....

Jag förstår mig inte alls på honom men det stör även mig för mot min man är han helt normal mot men mig? Näpp.

Utan när det är en del omkring oss så är han kall, men när jag typ är ensam i ett rum där ingen annan personal är så är han hur gullig som helst mot mig?

Jag blir liksom förvirrad av hans beteende.

Nästan som han emellanåt vill krama om mig ungefär så känns det till och från.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-08-26 17:29
Eftersom jag får så många anklagelser om att jag är kär i honom eller att jag vill att han ska rädda mig på sin skinande vita häst. Så skriver jag en mer tydlig sammanfattning!
Så att ni kan sluta anklaga mig för att vara olyckligt kär etc.
Jag är mer irriterad över att han är märklig mot mig men normalt mot andra föräldrar/ vilket jag tycker är konstig eftersom han pratar så lätt med andra vuxna men inte med mig. Vilket är ett märkligt beteende.
Så uppför man väl sig inte?
Detta med hans märkliga beteende började långt innan. Det började redan första terminen han hade klassen, dvs första klass.
Då ville han knappt ta kontakt med mig, prata med mig etc.
Utan sa bara då och då kort hej.
Och så höll det på.. tills min dotter började bråka på skolan ordentligt vilket ledde till att vi behövde få hjälp. Och då har de på skolan, läraren brytt sig mer om min dotter. Men relationen var fortfarande kallt och kylig mellan mig och läraren, alla andra vuxna pratade han öppet med och så? men mig? Aldrig, min man? Ja alltid.
Tills en dag jag var på skolan och hade eget möte mellan rektorn extraläraren och honom.
Då såg jag honom in i ögonen när han pratade med mig för första gången.
Annars har jag faktiskt undvikit det.
Varje möte vi haft om vår dotter, då har min man varit med, då har jag inte haft en syl i vädret, utan mest han som pratat och sagt hur allt är bra hemma?

Eftersom jag bryr mig om mitt barn så var det för henne skull jag beslöt för att berätta hur hennes pappa var mot henne under den tiden som det blev jobbigt på skolan.
För att de skulle få en bättre sida till varför hon var så arg osv.
Efter det öppnades flera dörrar och mer förståelser.
Vi utarbetade planer hur vi skulle sköta detta, till slut kom vi fram till att vi skulle testa om det kunde bli bra för henne om jag var där 1-2 ggr i veckan ett par månader för att se om hennes ilska minskade ner, vilket gav bra resultat.
Jag fick mer inblick på min dotters skoldag, jag fick se mer hur lärarna jobbar etc.
SÅ jag skapade en ny relation med rektorn och lärarna.
Dock, så förändrades även relationen mellan mig och läraren just för att vi hade aldrig mer än typ sagt hej till varandra, pratat kort på föräldramöten, utvecklingssamtal.
Utan nu var jag i klassrummet, var delaktig tillsammans med eleverna. Då han typ hela tiden blandade in mig i sina skämt etc.
Plus att han hela tiden sökte ögonkontakt mot mig, Jag lovar, jag gjorde ingenting.
Men ju mer dagarna gick och ju mer jag var där ju mer jag märkte av hans förändrade beteende, från typ aldrig prata till att skoja, retas, massor av leenden, massor av tittande, massor av (se mig) beteenden. Är precis överallt typ?
Innan såg jag aldrig honom? förstår ni bättre nu? Jag letade aldrig efter tecken på kärlek, jag reagerar på hur han är mot mig gentemot andra föräldrar, hur han kan nuförtiden kan skoja medan han är proffsig med andra föräldrar.
Men sen kommer dessa dagar han är totalt kylig mot mig igen, som omvandlas nästa dag till glädje igen. Det är där jag är förvirrad, över hans svängande beteende. Ena dagen, kall, andra dagen varm, osv. eller som när han såg mig igen efter många veckor sommarlov, hans ansikte lös liksom upp.. normalt? Hade aldrig brytt mig om jag inte hade sett det och kroppsspråket. Men jag märker ju av att han blir nervös i min närhet. Mina tankar om självmord fick de reda på i maj, men då hade jag redan varit på skolan i 3 månader.
SÅ jag har svårt att köpa att han tycker jag är obehaglig, annars hade han inte gjort sådana närmanden, tittat på mig på rasterna, etc. ja, jag lade märke till det, eftersom jag var ute bland barnen, lekte med dem.
Han fick helt enkelt se rätta mig, hur jag är som person. Jag visade en helt annan sida nämligen som jag hade dolt under mitt skal. En omtänksam tjej som gör allt för dem hon älskar dvs sina barn.
Så därför blir jag så förundrad över hans märkliga beteende? Från att knappt aldrig prata med mig medan att prata varenda dag med mig nu? Innan sade jag knappt ingenting. Nu skojar även jag med honom. Fel? Rätt? Inte vet jag, men vi båda ler i alla fall.
Och nej, mellan raderna ni läser är jag åter fortfarande inte kär i honom, han är en fin människa men absolut inte min typ.
Detta är mitt sätt att skriva bara.
Jag går på antidepressiva pga min man,
Pga mina år med honom.
Skolan vet om att han är anledning till varför jag vill ta mitt liv.
Även min man vet att det är pga honom jag har dessa tankar.
Men vårt äktenskap är för komplicerat för en skilsmässa som jag inte vill gå in på.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-08-30 16:38
Jag tror själv nu att läraren måste vara obekväm omkring mig, fick den känslan idag.
Jag kommer hädanefter lägga ner detta analyserande. Jag har insett att jag är för ful och
inte en attraherande person. Vem skulle vilja ha en uggla som mig.
Så ni har haft rätt allihop som säger att han förmodligen känt sig obekväm omkring mig.
Men det ska han få slippa. Jag kommer backa bakåt och hålla mig totalt ifrån skolan.
Tack alla som gett mig 5 minus gillande... ni skulle läst hela tråden innan ni dömde.