Forum Styvförälder - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ska jag lämna denna bonusfamilj?

    Tor 29 aug 21:12 Läst 0 gånger Totalt 111 svar
    Anonym (Ester­)
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:12

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??

  • Anonym (M)
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:39 #1 +2

    Är man förälder så är man ju det på heltid även om man separerat. Förstår din frustration men förstår han också.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:44 #2

    Jag förstår också honom, eftersom jag själv är förälder. Man vill inte neka sina barn att komma när de vill, men samtidigt så har det kommit in en ny person i familjen och då måste man ta hänsyn till den personen också väl?

    Hon är ganska uppenbar att hon vill förstöra. men han vägrar se det. hon vill att jag ska bort, eftersom det var så mycket bättre innan när pappan var singel i 5 år.

    så du menar att han som förälder inte kan göra något åt barnen??

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:44 #3 -1 +3
    Det är väl klart att barnen får komma och gå som de vill i sitt eget hem. Har läst många sånnahär trådar här. Där den nyinflyttade parten anser att barnen sedan innan ska ha sitt ''riktiga hem'' hos den andra föräldern och helst inte vara på ''deras'' ställe mer än nödvändigt. Ni får helt enkelt inse att ni flyttat in i en familj där det redan finns personer som alltid kommer att vara nummer ett oavsett. Eller låter det rimligt att pappan ska sätta en ny partner före sina egna barn? Barnen var redan hyfsat stora när du kom in i deras liv, tyvärr kommer de nog aldrig att se dig som en naturlig del av familjen. 

  • Anonym (epw)
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:46 #4 +3

    Skaffa en liten lägenhet som du kan vara i den veckan hon ska vara hos pappa.
    Kanske dämpar det hennes behov av att pinka revir ? Du får se hur det utvecklas. men du måste sätta dina behov främst, ingen annan gör det.

  • Tor 29 aug 21:48 #5 +2

    Jag förstår din sambo, förälder är man på heltid även om man inte har barnen så ofta. Antingen får ni bli särbos igen eller så får du göra slut. Du kan ju försöka stå ut dom två åren som är kvar innan hon blir 18 och det kommer dyka upp saker som är roligare än att hänga med pappa.

  • Anonym (Sv)
    Visa endast
    Tor 29 aug 21:51 #6 +2

    Ja, tyvärr måste man ju acceptera allt med barnen. Eller ja, man behöver såklart inte acceptera utan man är ju fri att lämna relationen och det är nog det du får göra här.

    Naturligtvis ska ens barn kunna komma när de vill, ingen vettig förälder skulle säga till sitt barn att den inte fick komma nästa vecka för att man då är med sin partner.

    Däremot hade jag krävt från början att mina barn skulle bete sig som folk, visa respekt och försöka ge den nye partnern en chans. Jag hade inte accepterat att mina barn betett sig illa mot min partner. De behöver inte bli värsta kompisarna men kunna samexistera på ett trevligt sätt. Det är här jag tycker att din sambo gjort fel, som accepterat framför allt hans dotters beteende och bara dansar efter hennes pipa.

    Tyvärr är det inget du kan göra åt utan det är så HAN väljer att göra och prioritera. Du får helt enkelt göra klart för honom att du inte kan eller vill leva på de premisserna för du mår inte bra av det och att ni får avsluta relationen. Du ska ju dock inte säga det om du inte menar det eller som ett sätt att pressa honom.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 29 aug 22:04 #7

    När han var förälskad i mig, fram tills för ca 10 månader sedan så sa han till dottern och sonen att bete sig och att plocka undan efter sig och ha respekt för mig etc. Men då valde pojken att flytta på heltid till mamman för att han tyckte det skulle vara som innan. Då blev min sambo livrädd att förlora även dottern pga detta så nu vågar han knappt säga något till henne, utan lägger allt på mig istället. Dessutom verkar inte pojken vilja komma tillbaka trots att det gått nästan ett år. Min sambo mår fruktansvärt dåligt och orkar inte mer drama och bråk med mig och dottern. Jag har frågat mamman om pojken hade kommit tillbaka om jag flyttade ut, men hon sa att det inte har med mig att göra. 

    Jag hade mått bättre som särbo, även om det betyder att ta ett steg tillbaka i relationen och att dottern fick vinna. Men min sambo vill inte det. Han vill bo med den han älskar, men såklart även ha barnen där. Hans dröm är såklart att vi alla ska vara en familj och älska varandra och alltid kunna umgås. Men flickan och jag passar inte ihop, vi är som från 2 skilda världar. Jag är öppen, livlig, spontan och högljudd. Hon är tyst, blyg, tillbakadragen, kontrollerad och irriterad på allt. Hon visar tydligt att hon retar sig på mig. Hon uttrycker alltid att jag är gammal men beter mig som en 15 åring. Det sårar mig. Hon säger också att hon aldrig kommer att känna att jag är som någon extramamma åt henne. Hon känner ingenting och ingen kemi och är öppen med det. Jag har sagt att det är ok, men att man iaf kan vara trevlig mot varandra och respektera varandra och varandras viljor.

  • Anonym (Dumpa­)
    Visa endast
    Tor 29 aug 22:26 #8 +1

    Gör slut.

  • Anonym (Dumpa­)
    Visa endast
    Tor 29 aug 22:27 #9 -1 +1
    Anonym (E) skrev 2019-08-29 21:44:36 följande:

    Det är väl klart att barnen får komma och gå som de vill i sitt eget hem. Har läst många sånnahär trådar här. Där den nyinflyttade parten anser att barnen sedan innan ska ha sitt ''riktiga hem'' hos den andra föräldern och helst inte vara på ''deras'' ställe mer än nödvändigt. Ni får helt enkelt inse att ni flyttat in i en familj där det redan finns personer som alltid kommer att vara nummer ett oavsett. Eller låter det rimligt att pappan ska sätta en ny partner före sina egna barn? Barnen var redan hyfsat stora när du kom in i deras liv, tyvärr kommer de nog aldrig att se dig som en naturlig del av familjen. 


    Helt jävla sjukt. Det är barnets hem mer än ts hem. Pappan är deras förälder for life, ts är det kanske nån månad till eller ett år, partners är utbytbara.
  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 29 aug 22:43 #10 -3

    Så det är barnens hem även när de är vuxna? Så pappan och hans käraste har inget att säga till om? Varför heter det då veckovis boende hos olika föräldrar?? Dessutom avskyr tjejen mig men älskar mamman som är singel. Varför vill hon då alltid springa i huset där jag är på mammans vecka? Om det är för att träffa pappan så borde det vara när han är hemma istället för när jag är hemma??! Varför är det alltid barnen som bestämmer och styr allt i svenska hushåll?

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll